Jonsons och Zelinskis missil som ska kunna nå Moskva

Ukraina och Sverige ska utveckla en missil som kan slå till överallt i Ryssland", är rubriken på El Confidencial (ES). Missilen ska kunna nå mål på 2000 kilometers avstånd. Varför har inga svenska medier rapporterat om det?

Jonsons och Zelinskis missil som ska kunna nå Moskva

• Nytt försvarssamarbete Ukraina-Sverige med målet att producera en missil med en räckvidd på 2000 kilometer för att nå Moskva och andra städer
  
  
• ”Teknikalliansen försöker skapa ett strategiskt hot mot Moskva”
  
  
• Och vad tror Pål Jonson och brigadgeneral Johan Axelsson Moskvas svar blir på det hotet?

Av Dick Emanuelsson

”Sverige förbereder största biståndspaketet sedan 2022”, lät det för två veckor sedan när den svenske försvarsministern Pål Jonson (m) tillkännagav det största militära biståndspaket till Ukraina sedan 2022.

I Kiev hade Ukrainas vice försvarsminister Serhii Boiev och brigadgeneral Johan Axelsson, chef för test- och utvärderingsavdelningen vid FMV (Försvarets materielverk) sammanstrålat och i Rosenbad gick de i genom detalj för detalj.

MEN DET MEST IÖGONFALLANDE är beslutet att gemensamt producera en långdistansmissil. Enligt uppgift i det ukrainska mediet ”Defense Express” [1], ska Ukraina och Sverige samarbeta i utvecklingen av en ny långdistansmissil, ett projekt som skulle ge den ukrainska försvarsmakten den strategiska förmågan att attackera mål som ligger på de mest avlägsna platserna på ryskt territorium. Medan Ukraina har förmågan att använda drönare och missilhybrider för att träffa mål på en räckvidd av 500 kilometer, siktar denna missil på att nå mycket längre, upp till 2000 km! 

I klartext innebär ett sådant beslut en kvalitativ eskalering av kriget. Om Moskva har klargjort att Sveriges anslutning till Nato och utplaceringen av USA-soldater på 17 olika militärbaser runt om i Sverige är ett hot mot Ryssland, innebär en produktion av långdistansmissiler på en räckvidd av 2000 kilometer, att vårt land automatiskt förvandlas till ett prioriterat militärt mål om Ryssland attackeras och dess existens står på spel. Det är slutsatsen av beslutet om att samproducera en missil med Kiev.

”Även om Sverige har deltagit i internationella långdistansmissilinitiativ, som Tysklands modernisering av kryssningsmissilen Taurus och Europas ELSA-program för att utveckla en landbaserad missil med en räckvidd på upp till 2 000 kilometer, har det skandinaviska landet för närvarande inga egna långdistansmissiler. Dess arsenal är begränsad till RBS-15 anti-ship missiler med en maximal räckvidd på 300 kilometer i sin modernaste version eller de amerikanska Maverick kortdistans luft-till-mark-missiler. Dessutom saknar dess markstyrkor flera raketsystem eller taktiska ballistiska missiler, skriver den spanska portalen El Confidencial [2].

Märkligt, att man måste leta i utländska medier för att hitta källor med substans i. Inte för att dessa källor skulla vara ”Pro-Putin”, tvärtom är El Confidencial, som alla andra västmedier, starkt ryskfientlig i sin rapportering. Men den publicerar intressanta uppgifter som mörkas i Sverige.

 

Så kan missilernas rutter komma att bli, om konflikten eskalerar. En mardrömsliknande situation. Pål Jonson och högerregeringen utsätter tio miljoner invånare för livsfara. Regeringen är i högsta grad en "Nationens säkerhetsrisk"!

IGÅR RAPPORTERADE VI om att Zelinski bönar och ber väst om att få tillbaka de kärnvapen som fanns i Ukraina fram tills Sovjetunionens upplösning, 1991, eller åtminstone få långdistansraketer som kan nå varje strategiskt och befolkningsmässigt mål i Ryssland, läs Moskva, Sankt Petersburg och andra miljonstäder. Men han har hittills fått nej.

Zelinski har visat att han, inför den nära militära kollapsen på Donbassfronten, är beredd att göra vilka galenskaper som helst som kan provocera en konflikt av oanade följder. Och han är euforisk över den svenska högerregeringens ståndpunkt.

Källor antyder att Ukraina i dag inte är i stånd att producera en atombomb, men däremot en ”smutsig bomb” som innehåller radioaktiva ämnen som sprids, dock inte med samma effekt som vid en kärnvapenexplosion, men tillräckligt farlig för att skapa en katastrof i en större stad. Kiev har ingenjörer och de har radioaktiva ämnen från de fyra kärnkraftverk som är i funktion.

 

FRÅGAN ÄR OM DEN svenska regeringen verkligen är medveten vad den ger sig in på om den utvecklar och samproducerar en missil i allians med Kiev som i praktiken kan nå vilka mål som helst i Ryssland?

I gengäld får Sverige, som medskyldig till missilen mot Moskva eller Sankt Petersburg kanske en missil i retur, ryssarnas missil Oreshnik, med möjlighet att aptera en kärnvapenspets. Den når Stockholm på tio minuter, omöjlig att skjuta ned. Och det vet alla generaler i dag.

