Från Maidantorget i Kiev till Revolutionsplatsen i Havanna. Oliver Stone: “Hos krypskyttarna på Maidantorget i Kiev ser vi spåren av CIA”.

Víctor Yanukóvich och Oliver Stone.

Oliver Stone: “Hos krypskyttarna på Maidantorget i Kiev ser vi spåren av CIA”

Från Maidan till Revolutionsplatsen i Havanna

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-01-05 / – Hos krypskyttarna på Maidantorget i Kiev ser vi spåren från CIA, sa den världsberömde filmskaparen Oliver Stone. Han liknade västs inblandning i Ukraina som “en väpnad statskupp” och jämförde den med CIA:s inblandning i Iran, Chile och Venezuela.

Uttalandet gjorde Stone på sin Facebooksida efter att USA-filmaren sammanstrålat i Moskva med den störtade ukrainske presidenten Viktor Yanukovich. Målsättningen är att göra en dokumentär över händelserna i februari 2014.

“Det kommer att finna detaljer om detta i dokumentären. Det är uppenbart att de så kallade ’krypskyttarna´, som dödade 14 poliser, skadade 85 och dödade 45 civila demonstranter i själva verket var agitatorer som anlitats av en tredje part”, skrev Stone.

Han skriver vidare att “många vittnen, inklusive Yanukovich samt polisofficerare, tror att dessa främmande element infördes av pro-västliga grupper och spåren av CIA kan ses i detta”.

Stone jämförde händelserna på Maidantorget med andra länder där manualen för att framkalla “en mjuk statskupp” har använts. Manualen kommer från de olika CIA-organen med civil fasad så som Freedom-House, USAID, NED med flera. Redan 1953 framkallade CIA en statskupp i Iran, 1973 mot president Salvador Allende i Chile och en statskupp genomfördes den 11 april 2001 i Venezuela men folkmassorna lyckades slå tillbaka och återinförde president Hugo Chavez på presidentposten den 14 april.

Steg för steg, på Maidantorget.

Skilja på orsak och verkan, offer och bödel

I februari 2014 igångsatte den venezuelanska USA-stödda oppositionen ett nytt försök att störta den valda Maduroregeringen vilket under ett par månaders våldsamheter kostade mer än 40 människor livet, den förkrossade majoriteten från Nationalgardet och regeringssympatisörer. Men USA och västmedierna pekar ut regeringen som ansvarig för våldet och USA införde sanktioner för regeringens “brott mot de mänskliga rättigheterna”, ett beslut som USA-advokaten Eva Golinger betraktar som “absurt och löjligt” eftersom orsaken till våldet finns hos den USA-stödda oppositionen.

Och Stone ser hur händelserna i världen manipuleras av både regeringarna i väst som hos de underordnade massmedierna.

“Det är en smutsig historia som upprepas. Bakom resultatet av denna statskupp (i Kiev), har Väst framhävt sin version av “Ryssland på Krimhalvön” medan den verkliga berättelsen är den om “USA i Ukraina”. Sanningen är inte den som vidarebefordras av Väst”, underströk Stone.

“Det är en förvrängning av den sanna historien som upprepas om och om igen. Så var det med Bush´ kampanj om ´massförstörelsevapen´ innan kriget i Irak. Men jag tror och hoppas att sanningen så småningom kommer fram i västvärlden i tid, för att stoppa detta vansinne”.

 

Den venezuelanska oppositionen (i februari 2014) som stöds av USA som anklagar regeringen i Caracas för att bryta mot de mänskliga rättigheterna i Venezuela.

Och nu är det dags för Kuba

Barack Obamas beslut den 17 december 2014 att upprätta de diplomatiska relationerna mellan USA-Kuba hälsades med jubel på Kuba. Det uppfattades som en Davids seger mot Goliat.

