Translate

torsdag 3 mars 2022

SUECIA y UCRANIA: Cuando la propaganda guerrerista 1940 detrás de “La Causa de Finlandia es Nuestra” se convirtió en un atentado terrorista al diario comunista sueco; "La Llama de Aurora Boreal" y asesinó a cinco personas

 

Los titulares en la portada del diario fundado 1904 por los mineros en el norte de Suecia, Norrskensflamman, diario regional del Partido Comunista de Suecia  y el órgano central Ny Dag (Nuevo Día) ya el día siguiente del mortal atentado terrorista, el 4 de marzo de 1940. Nada podría detener o silenciar la publicación de Norrskensflamman.


 

SUECIA y UCRANIA: Cuando la propaganda guerrerista 1940 detrás de “La Causa de Finlandia es Nuestra” se convirtió en un atentado terrorista al diario comunista sueco; "La Llama de Aurora Boreal" y asesinó a cinco personas

 

Por Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2022-03-02 / Voluntarios suecos partieron 1936 por caminos secretos para llegar a España y defender la democracia y la República española con fusil en las manos. 173 de los casi 700 voluntarios, la abrumadora mayoría de la Juventud Comunista Sueca y de su partido, pero también algunos socialdemócratas y sindicalistas, así como algunos sin partido fueron enterrados en suelo español, amados por el pueblo español.

Ahora, en 2022, “la Causa de Ucrania” se ha convertido también en “la nuestra” para una masa europea sin norte, solo víctimas de la histeria. Los partidos parlamentarios de Suecia, incluido el Partido de la Izquierda, ex partido comunista (que se quitó el “k” como comunista después la caída del Muro 1991 y los demás principios marxistas), dicen SÍ al ENVÍO DE ARMAS a Ucrania. El líder del partido de la derecha sueca incluso quiere abrir las fronteras a los “cristianos blancos”, como dicen los polacos de los refugiados de Ucrania, pero NO del resto del mundo empobrecido.

Me pregunto ahora cómo se siente la presidenta del Partido de Izquierda (ex PC), Nooshi Dadgostar y la dirección de su partido cuando objetivamente hacen algo en común con los elementos fascistas suecos del “Partido de los Suecos” y de los suecos en la “Juventud Nórdica”, fuerza creciente que andan como fuera una columna o compañía militar nazi cuando marchan y se manifiestan en las calles de Suecia.

Estas dos organizaciones participaron físicamente en el grupo nazi-paramilitar ucranio “SECTOR DERECHO” en 2014 y en la lucha armada terrorista de los nazis de “SVOBODA” y el BATALLÓN AZOV cuando derrocaron al gobierno electo popularmente en Kiev el 22 de febrero de 2014. [1]. Los informes de prensa ahora afirman que, al igual que en 1939-1940, cientos de suecos quieren ir a la guerra como voluntarios [2] en una Ucrania donde los dos grupos fascistas mencionados han desmantelado los arsenales de armas y de haber distribuido miles de fusiles de guerra a “civiles”. Un soldado profesional sabe que puede convertirse en una catástrofe humana.


El 2 de mayo de 2014 en la ciudad de Odesa en Ucrania, con mayoria de hablaruso fueron asesinadas 48 personas, encerradas en la Casa de los Sindicatos por el grupo nazi-paramilitar, "El Sector Derecho" bajo el liderazgo de Dimitro Yarosh, protegido por Victoria Nuland, segunda en el Departamento de Estado y la instigadora en el derrocamiento del presidente el 22 de febrero de 2014 en la Plaza Maidan. Rusia puso tres exigencias el 25 de febrero para un cese al fuego y uno de los tres puntos era la detención de Dimitro Yarosh. Zelenski se negó.