[1] https://en.defence-ua.com/industries/sweden_joins_hands_with_ukraine_to_develop_a_deep_strike_missile_but_what_own_projects_does_it_have-13333.html

[2] https://www.elconfidencial.com/tecnologia/novaceno/2025-01-30/ucrania-suecia-misil-largo-alcance-contra-rusia_4054357/

Zelinski vädjar om kärnvapen hos väst!

 

Media som kontrollvapen

”Syftet med massmedia

handlar inte om att rapportera om vad som händer,

utan att forma den allmänna opinionen,

enligt maktens agendor och de

företag som kontrollerar agendan”;

NOAM CHOMSKY

Noam Chomsky varnade för länge sedan för att pressen inte bara är information, utan dold propaganda. Den säljer konsensus till oss som om de vore absoluta sanningar. Den utformar samhällsdebatten och förhindrar att maktstrukturer ifrågasätts.

Vem ska anklagas för att baktala Dagens Nyheter?

Att ifrågasätta det dominerande narrativet är inte paranoia, det är motstånd.

Eller hur, SÄPO?!

D.E.

SE VIDEON i slutet av texten

Zelinski vädjar om kärnvapen hos väst!

Av Dick Emanuelsson

Ukrainas president (hans datummärke passerades i maj 2024) vädjar om att få tillbaka de kärnvapen som till och med producerades i sovjetrepubliken Ukraina men som dessbättre förflyttades till den Ryska Federativa Republiken 1991.

Och det var nog tur det. För i dag bönar och ber Zelinski väst att han ska få tillbaka dessa kärnvapen eller åtminstone få långdistansraketer som kan nå varje strategiskt och befolkningsmässigt mål i Ryssland.

Enligt en ny rapport är de ukrainska militära ingenjörerna kapabla att framställa en "smutsig atombomb". På det ska läggas de nu framförhandlade planerna mellan Kiev och Rosenbad att producera en missil som kan gå upp till 2000 kilometer, det vill säga nå just de mål Zelinski avser så som Moskva, Sankt Petersburg med flera städer.

Vilka konsekvenser för det med sig?

Jo, att Stockholm och de 17 olika platserna i Sverige där nu USA/NATO har tagit över omedelbart och med logikens automatik blir militära mål som slås ut av ryssarnas missil Oreshnik [1].

Den når Stockholm på 10 minuter om den avfyras från Moskvaregionen. Från Sankt Petersburg går det säkert på 7-8 minuter. Inget luftvärn i världen är kapabel att neutralisera Oreshnik.

Nedslaget i den ukrainska staden Dnepro den 22 november 2024, staden där det militärindustriella komplexet för missilproduktion är, eller rättare sagt VAR beläget, sände chock- och panikvågor hos Pentagon och deras kollegor i väst som saknar motsvarande missil.

Se videon när Oreshnik slog ner i Dnepro:

Så mycket "säkerhet" betydde Sveriges NATO-medlemskap.

Att Pål Jonson och den högerledda regeringen i sin krigsaktivism förvandlar tio miljoner medborgare i Sverige till måltavlor bekommer inte denne man och hans regering som måste betraktas som en säkerhetsrisk av högsta klass!

VIDEO:

Zelinski vädjar om en atombomb hos väst:

https://en.wikipedia.org/wiki/Oreshnik_(missile)

 

Vadå ”oberoende medier” i Ukraina, samt USAID:s talibantransfer som fick sparken

 

USAID:s talibantransfer Mike Collins som inte ser lika glad ut i dag.

Vadå ”oberoende medier” i Ukraina?

Av Dick Emanuelsson

Han fick ”Foten” som USAID:s talibantransfer samtidigt som nio av tio ukrainska påstått ”oberoende medier” har försatts i panik efter att underrättelsetjänsten stängde kontot till Kiev! Och i Sverige, vem har fått CIA-stålar?

”Jag fick sparken från USAID där jag var en talibantransfer”, lät det bisarra twittret (X) från kongressledamoten.

Genom att fördöma stängningen av USAID släppte Mike Collins lös en lavin av kommentarer på X, rapporterar RT om en något suspekt nyhet, om en något suspekt USA-politiker om en suspekt underrättelsetjänst som USAID utgör(gjorde).

 

WIKILEAKS AVSLÖJADE [1] i förrgår att nio av tio ukrainska påstått ”oberoende och självständiga medier”, som de tituleras av DN:s och SVT:s reportrar i Kiev, är i ekonomisk och mental panik efter att de nu står utan en budget efter att USAID släcktes ner rent bokstavligt.

Så mycket ”oberoende” var alltså dessa ukrainska och därmed svenska mediers ”oberoende källor”.

Vad seriösa verkligt grävande journalister i Sverige bör göra idag, är att gå till botten med vilka påstått ”oberoende och självständiga medier” OCH NGO:s (det påstådda "civilsamhället") som på State Departments uppdrag opererar i Sverige och hur mycket dessa avlönade och hur dessa personer, som objektivt sett har påtagit sig rollen som svenska CIA-agenter, hur mycket de har inkasserat och VILKA politiska uppgifter de har haft eller har.