Spontanta demonstrationer fyllde Kubas största städer. Kubas tre återstående antiterrorister, Ramon, Antonio och Gerardo, som tillsammans representerade fyra livstidsstraff, flögs till Kuba efter att ha avtjänat 18 års fängelse i USA enbart för att ha avslöjat terroristplaner som utarbetats på USA-mark och av kubansk-amerikanska terrorister.

Regeringen i Havanna å sin sida släppte en hemlig CIA-agent av kubanskt ursprung. Den mer kände USAID-agenten Alan Gross samt ett 20-tal vad Washington ansåg vara politiska fångar flögs till USA.

Blockaden, eller embargot som USA säger, upphör inte. Den är förvandlat till lag och bara kongressen, med republikansk majoritet, har befogenhet att upphäva den. Obama har ändå möjlighet att delvis modifiera blockaden, vilket Raul Castro hoppades på i sitt tal.

Obama uppgav i sitt tal att han, trots kubanskt motstånd, via kongressen kommer att stödja oppositionsgrupper ekonomiskt. Men även arbeta gemensamt i frågor som migration, antidrogoperationer eller skydd för miljön. Penningförsändelserna från anhöriga i USA till Kuba kommer att öka från 500 dollar till 2000 per kvartal. Privata donationer eller direkt stöd till privata kubanska företag kommer också exkluderas vid krav på en speciell exportlicens.

Över hela världen hälsades befriandet av de tre resterande kubanska antiterroristerna i USA med glädje, som på bilden från Katalonien, där solidariteten med Kuba är starkt, som i övriga Spanien.

Fiasko för kubanskt ´Maidan´

Den kubanska dissidenten Tanía Bruguera var den första som prövade den kubanska regeringen genom att ansöka om att få genomföra ett öppet möte på Revolutionsplatsen i Havanna. Myndigheterna sa nej men erbjöd henne en rad andra offentliga platser.

– Men konstnären vägrar att använda de utrymmen som erbjuds av det Nationella Rådet för Bildkonst (arte plastica) så som fabriker, skolor, eller gallerier eller universitet. “Revolutionsplatsen eller ingenting”, var hennes motto, sa den kubanske bloggaren och före detta dubbelagenten Raúl Antonio Capote i ett inlägg.

Bruguera kallade ändå till mötet den 31 december. BBC-mundos ackrediterade reporter i Havanna var på plats och konstaterade att “vid klockslaget för mötet på (Revolutions)torget i Havanna, där regeringsbyggnaderna är belägna, var det fullt med journalister och några nyfikna” [1].

Med andra ord blev det första dissidentmötet i Havanna i stil med Maidan i Kiev, ett praktfiasko men fick enorm genomslag i väst medier där bland annat i svenska medier.

Vita huset protesterade mot att Bruguera togs in för förhör under ett par timmar innan hon släpptes. Men precis som Vita Huset har också regeringen i Havanna vissa regler för hur manifestationer arrangeras i närheten av offentliga regeringsbyggnader, menar Capote.

BBC-Mundo (världen) konstaterade att det var mer reportrar på plats än demonstranter, som BBC-reportern diplomatiskt förvandlade till "nyfikna". På bilden nedan syns ett typiskt massmöte som Revolutionen har kallat till.

Det strategiska motivet till av val av plats

Revolutionsplatsen är en emblematisk plats av kamp och motstånd, en ikon av konfrontationen mellan ett alternativt projekt mot kapitalismens världshegemoni, skriver Capote. Men där finns de politiska och statliga centren i Kuba varför det också finns lagar som reglerar vad som där kan genomföras. Precis som vid Buckingham Palace i London eller Vita huset i Washington.

“För Vita huset och omgivningarna runtomkring finns det strikta säkerhetsåtgärder och regler, förordningar om inrättande vilken tid, hur många människor och hur länge kan förbli i närheten av platsen. Du får inte, utan tillstånd, stå utanför Vita huset. Att göra det innebär att du kan bli arresterad omedelbart. Det finns ett överflöd av exempel på våldsamma polisinsatser mot demonstranter i grupper eller enskilda framför denna symboliska plats”, skriver Capote.