Un submarino “espía soviético”

Confieso que no siento la agitación guerrerista aquí en Honduras como se expresa hoy en Suecia y Europa. Los suecos & europeos dicen que se indignan y hacen declaraciones basadas e influenciadas por una histeria colectiva. Desde estas latitudes de Centroamérica se tiene experiencia de cómo se afilan las piedras de la guerra psicológica desde las diversas agencias del Imperio. México, e incluso Bolsonaro en Brasil no participan en las sanciones recomendadas por el Imperio. Aquí está RT en todos los programas de las empresas de cable de TV. Honduras desde hace rato, incluso durante los doce años de régimen derechista ha tenido una superior Libertad de Prensa y de Expresión que todos los países europeos juntos. Tenemos Telesur, RT, Hispan-TV (Irán), Cubavisión solo para nombrar los “más calientes” medios que ni siquiera existen en las empresas de cable privadas en Unión Europea. La hipocresía del “Viejo Continente” es total.

Lo que debemos hacer es mirar hacia atrás en el espejo retrovisor de la historia. Trabajé durante 34 años en el periódico Norrskensflamman (La Llama de Aurora Boreal), tanto durante el período de la época como DIARIO (1906-1990) como durante el tiempo cuando se convirtió a un semanario (desde 1990). Muchas veces recibimos cartas y amenazas directas que nos identificaban como una agencia de Moscú.

Cuando el grandísimo submarino soviético, construido en la década 50´, que generalmente se operaba en las profundidades del Atlántico, encalló el 27 de octubre de 1981 en el archipiélago de 1 a 3 metros de profundidad en las afueras de la ciudad sueca Karlskrona, nuestros colegas reporteros se pararon en la orilla de islitas en el Archipelago de Estocolmo (son unas seis mil, 6000) y se quedaron obsesionados observando después de que un radioperador de la marina sueca había grabado un animal del fondo del mar, no me pregunten qué tipo de animal y arrancó “el Tren de los Locos” las veinticuatro horas en todos los medios de comunicación.

Fue tan tragicómico que el combativo entonces presidente del Sindicato de Trabajadores Portuarios, Gunnar Norberg, prometiera “comerme mi sombrero si encuentran un submarino soviético”, en Estocolmo. El diario `Flamman´, y sobre todo su director, apasionado por su típica calma, una característica del sueco nortino, ALF LÖVENBORG, fue objeto de una campaña acalorada que parecía más una Cruzada de Inquisidores que registró muchas expresiones divertidas. La posición ideológica de mi jefe de principios no podía ser perturbada, “La llama de Aurora Boreal tenía razón”, decía, “como en la mayoría de los casos”.

 

La casa editorial e imprenta del Diario, ANTES del incendio del 3 de marzo de 1940. Fue reconstruida rápidamente por los lectores, comunistas y personas sin partido, obreros de la construcción, electricistas y demás profesionales. Parejas entregaron su anillo de boda para poder financiar la reconstrucción del diario fundado por los mineros combativos y clasistas del norte.




La bomba contra el Diario

Pero peor fue la histeria anticomunista y antisoviética nos contaron nuestros colegas mayores durante el período anterior de la guerra, a fines de la década de 30´.

El 3 de marzo de 1940, explotó una bomba incendiaria en la noche desplegada por las fuerzas fascistas en la ciudad de Luleå, donde Flamman tenía su redacción y edificio. Tanto el jefe de la policía de la ciudad y dos oficiales del regimiento de infantería como dos periodistas del diario derechista, Norrbottens-Kuriren fueron condenados como los culpables. Pero no por incendio premeditado y homicidio. Cinco personas, incluidos dos niños de 8 y 12 años, resultaron muertos dentro de la casa por las llamas.

El trasfondo de esto, en lo que entonces era el peor acto terrorista de la historia de Suecia fue la incitación contra el diario Flamman por su actitud periodística ante la “Guerra de Finlandia”, por una solución pacífica y el No al apoyo militar sueco detrás de la negativa de la Finlandia fascista y pro alemana e Hitleriana a encontrar una solución negociada con la Unión Soviética.


 


 

La Finlandia pro alemana

Finlandia era “pro-alemana”, ya que el emperador, el Káiser en 1918 había enviado cinco mil soldados de élite a Finlandia para derrotar a la joven República Obrera y Campesina, que tenía tres meses de existencia. Uno de los primeros decretos de Lenin, después de la victoria de la Revolución Rusa en octubre de 1917 fue otorgar a Finlandia su independencia. Obreros y campesinos se levantaron contra la burguesía blanca, casi todo el grupo de habla sueca, y tomaron el poder.