Vems ärenden går "Reportrar utan Gränser" och vad är denna "NGO:s" syn på verkligt "oberoende medier"? Själv stoltserar knappast organisationen med rent mjöl i sin påse efter att RFS tog emot ekonomiska medel just från CIA-agenturen NED, för några år sedan.

Ovan NED-mottagaren RFS: Robert Ménard hade 2005 varit RSF:s generalsekreterare under 20 år och ställd mot väggen hade inget annat än att erkänna att han var en ”lönearbetare i CIA:s tjänst”, det vill säga han fick sin lön via RFS som i sin tur tog emot finansiering från National Endowment for Democracy (NED. Mr. Ménard var mycket tydlig: ”Vi får faktiskt pengar från Ned. Och detta utgör inga problem för oss”. Därför är det inget märkligt att RFS anno 2025 anser det oroande att donatorn ställer in betalningarna. Om pengarna hade kommit från Moskva?

DÄR FINNS EN, bland många, Erik Jennische (fp/liberalerna) som titulerar sig ”Latinamerikachef” på ”NGO:n” med det pompösa namnet Civil Rights Defenders, CDR, en organisation som 2019 tog emot 1,6 miljoner kronor från USAID:s underorgan som NED och George Soros ”Open Society” som pytsade ut den nätta summan av 3,8 miljoner kronor, enbart under budgetåret 2019 [2].

Det är siffror som Riksdagens egen informationstjänst tog fram på uppdrag av riksdagsmannen Bo Söder (sd).

Som bekant sitter Erik Jennische ofta i tevekanalernas morgonsoffor där han presenteras som ”latinamerikaexpert”. Han ondgör sig över länder och folk som vill forma sin egen framtid utan USA:s piska och diktat, länder som Nicaragua, Venezuela eller Kuba, länder dit miljoner dollar också gått till ”oberoende medier och NGO:s”, det påstått ”oberoende civilsamhället”.

Hur många likt Jennische har USAID, NED, IRI, IDI, med flera i Sverige som uppdragsgivare och finansiär?, vars uppgifter är att utgöra ett propagandaorgan för State Departement, det vill säga USA:s utrikespolitik?

Klicka på bilden för länk

HUR ABSURT USAID:s uppgifter kan bli, och som tydligen blev för mycket för den nye hyresgästen i Vita Huset, illustrerar Georgias republikanske kongressledamot Mike Collins. Han postade sin bisarra tweet på tisdagen, där han ”fördömde stängningen av USAID och utlöste en lavin av reaktioner på X”, skriver RT:

”Jag fick sparken från USAID idag. Jag var ansvarig för att förvandla talibanerna till trans(personer). Jag började verkligen göra framsteg”, skrev han med resignation på X.

RT kommenterar naturligtvis med glädje kaoset i USA och Kiev och i sitt referat till denne ”Transförvandlare” tar de fram några uppgifter i byråns utgiftslista. Bland annat ”USA:s bistånd till Afghanistan som gick till talibanerna, såväl som andra exempel som $47,000 för en ”transgender-opera” i Colombia” och $32,000 för ”en ”transgender (cómic's) serie” i Peru”.

 

DEN MED KÄNNEDOM om de årliga ”donationerna” från bland annat NED till Kubas HBT-grupper, vet att det pågått en miljonrullning till dessa grupper för att ”bredda” det oppositionella nätverket med målet att de ska vända sig mot den kubanska regeringen.

Ett annat illustrativt exempel är en liknande, om inte en ännu större miljonrullning av ekonomiska medel till oppositionen i NICARAGUA som sedan 2013 sattes på skolbänken

Ett verkligt ”grävarorgan”, The Grayzone (US), kunde 2021 komma över konfidentiella uppgifter som visade att USAID hade finansierat ”utbildningen” för 5000 unga nicaraguaner sedan 2013 i oskyldiga teman som ”demokrati”, men även hur man skapar falska konton på nätet [3].

KLICKA på bilden för att gå in på dokumentet.

Daryeli Osmary Raudez Velasquez, 3 år och Matías Raudez Eliseo Velasquez, fyra månader dödades i oppositionens mordbrand den 16 juni 2018 i bostadsområdet `Barrio Carlos Marx´ i Managua. Tre familjer brändes inne. Liknande bränder verkställdes mot de sandinistiska radiostationerna Radio Ya och Radio Nicaragua där 120 personer arbetade och kunde ha mist livet i dessa terroraktioner som inga svenska medier skrev en rad om.

I april 2018 slog man till. Och under tre månader upprättade de vägspärrar och attackerade hus och mördade sandinister som i flera fall brändes levande till döds [4] i allians med Nicaraguas arbetsgivarförening, den politiska högeroppositionen och större delen av NGO-världen. Målet var att störta den politiska rörelse som 1979 hade störtat USA:s man i Nicaragua, diktatorn Somoza.

I JULI 2018 PLOCKADE DE ÄRRADE och erfarna sandinistiska milismännen/kvinnorna fram sina gevär från garderoben och gav USAID:s ”elever” ultimatumet: ”gå hem till mamma och pappa eller ta konsekvenserna”!