Valet av plats för den lilla nästan obetydliga och okända oppositionen på Kuba är ingen tillfällighet. Det är just närheten till regeringsbyggnader som är central. Det kunde vi se i Kiev i februari 2014. Att gradvist bygga upp den subversiva verksamheten till ett massivt kaos som till slut innebär en förlamning av samhällsverksamheten som i sin tur till slut övergår i våldsaktioner för att störta regeringen, är målet för Gene Sharp, ideologen bakom denna form av subversiv verksamhet som i slutändan styrs av CIA och Pentagon.

Förödelsen i Kiev och Maidantorget efter att den psykologiska krigföringen hade förvandlats till en statskupp.

Tania Bruguera bjöd på kokain i Bogota

Tania Bruguera är kanske inte den mest lämpliga personen att leda ett “kubanskt Maidan”. På hennes “meritlista” på det 7:e årliga Mötet för Performance, som arrangerades av det Nationella Universitetet i Bogota i augusti 2009, erbjöd Bruguera den närvarande publiken kokain som bars fram av en assistent till Bruguera. Många beskådade spektaklet med avsmak medan andra sniffade in olagligheten. Flera av de närvarande bildkonstnärerna lämnade lokalen. Till slut ingrep universitetsledningen som avbröt Brugueras “konstnärliga” tillställning. Den colombianska allmänheten och medierna tog kraftfullt avstånd från tilltaget från den kubanska som i konstens namn vill verka för “frihet på Kuba”.

Bruguera bjuder sin publik i Bogota på kokain via en assistent till Bruguera.

Kubas framtid, med eller utan blockad

Som reporter har jag besökt Kuba en mängd gånger sedan 1977. Senast var det under den sista veckan i november, 2014. Sedan 2011 har regeringen i Havanna genomfört en rad nya reformer och lagar, framför allt på ekonomins område, som gjort att utbudet i affärer och restauranger har ökat kraftigt.

Migrationslagar har stiftats vilket möjliggör att kubanen kan hämta ut sitt pass, gå till en ambassad för att söka visum till landet och resa, om han så vill. Att USA hellre vill se kubanen riskera livet på det öppna havet är en annan sak än att bevilja ett visum för kubanen. Nu är det upp till USA, Spanien eller Sverige att utfärda visum.

Mer än en halv miljon små eller medelstora privata företag har skapats och den statliga byråkratin och industrisektorn genomgår en omstrukturering.

Internationella förbindelser med Kina, Ryssland, Iran, Brasilien och hela Latinamerika har förstärkts och den ekonomiska frizonen i Mariel, 66 km väster om Havanna, befinner sig i startgroparna inför en oerhört intressant framtid med en av Latinamerikas mest moderna och största containerhamnar och en industrizon där bland annat Kina kommer att bygga en stor bilfabrik

Elva presidenter som representerade respektive representerar världens mäktigaste militärmakt, kunde inte knäcka lilla Kuba trots 53 års ekonomisk blockad och militär intervention (1961).

Pinsamt för Obama

Det är detta som gjort att Obama pinsamt tvingades konstaterat att det var USA, som under 53 års försök att ekonomiskt strypa Revolutionen genom att isolera Kuba, som blev isolerat från ett Latinamerika som idag har utmärkta relationer med Havanna.

Jag kan tveklöst säga att Oliver Stone nog aldrig under sin livstid kommer att göra en dokumentär om ett kubanskt “Maidan”.

För, som Fidel sa till Kennedy den 13 mars 1961, två månader efter att den avgående president Dwight David “Ike” Eisenhower hade brutit de diplomatiska förbindelserna med Kuba:

– En sak som vi kan säga Mr Kennedy: Han kommer först att se en segerrik revolution i USA innan en segerrik kontrarevolution inträffar på Kuba.

[1] La artista que quiso abrir los micrófonos a los cubanos en la Plaza de la Revolución. Av BBC-Mundo.