Pero la contrarrevolución se volvió terrible con el respaldo militar alemán y de las tropas de élite de Káiser. Los historiadores hablan que hasta 30.000 finlandeses fueron ejecutados o muertos de hambre y congelados en los campos de concentración que se establecieron los fascistas finlandeses.

El General Mannerheim era el “hombre fuerte de Finlandia” y el gobierno de Helsinki, todavía con influencia de los fascistas paramilitares ´El Movimiento Lapua´ de la contrarrevolución 1918-1919 estaba aliado con los alemanes. Por lo tanto, el liderazgo militar soviético sabía que no se podía confiar en Finlandia.

La propuesta rusa ante la perspectiva de una guerra con Alemania en un futuro muy cercano, los rusos propusieron a la contraparte finlandesa un área de tierra que era 3-4 veces más grande que el área que los rusos solicitaron a cambio en la región finlandesa de Carelia. El motivo era evitar los cañones alemanes de largo alcance, que los rusos sabían que más temprano que tarde llegarían, y que sus granadas y bombas podían llegar fácilmente al centro de la ciudad de Leningrado, que estaba situada cerca de la frontera.

Pero los finlandeses dijeron que NO. Sin duda, tenían la presión alemana en la espalda. Pero existía en esa época un chauvinismo finlandés que se sentía invencible ante el ruso.


El día después del incendio, más de diez mil personas se reunieron en una manifestación y marcha  silenciosa en una gélida ciudad de Luleå contra la acción fascista y terrorista. Los veredictos contra los cinco son una vergüenza registrada para siempre en la corrupción judicial sueca.


 

Brindis en champagne, 3 de marzo de 1940 y 28 de febrero de 1986

Fue esta situación la que Norrskensflamman describió en sus columnas y que no atrajo al establecimiento político y militar sueco. En la medida en que el grupo de fascistas, que la noche del 3 de marzo colocaron la bomba incendiaria en la imprenta del periódico tras la atrocidad, brindaron con champán, algo que nosotros el 28 de febrero de 1986 también pudimos registrar en la noche del mismo día cuando sectores fascistas de la policía de Estocolmo brindaron en champán en un restaurante discreto de la Ciudad Antigua de Estocolmo tras el asesinato del Ministro de Estado, OLOF PALME.

Es esta ira, odio y obsesión política lo que puede hacer que las personas cometan actos de los que probablemente se arrepientan más adelante en la vida, cuando la niebla de la guerra psicológica se haya disipado. Solo después de la victoria del Ejército Rojo en la batalla de Stalingrado el 2 de febrero de 1943 la guerra psicológica se clausuró por unos pocos años. En esa decisiva batalla que había comenzado ya el 23 de agosto de 1942, el ejército alemán perdió a más de 600,000 combatientes. El Ejército Rojo perdió la increíble cifra de un millón de un millón de combatientes. Pero volteó y derrotó en realidad el fascismo alemán y el poder de su Führer, Adolfo Hitler.

 

Ucrania del este, 8 años de genocidio

Hoy, los medios no hablan de los ocho años de genocidio en el este de Ucrania contra la población de habla rusa, que en realidad representa el 17 por ciento de la población de Ucrania. Los habitantes de Donbass han enterrado a 14.000 personas. Joe Biden dice que el genocidio es un “Fakenews”, es decir una mentira pero el organismo de la ONU es que registra la cifra.

Ahora hay una demonización total de los rusos, como fue el caso de 1939-1940. Hasta el ex Secretario de Estado, Henry Kissinger habló el 5 de marzo en una columna en el Washington Post de que Ucrania DEBE PERMANECER NEUTRAL y NO unirse a la OTAN. Hoy, son los reclutadores de la OTAN quienes, con la histeria como arma, están reclutando nuevos partidarios de una organización que bombardeó y fragmentó a Serbia y Libia.

A continuación anexamos una parte del ahora legendario libro sobre “El atentado contra Norrskensflamman” (la Llama de la Aurora Boreal), que en realidad debería ser material de enseñanza en las facultades universitarias de historia y periodismo en todas las universidades de Suecia.