De valde det senare. Men konfrontationen gick inte så bra för dessa lokala pitiyankies flydde i panik till det USA-vänliga Costa Rica där de togs emot av Vita Husets allierade som hjältar medan befolkningen några månader senare begrep vilka de verkligen var, en samling kriminella gangster och drogare som idag betraktas som pest, eleverna som USAID hade stora förhoppningar på.

[1] Wikileaks: https://x.com/wikileaks/status/1887501752213409919

[2] Erik Jennische och hans CDR:
https://www.globalpolitics.se/cia-george-soros-och-erik-jennisches-propaganda-for-regimbyte-pa-kuba/

[3] How USAID created Nicaragua’s anti-Sandinista media apparatus, now under money laundering investigation. Av Ben Norton·June 1, 2021
https://thegrayzone.com/2021/06/01/cia-usaid-nicaragua-right-wing-media/

[4] Högeroppositionens mordbrand på tre familjer i bostadsområdet Carlos Marx i Managua
https://nicasvedickema.blogspot.com/2019/10/nicaragua-sa-brande-terroristerna-i.html?m=0

 

När DN:s Winiarski rentvättar USA-imperialismens folkmordskrig

 

Efter den senaste skandalen, där ukrainska militärer lade upp hemliga operativa data från den ukrainska försvarsmakten på Microsofts/Gates´ ChatGPT, har en ström av nya ukrainska militära data kunnat ses på kinesiska DeepSeek, som naturligtvis är förbjuden hos USA-militären. Nu föll polletten ned varför det kapitalistiska mediemonopolets Schibsted Media förbjuder sina journalister `å det starkaste´ från att använda verktyget och ber dem som redan gjort det att rapportera in detta”, som vår medlemstidning Journalisten noterade i sin senaste edition. Nu väntar vi på beskedet från ägarna i Marieberg och det statskontrollerade SvT att också kollegorna där förbjuds att använda DeepSeek, vilket ”Ambassaden” på Djurgården har deklarerat för Pål Jonson och Stenergard, enligt våra källor. Den här ”Novellen” är spännande och fortsättning följer, som han alltid sa, den illmarige Alfred Hitschocks efter sin lördagsdeckare.

VIDEO: Militära ukradata till Kina?

När DN:s Winiarski rentvättar USA-imperialismens folkmordskrig

Av Dick Emanuelsson

Ta en titt på ovanstående dagens ledarkommentar i Dagens Nyheter. Även om artikeln är låst så ska rubriken och ingressen ge en fingervisning om innehållet.

Det är den klassiska subtila journalistiken hur Pentagons och Natos främsta propagandaorgan vänder på Orsak och Verkan och rullar tillbaka temat, migrationen, mot andra krafter eller stater för att ta bort uppmärksamheten mot Winiarskis och Bonniersfärens uppdragsgivare i Washington.

• Till Sverige anlände fram till 2019 över 52,000 afghaner som i dag är fler än 75,000.
• Från Syrien kom det 196,000 som tillfälliga flyktingar [1], där det bland annat finns kurder.
• Vi har tiotusentals iranier och irakier. Från det senare landet anlände ”koranbrännaren” och med honom 220,000 landsmän.
• Från Iran har det fram tills 2019 anlänt 100,000 personer.
• Från Somalia 50,000 och lika många från Turkiet som idag med födda barn i Sverige uppgår till 100,000.
• Från Ukraina cirka 35,000.
• Till Tyskland anlände det en miljon syrier efter 2015.

Varför har alla dessa miljoner människor flytt?

 

BONNIERSFÄREN ANSTÄLLER med med en selektiv politisk pincett sina skribenter på den politiska redaktionen och än mer på ledarredaktionen. Propagandister kallas de med rätta och de har att föra ut den politiska och ideologiska ”Linjen” som ägarna vill. Annars blir det foten och ut på gatan. DN är det svenska monopolkapitalets främsta mediala språkrör som försvarar det bestående klassamhället i Sverige.

Men det är också en direkt megafon för Washington. Dess portalfigur Herbert Tingsten var chefredaktör på kalla krigets 1950-tal och förde från ledarsidorna en permanent kampanj för 1) svensk Natoanslutning och 2) en svensk atombomb. I dag är den kampanjen slutförd, med råge.

Men tillbaka till varför har alla dessa miljoner människor flytt till främst Europa för sin överlevnad och som i dagens krönika från Winiarski försöker utmåla det krigsaktivistiska Polen som ett offer för ”diktatorer” där skribenten med automatik ger svaret när hen pekar ut ”Ryssland och Belarus”.

 

LITE IRONISKT, MEN DENNE Winiarski var en aktivist för 40 år sedan i Södertörns FNL-grupp, det vill säga den stora rörelse som växte fram i Sverige mot USA:s folkmordskrig i Indokina; Vietnam, Laos och Kambodja. Miljoner dödades av napalm, stålkulebomber, splitter, från USA:s B52-plan.

Men i dag har Winiarski rollen att mörka och manipulera om betydelsen av USA:s 17 militärbaser på svenskt territorium som med all historik på handen för med sig kärnvapen, att manipulera och förvirra sina läsare om Orsak och Verkan om flyktingkaravaner i Europa, om uppgifterna om de elva miljoner människor som beräknas ha dödats av den statens krig de senaste decennierna.

Och mannen och hans DN är framgångsrika i sin manipulering av opinionen, det måste vi erkänna.