Pero en cambio, los liberales y otros elementos de derecha europea quieren prohibir todas las formas del “comunismo”, mientras que Estados Unidos y Ucrania, como los únicos países en la Asamblea General de la ONU, votaron NO a la propuesta rusa de prohibir la glorificación del nazismo y el racismo en el mundo. 134 países votaron a favor de la moción rusa presentada el 21 de diciembre de 2021, los países de la Unión Europea se abstuvieron, una vergüenza que en parte explica el ahora guerra psicológica contra Rusia, sin la más mínima voluntad de encontrar un arreglo pacífico en la crisis de Ucrania.

DE

. . . . . . .



“El atentado contra Norrskensflamman” (la Llama de la Aurora Boreal) el 3 de marzo de 1940 [3]

Por Ulf Oldberg

El libro sobre el atentado terrorista.

Los sentimientos por Finlandia en Suecia en el invierno de 1940 pueden parecer poco probables para aquellos que no estuvieron presentes. Los que se ofrecieron como voluntarios para la Guerra Civil Española habían ido a España ilegalmente; tuvieron que escabullirse a través de las fronteras. Pero los voluntarios suecos que se prestaron para la guerra en contra la Unión Soviética, fueron respaldados por una poderosa ola de opinión, por todo el establecimiento.

El Jefe de Estado Mayor de las fuerzas armadas suecas en Norrbotten (departamento en el extremo norte de Suecia), ARCHIBALD DOUGLAS había preparado un plan para una intervención militar sueca [al lado de los finlandeses]. Oficiales politizados propagaron abiertamente a sus tropas, instándolos a marchar todos y cruzar la frontera hacia el enemigo en el este. Los escritores viajaron y reclutaron voluntarios. Las recaudaciones, los créditos gubernamentales y las municiones alcanzaron un valor superior a los 500 millones de coronas suecas [Hoy más que 52 millones de dólares, una increíble suma en esa época].

La indignación fue enorme contra quienes que se negaron a decir sí al lema del ´Comité de respaldo a Finlandia´, “LA CAUSA DE FINLANDIA ES NUESTRA”. Se discutió cómo silenciar a los comunistas y su propaganda de paz. A toda costa querían silenciar al Norrskensflamman (La Llama de Aurora Boreal), el periódico de los comunistas del departamento de Norrbotten. Se discutió requisar la prensa comunista (que en esa época eran doce diarios, un órgano central y los demás regionales, es decir un arma político muy fuerte del PC Sueco) con fines militares, para detener las entregas de papel. Parte del personal del diario fueron apresados en campamentos bajo la Ley Marcial en campos de trabajo. Y el diario derechista de Norrbottens-Kuriren, en el mismo departamento comenzó a sugerir que la mejor manera sería “neutralizar a los líderes comunistas allí”.

Los hombres condenados por la voladura del diario Norrskensflamman fueron el capitán de infantería de apellido Svanbom, los tres alféreces del mismo regimiento; Nordström, Krendel y Borgström, el jefe de y al mismo fiscal de la ciudad; Hallberg en Luleå, más el periodista del diario derechista Hedenström y el conscripto Palmqvist.

Pero no fueron los únicos fanáticos. Tenían estrechos contactos con el personal del general Douglas y recibieron dinero del Comité de Finlandia en varias ocasiones. Ellos eran la herramienta.

El castigo por los crímenes fue extremadamente indulgente en la instancia más baja. Los agresores nunca fueron condenados por incendio y homicidio premeditado. En cambio, presentaron la teoría irrazonable de que la explosión de las prensas y el incendio fueron provocados por varias personas, el llamado “ataque paralelo”.

 

[ 1 ] Neonazis suecos en Ucrania como voluntarios https://sverigesradio.se/artikel/5799456

[ 2 ] Cientos de voluntarios suecos a Ucrania
https://www.ttela.se/nyheter/sverige/hundratals-svenska-frivilliga-till-ukraina-1.66952370

[ 3 ] El ataque a la llama de la aurora boreal 3 de marzo de 1940. Por Ulf Oldberg.
https://www.luleabiennial.se/sv/journalen/nr-1/attentatet-mot-norrskensflamman

 

 


onsdag 2 mars 2022

Ukraina och när hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem personer

 

Rubrikerna på den gemensamma framsidan på såväl Norrskensflamman som Ny Dag redan den 4 mars 1940. Inget kunde stoppa Norrskensflammans utgivning.




När hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem personer

Av Dick Emanuelsson

TEGCUCIGALPA / 2022-03-02 / 1936 tog sig svenska frivilliga sig på hemliga vägar till Spanien för att med geväret i hand försvara den spanska demokratin och Republiken. 173 av de nästan 700 frivilliga, den förkrossande majoriteten från Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund och parti, men även ett antal socialdemokrater och syndikalister samt några partilösa begravdes i spansk jord, älskade av det spanska folket.

Nu, 2022 har ”Ukrainas sak [också] blivit vår”, och Sveriges riksdagspartier, inklusive vänsterpartiet, säger Ja till att SKICKA VAPEN till Ukraina. Moderatledaren vill också krydda på med kravet på att vi ska öppna gränserna för ”vita kristna”, som polackerna säger om flyktingarna från Ukraina men inte från resten av den fattiga världen.

Jag undrar hur nu vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och hennes partistyrelse nu känner sig när de rent objektivt sett gör gemensam sak med svenska fascistiska element från Svenskarnas parti och Nordisk Ungdom. Det är två organisationer som 2014 deltog i den ”Högra Sektorns” och Svobodanazisterna väpnade kamp när de störtade den dåtida folkvalda regeringen i Kiev den 22 februari 2014. [1]. Pressrapporter gör nu gällande att precis som 1939-1940 vill hundratals svenskar gå in i kriget som frivilliga [2] i ett Ukraina där just de två nämnda fascistiska grupperna har brutit upp vapenförråd och delat ut tusentals automatkarbiner till ”civila”. En yrkesmilitär vet att det kan utvecklas till en mänsklig katastrof.

 

En sovjetisk spionubåt

Jag ska inte påstå att jag känner av hetsen här i Honduras från dem som i dag i Sverige och Europa indigneras och gör uttalanden och påståenden baserade och påverkade av en massmedial hysteri. Från de här breddgraderna i Centralamerika finns det erfarenhet av hur den psykologiska krigföringens stenar från Imperiets olika agenturer slipas. Mexiko och till och med Bolsonaro i Brasilien deltar inte i de rekommenderade restriktionerna. Här finns RT på alla teve-kabelbolags program.

Vad vi bör göra är att se tillbaka i historiens backspegel. Jag arbetade i 34 år på Norrskensflamman, såväl under dagstidningsperioden som under veckotidningen (fr.o.m. 1990). Många gånger fick vi brev och direkta hotelser som utpekade oss som en Moskvaagentur.

När den stora otympliga sovjetiska ubåten från 1950-talet, som vanligtvis gick på Atlantens djup, gick på grund i den 1-3 meter djupa skärgården utanför Karlskrona, igångsattes ett obegripligt drev från våra kollegor som stod och spanade som byfånar över Stockholms skärgård efter att någon jeppe hos Kustartilleriet hade bandat ett djur i djupet, fråga mig inte vad för slags djur och Drevet drog igång, dygnet runt.

Det var tragikomiskt värre vilket fick Hamnarbetarförbundets stridbare dåvarande ordförande Gunnar Norberg att lova ”äta upp min hatt om de hittar en sovjetisk ubåt” i Stockholm. Flamman, och framför allt dess kolugne chefredaktör ALF LÖVENBORG utsattes för en hetskampanj som tog sig många lustiga uttryck. Hans principiella ideologiska ståndpunkt gick inte att rubba på, ”Flamman stod rätt”, som i de flesta fall.

 

Redaktions- och tidningshuset innan mordbranden.

Bomben mot Flamman

Men värre var hetsen, berättade våra då äldre kollegor under förkrigstiden i slutet av 1930-talet.

Den 3 mars 1940 exploderade en brandbomb utplacerad av fascistiska krafter i Luleå. Såväl stadens polischef som två infanteriofficerare samt två journalister på högerpartiets Norrbottens-Kuriren dömdes som de skyldiga, men inte för mordbrand. Fem människor, varav två barn 8 och tolv år gamla brändes inne i lågorna.