 

DAGENS DN-tema LEDER IN FRÅGAN på ett stickspår för det riktas mot andra än själva roten till problemen: USA-imperialismens folkmordskrig.

• Bland dem det av USA under 20 år sönderslagna Afghanistan, där DN först stödde al Qaida mot den revolutionära regeringen i Kabul i slutet av 1970- och början av 80-talet och därefter gav sitt stöd till USA och Sveriges deltagande på USA:s sida i kriget mot Afghanistan.
  
  
• Hur USA först stödde den förhatliga Sha-regimen i Iran fram tills 1979 och sedermera gick Washington över till att stödja Iraks Saddam Hussein. USA konspirerade tillsammans med Hussein som tog emot mängder av levererade USA-vapen och inledde kriget mot grannlandet Iran 1985, ett blodigt broderskrig. Som kronan på verket vände USA Saddam ryggen och inledde två direkta krig mot Irak för att slutligen invadera och störta honom och ockupera Irak.
  
  
• Bara sanktionerna mot Irak kostade en miljon irakier livet, bland dem en halv miljon barn, som USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright ansåg var ”värt priset”.
  
  
• Kriget mot den sekulära staten Syrien inleddes 2011 genom USA:s indirekta invasion via al Qaida och ISIS. En kvarts miljon döda.

 

SLUTLIGEN; USA:s och NATO:s långsiktiga plan handlar om att fragmentera den Ryska Federationen i 12–14 småstater lätta att manipulera och erövra politiska allierade till USA, så som Nato gjorde med Jugoslavien 1991. Zelinski och Ukraina blev instrumentet. Putin var den siste som ville ha kriget, skriver Alexander G. Markovsky, en antisovjetisk ryss i USA som skriver i den konservativa The American Thinker.

Den 31 juli 2023 skrev han nedanstående utmärka krönika som kan stå som exempel på hur krönikörer för Nato i Sverige manipulerar verkligheten.

Markovsky rubricerat sin krönika: ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”.

Där får vi än en gång svaret på den alltid aktuella frågan om ”ORSAK och VERKAN”. 

 

'American Thinker':
”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”

Alla utom Ryssland ville ha konflikten i Ukraina, skriver Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” och senior stipendiat vid London Centre for Political Research (LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon Run out of Expendables” [1]. Krönikan, som han skrev den 31 juli 2023 förutspådde för 15 månader nästan med en kuslig exakthet vad vi nu inför öppen ridå ser händer i Ukraina.

RAND, den till Pentagon knutna ThinkThank-byrån den 27 december 2021, sex dagar efter att Putin hade gjort en sista vädjan till Ukraina och Nato att utesluta alla planer på ukrainskt Natomedlemskap.

Ukraina: ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”

Henry Kissinger: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert”!

Av Alexander G. Markovsky
Publicerat i The American Thinker den 31 juli 2023

Precis innan den ryska invasionen av Ukraina sa ordföranden för de gemensamma stabscheferna (i USA) general Mark Milley till lagstiftarna att Kiev skulle kunna falla inom 72 timmar om en fullskalig rysk invasion av Ukraina äger rum. Men varför, om USA förväntade sig att Ukraina skulle kollapsa, stoppade inte Nato den förestående konflikten genom att erkänna att Nato inte hade för avsikt att låta Ukraina gå med i alliansen? Då skulle Moskvas säkerhetsproblem som härrör från Natos expansion österut tas upp, och Putin skulle inte ha haft någon anledning att attackera Ukraina.

Är inte det vad som förväntas av alliansen vars uttalade uppdrag är:

”Nato är en aktiv och ledande bidragsgivare till fred och säkerhet på den internationella scenen. Den främjar demokratiska värderingar och är engagerad i en fredlig lösning av tvister”.

Men efter Berlinmurens fall lanserade Nordatlantiska Fördragsorganisationen sig över hela världen i en våg av ideologisk upphöjelse för att omforma världen kring västerländska värderingar. Världen har sett jakten på Natos nya uppdragsförklaring på Balkan, Libanon, Somalia, Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och nu i Ukraina.

Nato stänger dörren

Efter det förödmjukande nederlaget i Afghanistan behövde Nato ytterligare ett krig för att rättfärdiga sin existens. Detta krig var tänkt att stå i kontrast till tidigare Nato-olyckor. Det skulle vara skarpt och kort utan västerländska offer. Och den här gången skulle Nato vinna.

Natos ledare verkade njuta av utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina i Nato, avvisade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet.

NATO mot Ryssland, plus ett antal stater som då inte var medlemmar som Sverige och Finland. Till synes ett stort övertag, men. . . .

Inget hindrade Zelenskij från att undvika kriget heller. Om han hade avsagt sig sin begäran om medlemskap i Nato skulle det ha tillfredsställt Moskvas krav och invasionen skulle ha stoppats. Men de korrumperade härskarna i Kiev motiverades inte av oro för Ukrainas stabilitet och integritet. De kände mer för miljarderna i ekonomiskt och militärt bistånd och obegränsade möjligheter till personlig berikning.