Bakgrunden till detta i dåtida Sveriges värsta terroristdåd var hetsen mot Flamman för dess inställning till ”Finlandskriget”, för en fredlig lösning och Nej till Svensk Militär Uppslutning bakom det fascistoida Finlands vägran att finna en förhandlingslösning med Sovjetunionen.




Tyskvänliga Finland

Finland var ”tyskvänligt”, sedan Kaisern 1918 hade skickat fem tusen elitsoldater till Finland för att slå ned den unga Arbetar- och Bonderepubliken som hade tre månader på nacken. Ett av Lenins första dekret efter att den Ryska Revolutionen hade segrat i oktober 1917 var att ge Finland sin självständighet. Arbetare och bönder reste sig mot den vita borgarklassen, nästan hela den svenskspråkiga gruppen och tog makten.

Men kontrarevolutionen blev fruktansvärd med militär tysk uppbackning av Kaiserns elittrupper och siffror talar om att så många som 30,000 finländare avrättades eller svalt och frös ihjäl i fånglägren som upprättades.

General Mannheimer var ”Finlands Starke Man” och Lappofascisterna, som 1932 blev förbjudna var en paramilitär gruppering som fortsatte att ha ett stort inflytande i regeringen 1940 som var allierad med tyskarna. Därför visste den sovjetiska militära ledningen att på Finland gick det inte att lita på.

Därför föreslog ryssarna den finska motparten ett landområde som var 3-4 gånger så stort som ett område som ryssarna begärde i utbyte i Karelen. Motivet var att undvika de tyska långskjutande kanonerna, som ryssarna visste skulle komma förr eller senare, som med lätthet skulle kunna nå Leningrads stadskärna som låg nära gränsen.

Men finnarna sa nej. Utan tvekan hade de både band men även tyska påtryckningar i ryggen att ta hänsyn till.

Dagen efter branden samlades över tio tusen människor i en tyst demonstration i ett iskallt Luleå mot det fascistiska attentatet. Domarna mot de fem är en för alltid skam registrerad i svensk justitiekorruption.


Skålade i champagne, 3 mars 1940 och 28 februari 1986

Det var denna situation som Norrskensflamman beskrev i sina spalter och som inte föll det svenska politiska och militära etablissemanget i smaken. Till den grad att den grupp av fascister som natten den 3 mars placerade ut brandbomben i tidningens tryckeri efter illdådet skålade i champagne, något som vi den 28 februari 1986 också kunde registrera lite senare när fascistiska stockholmspoliser skålade i champagne i en restaurang i Gamla Stan efter mordet på Olof Palme.

Det är denna hets och politiska och mentala besatthet som kan förmå människor att begå handlingar som de förmodligen längre fram i livet, när den psykologiska krigföringens dimma har skingrats kan komma att ångra. I världen lades rysshetsen efter slaget i Stalingrad 1943, då krigslyckan vände för den tyska militärmakten.

I dag talar inte medierna om de åtta år av folkmord i östra Ukraina mot den rysktalande befolkningen som faktiskt utgör 17 procent av befolkningen i Ukraina som har begravt 14,000 människor. Nu är det en total demonisering av ryssen, då, 1939-1940, som nu, 2022. Till och med Henry Kissinger talade den 5 mars i en krönika ni Washington Post om att Ukraina måste förbli neutralt och INTE bli medlem i Nato. I dag är det Natovärvarna som med hysterin som vapen värvar nya anhängare till en organisation som bombade sönder och samman Serbien och Libyen.

Nedan ett stycke av författaren Uld Oldberg och hans numera legendariska bok om ”Attentatet mot Norrskensflamman” som egentligen borde vara kursmaterial på den historiska institutionen på alla universitet i Sverige.

Men i stället vill liberaler och andra högerelement förbjuda all form av ”kommunism” medan USA och Ukraina, som enda länder i FN:s Generalförsamling röstade NEJ till förslaget att förbjuda glorifieringen av nazism och rasism i världen. 134 länder röstade för den ryska motionen som lades fram den 21 december 2021.

D.E.

. . . . . . .