Vissa européer, som var förlamade för hämnd för århundraden av nederlag och förnedring, såg en möjlighet till repressalier, särskilt utan direkt militär inblandning. Biden såg fram emot att frigöra sig från Afghanistan och göra den ukrainska krisen till en vändpunkt i hans presidentskap.

Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin.

FAKTUM ÄR ATT NATO utformade en vågad satsning. Strategin var att Amerika och dess allierade skulle provocera Moskvas invasion och använda den som förevändning för att införa förödande sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna var tänkta att lamslå den ryska ekonomin och skapa inhemsk press på president Putin, vilket skulle tvinga honom från makten. Putins utträde skulle skapa ett maktvakuum, vilket skulle försvaga Ryssland geopolitiskt. Vad som skulle hända med Ukraina var irrelevant; det fungerade som bete.

Men Natos strategiska genier misslyckades igen. Ukraina kollapsade inte, sanktionerna nådde inte det önskade resultatet och Nato sögs in i ett proxykrig med Ryssland.

Denna nyktra verklighet tvingade Nato att omforma konflikten och komma med en ny strategi. Den nuvarande strategin är centrerad på ett utdraget utmattningskrig för att försvaga Ryssland ekonomiskt och militärt och tvinga det till någon form av kapitulation. Eftersom kriget rasar på ukrainsk mark betalar Ukraina ett förödande mänskligt och ekonomiskt pris. Ungefär hälften av befolkningen på 35 miljoner har lämnat landet eller dödats eller invalidiserats. Dess infrastruktur, som tog omkring 200 år att bygga, håller på att förstöras, ekonomin är praktiskt taget ödelagd, och vad som brukade vara Europas ”kornbod” antog nyligen en lag för att odla marijuana.

Landet är i ett tillstånd av materiell nöd som är beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Zelenskij har vandrat med utsträckt hand runt om i världen och bett om militär och ekonomisk hjälp. Skamligt nog blev detta lidande land med en välutbildad befolkning ett tiggarland. Zelensky klär sig till och med som en tiggare.

Zelenskij anser att eftersom han främjar västerländska intressen bör det finnas ömsesidiga skyldigheter. Han ser landets räddning i att gå med i Nato och EU, bli antagen och få internationell välfärd. Dessutom förväntar han sig att väst kommer att erbjuda hundratals miljarder dollar för återuppbyggnad.

Zelinski förnedras i Vilnius

Ett NATO-möte nyligen i Vilnius, Litauen, hällde kallt vatten över Zelenskys ambitioner. Eftersom kyrkogårdar över hela Ukraina snabbt håller på att ta slut, vägrade NATO ens att utfärda en inbjudan om medlemskap. Zelensky, som har kandiderat för NATO-medlemskap som en vinthund som tävlar för att fånga en mekanisk kanin (video här), verkade inse att drömmen om att Ukraina någonsin skulle bli NATO-medlem hade dunstat och med eftertryck ventilerade hans frustration till Natos ledarskap.

Men Natos ledare, som är helt nöjda med att undvika en konfrontation med kärnvapen och låta ukrainare slåss, tog inte lätt på Zelenskis utbrott. Vissa är missnöjda med att Ukraina fick utstå det ryska första överfallet. Om vi ​​ska tro general Mark Miley så planerade inte Nato ens för ett självständigt Ukraina.

Så när vasallen vågade höja sin röst mot sina feodala herrar, var president Biden tvungen att visa honom sin plats:

”De dåliga nyheterna för dig är att vi inte går någonstans. Du är fast hos oss”, sa han till Zelensky. På icke-diplomatisk engelska heter det i stället; nu jävlar ska ni fortsätta slåss så länge vi tillhandahåller er vapnen och ni står för `expendables´ [läs soldater som ”förbrukningsartiklar”, i klarspråk; ”kanonmat”], beroende på vilket som tar slut först. Ni har ingenstans att ta vägen [¡SIC!].

 

Ukrainas ”ödesdigra” öde

Även om båda sidor i slutändan nöjde sig med nya vapenlöften och bekräftade fortsatt ekonomiskt bistånd, berövade NATO-mötet Zelenskij den omedelbara politiska vinst han eftersträvade. Zelenskij kunde dock inte återvända hem tomhänt från en sådan skamresa”: ”Vi återvänder hem med ett bra resultat för vårt land, och mycket viktigt, för våra soldater,” sa han i en video som publicerades efter hans återkomst. Ändå kommer hurtiga  tal inte att förändra Ukrainas öde. Genom att tillåta Ukraina att bli inblandad i en konflikt med Ryssland begick Zelenskij en av de största vanvettiga misstag som kan begås av en statschef. Som ett resultat kommer Ukraina att ansluta sig till listan över länder som USA har lämnat i ruiner.

 

HENRY KISSINGER skrev efter Vietnamdebaclet: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert.” Zelensky är på väg att begripa detta. Och det finns en annan lärdom från Vietnam som han bör ha i åtanke. Den 2 november 1963 mördades Ngô Đình Diệm, Sydvietnams president, vars politik orsakade missnöje i Washington, i en USA-stödd kupp.

Även om det vid det här laget hade spillts mer blod i Ukraina än i alla europeiska konflikter sedan andra världskriget tillsammans, visade organisationen ”som engagerat sig för en fredlig lösning av tvister” ingen beredskap att diskutera en fredlig lösning av konflikten.

Dessutom har Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock avvisat möjligheten att förhandlingar ska föras med Ryssland. Liksom de flesta europeiska ledare är hon inte en historieforskare; annars skulle hon ta rådet av sin store landsman Otto von Bismarck, som skrev: ”Politikens hemlighet? Gör ett bra fördrag med Ryssland.” 

Översättning: Dick Emanuelsson

Om skribenten/författaren Alexander G. Markovsky:

Alexander G. Markovsky är senior stipendiat vid London Centre for Policy Research, en konservativ tankesmedja som undersöker nationell säkerhet, energi, riskanalys och andra offentliga politiska frågor. Han är författare till ”Anatomy of a Bolshevik” och ”Liberal Bolshevism: America Did Not Defeat Communism, She Adopted It.” Mr. Markovsky är ägare och VD för Litwin Management Services, LLC. Han kan nås på alex.g.markovsky@gmail.com

Källa:
https://www.americanthinker.com/articles/2023/07/ukraine_an_expendable_country_may_soon_run_out_of_expendables.html

'American Thinker': ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”

 Alla utom Ryssland ville ha konflikten i Ukraina, skriver Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” och senior stipendiat vid London Centre for Political Research (LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon Run out of Expendables” [1]. Krönikan, som han skrev den 31 juli 2023 förutspådde för 15 månader nästan med en kuslig exakthet vad vi nu inför öppen ridå ser händer i Ukraina.

RAND, den till Pentagon knutna ThinkThank-byrån den 27 december 2021, sex dagar efter att Putin hade gjort en sista vädjan till Ukraina och Nato att utesluta alla planer på ukrainskt Natomedlemskap.

Ukraina: ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”

Henry Kissinger: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert”!

Av Alexander G. Markovsky
Publicerat i The American Thinker den 31 juli 2023

Precis innan den ryska invasionen av Ukraina sa ordföranden för de gemensamma stabscheferna (i USA) general Mark Milley till lagstiftarna att Kiev skulle kunna falla inom 72 timmar om en fullskalig rysk invasion av Ukraina äger rum. Men varför, om USA förväntade sig att Ukraina skulle kollapsa, stoppade inte Nato den förestående konflikten genom att erkänna att Nato inte hade för avsikt att låta Ukraina gå med i alliansen? Då skulle Moskvas säkerhetsproblem som härrör från Natos expansion österut tas upp, och Putin skulle inte ha haft någon anledning att attackera Ukraina.

Är inte det vad som förväntas av alliansen vars uttalade uppdrag är:

”Nato är en aktiv och ledande bidragsgivare till fred och säkerhet på den internationella scenen. Den främjar demokratiska värderingar och är engagerad i en fredlig lösning av tvister”.

Men efter Berlinmurens fall lanserade Nordatlantiska Fördragsorganisationen sig över hela världen i en våg av ideologisk upphöjelse för att omforma världen kring västerländska värderingar. Världen har sett jakten på Natos nya uppdragsförklaring på Balkan, Libanon, Somalia, Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och nu i Ukraina.

Nato stänger dörren

Efter det förödmjukande nederlaget i Afghanistan behövde Nato ytterligare ett krig för att rättfärdiga sin existens. Detta krig var tänkt att stå i kontrast till tidigare Nato-olyckor. Det skulle vara skarpt och kort utan västerländska offer. Och den här gången skulle Nato vinna.

Natos ledare verkade njuta av utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina i Nato, avvisade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet.

NATO mot Ryssland, plus ett antal stater som då inte var medlemmar som Sverige och Finland. Till synes ett stort övertag, men. . . .

Inget hindrade Zelenskij från att undvika kriget heller. Om han hade avsagt sig sin begäran om medlemskap i Nato skulle det ha tillfredsställt Moskvas krav och invasionen skulle ha stoppats. Men de korrumperade härskarna i Kiev motiverades inte av oro för Ukrainas stabilitet och integritet. De kände mer för miljarderna i ekonomiskt och militärt bistånd och obegränsade möjligheter till personlig berikning.

Vissa européer, som var förlamade för hämnd för århundraden av nederlag och förnedring, såg en möjlighet till repressalier, särskilt utan direkt militär inblandning. Biden såg fram emot att frigöra sig från Afghanistan och göra den ukrainska krisen till en vändpunkt i hans presidentskap.

Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin.

FAKTUM ÄR ATT NATO utformade en vågad satsning. Strategin var att Amerika och dess allierade skulle provocera Moskvas invasion och använda den som förevändning för att införa förödande sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna var tänkta att lamslå den ryska ekonomin och skapa inhemsk press på president Putin, vilket skulle tvinga honom från makten. Putins utträde skulle skapa ett maktvakuum, vilket skulle försvaga Ryssland geopolitiskt. Vad som skulle hända med Ukraina var irrelevant; det fungerade som bete.

Men Natos strategiska genier misslyckades igen. Ukraina kollapsade inte, sanktionerna nådde inte det önskade resultatet och Nato sögs in i ett proxykrig med Ryssland.

Denna nyktra verklighet tvingade Nato att omforma konflikten och komma med en ny strategi. Den nuvarande strategin är centrerad på ett utdraget utmattningskrig för att försvaga Ryssland ekonomiskt och militärt och tvinga det till någon form av kapitulation. Eftersom kriget rasar på ukrainsk mark betalar Ukraina ett förödande mänskligt och ekonomiskt pris. Ungefär hälften av befolkningen på 35 miljoner har lämnat landet eller dödats eller invalidiserats. Dess infrastruktur, som tog omkring 200 år att bygga, håller på att förstöras, ekonomin är praktiskt taget ödelagd, och vad som brukade vara Europas ”kornbod” antog nyligen en lag för att odla marijuana.

Landet är i ett tillstånd av materiell nöd som är beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Zelenskij har vandrat med utsträckt hand runt om i världen och bett om militär och ekonomisk hjälp. Skamligt nog blev detta lidande land med en välutbildad befolkning ett tiggarland. Zelensky klär sig till och med som en tiggare.

Zelenskij anser att eftersom han främjar västerländska intressen bör det finnas ömsesidiga skyldigheter. Han ser landets räddning i att gå med i Nato och EU, bli antagen och få internationell välfärd. Dessutom förväntar han sig att väst kommer att erbjuda hundratals miljarder dollar för återuppbyggnad.

Zelinski förnedras i Vilnius

Ett NATO-möte nyligen i Vilnius, Litauen, hällde kallt vatten över Zelenskys ambitioner. Eftersom kyrkogårdar över hela Ukraina snabbt håller på att ta slut, vägrade NATO ens att utfärda en inbjudan om medlemskap. Zelensky, som har kandiderat för NATO-medlemskap som en vinthund som tävlar för att fånga en mekanisk kanin (video här), verkade inse att drömmen om att Ukraina någonsin skulle bli NATO-medlem hade dunstat och med eftertryck ventilerade hans frustration till Natos ledarskap.

Men Natos ledare, som är helt nöjda med att undvika en konfrontation med kärnvapen och låta ukrainare slåss, tog inte lätt på Zelenskis utbrott. Vissa är missnöjda med att Ukraina fick utstå det ryska första överfallet. Om vi ​​ska tro general Mark Miley så planerade inte Nato ens för ett självständigt Ukraina.

Så när vasallen vågade höja sin röst mot sina feodala herrar, var president Biden tvungen att visa honom sin plats:

”De dåliga nyheterna för dig är att vi inte går någonstans. Du är fast hos oss”, sa han till Zelensky. På icke-diplomatisk engelska heter det i stället; nu jävlar ska ni fortsätta slåss så länge vi tillhandahåller er vapnen och ni står för `expendables´ [läs soldater som ”förbrukningsartiklar”, i klarspråk; ”kanonmat”], beroende på vilket som tar slut först. Ni har ingenstans att ta vägen [¡SIC!].

 

Ukrainas ”ödesdigra” öde

Även om båda sidor i slutändan nöjde sig med nya vapenlöften och bekräftade fortsatt ekonomiskt bistånd, berövade NATO-mötet Zelenskij den omedelbara politiska vinst han eftersträvade. Zelenskij kunde dock inte återvända hem tomhänt från en sådan skamresa”: ”Vi återvänder hem med ett bra resultat för vårt land, och mycket viktigt, för våra soldater,” sa han i en video som publicerades efter hans återkomst. Ändå kommer hurtiga  tal inte att förändra Ukrainas öde. Genom att tillåta Ukraina att bli inblandad i en konflikt med Ryssland begick Zelenskij en av de största vanvettiga misstag som kan begås av en statschef. Som ett resultat kommer Ukraina att ansluta sig till listan över länder som USA har lämnat i ruiner.

 

HENRY KISSINGER skrev efter Vietnamdebaclet: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert.” Zelensky är på väg att begripa detta. Och det finns en annan lärdom från Vietnam som han bör ha i åtanke. Den 2 november 1963 mördades Ngô Đình Diệm, Sydvietnams president, vars politik orsakade missnöje i Washington, i en USA-stödd kupp.

Även om det vid det här laget hade spillts mer blod i Ukraina än i alla europeiska konflikter sedan andra världskriget tillsammans, visade organisationen ”som engagerat sig för en fredlig lösning av tvister” ingen beredskap att diskutera en fredlig lösning av konflikten.

Dessutom har Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock avvisat möjligheten att förhandlingar ska föras med Ryssland. Liksom de flesta europeiska ledare är hon inte en historieforskare; annars skulle hon ta rådet av sin store landsman Otto von Bismarck, som skrev: ”Politikens hemlighet? Gör ett bra fördrag med Ryssland.” 

Översättning: Dick Emanuelsson

Om skribenten/författaren Alexander G. Markovsky:

Alexander G. Markovsky är senior stipendiat vid London Centre for Policy Research, en konservativ tankesmedja som undersöker nationell säkerhet, energi, riskanalys och andra offentliga politiska frågor. Han är författare till ”Anatomy of a Bolshevik” och ”Liberal Bolshevism: America Did Not Defeat Communism, She Adopted It.” Mr. Markovsky är ägare och VD för Litwin Management Services, LLC. Han kan nås på alex.g.markovsky@gmail.com

Källa:
https://www.americanthinker.com/articles/2023/07/ukraine_an_expendable_country_may_soon_run_out_of_expendables.html