Attentatet mot norrskensflamman 3 mars 1940 [3]

Av Ulf Oldberg

Finlandsstämningarna i Sverige vintern 1940 kan framstå som osannolika för dem som inte var med om dem. De som gick ut som frivilliga i spanska inbördeskriget hade tagit sig till Spanien illegalt; de fick smyga sig över gränserna. Men de finlandsfrivilliga stöddes av en mäktig opinionsvåg – av hela etablissemanget. Stabschefen för de svenska styrkorna i Norrbotten, ARCHIBALD DOUGLAS, hade utarbetat en plan för en svensk intervention. Politiserande officerare propagerade öppet inför sina trupper och uppmanade dem att mangrant tåga över gränsen mot fienden i öster. Författare reste runt och värvade frivilliga. Insamlingarna, de statliga krediterna och krigsmaterielen nådde ett värde av uppåt 500 miljoner kronor.

Hetsen var enorm mot dem som vägrade säga ja till Finlandskommitténs paroll ”Finlands sak är vår”. Det diskuterades hur man skulle få tyst på kommunisternas och deras fredspropaganda. Till varje pris ville man tysta Norrskensflamman, norrbottenkommunisternas tidning. Man diskuterade att rekvirera pressen för militära ändamål, att stoppa pappersleveranserna; några ur personalen sattes i arbetsläger och högertidningen Norrbottens-Kuriren började antyda att bästa vägen vore att ”oskadliggöra de kommunistiska ledarna däruppe”.

De män som dömdes för attentatet – kapten Svanbom, fänrikarna Nordström, Krendel och Borgström, stadsfiskalen Hallberg i Luleå, journalisten Hedenström och värnpliktige Palmqvist – var inga ensamma fanatiker. De hade täta kontakter med general Douglas stab och fick flera gånger pengar från Finlandskommittén. De var redskapen.

Straffet för brotten blev i lägsta instans extremt lindriga. Attentatsmännen fälldes aldrig för mordbrand. Istället lade man fram den orimliga teorin att sprängningen av pressarna och mordbranden orsakats av olika personer – det så kallade ”parallellattentatet”.

 

[1] Svenska nynazister i Ukraina som frivilliga
https://sverigesradio.se/artikel/5799456

[2] Hundratals svenska frivilliga till Ukraina
https://www.ttela.se/nyheter/sverige/hundratals-svenska-frivilliga-till-ukraina-1.66952370

[3] Attentatet mot norrskensflamman 3 mars 1940. Av Ulf Oldberg.
https://www.luleabiennial.se/sv/journalen/nr-1/attentatet-mot-norrskensflamman

 


torsdag 19 februari 2015

Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

Fascister i tjänst hos den ukrainska armén. Svenska nazister deltar på Kievs sida som stöds av USA, Sverige och EU.



Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-02-19 / Den latinamerikanska tevekanalen Telesur intervjuade för några timmar sedan en ukrainsk soldat som berättade att i striderna i och kring staden Debaltseve fanns flera utlänningar. De enda utlänningar som den ukrainske soldaten nämnde var “svenskar”.

Enligt rapporter från Euro-News stupade 13 ukrainska soldater medan 82 är försvunna. Om det bland dessa finns svenskar nämnde inte nyhetsbyrån.

Svenska medier har medvetet tonat ner betydelsen av att svenskar med fascistiska sympatier och anknytning till svenska nazistpartier deltar aktivt i striderna på Kievs sida mot den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina. Men internationella medier har gett en mycket mer seriös och korrekt bild av temat Ukraina.

Stridsmoralen bland de ukrainska soldaterna är också på nollpunkten, intygade den ukrainske soldaten till Telesur.

Och efter Debaltseves´ fall kommer deserteringarna med all sannolikhet att öka dramatiskt. För kuppresidenten Petro Porosjenko återstår det egentligen bara USA:s och EU:s militära och ekonomiska stöd.

USA inte bara opererade aktivt för att “deras man” skulle ta över Ukraina i februari 2014. Det är en offentlig hemlighet bland reportrar och bedömare av Ukraina att CIA-officerare förfogar över hela våningsplan på Försvarsministeriet i Kiev. Där planerar och fortbildar ukrainska officerare och krigsoperationer. Trots det är det rebellerna i öst som segrar i striderna.

 


torsdag 19 februari 2015

Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

Fascister i tjänst hos den ukrainska armén. Svenska nazister deltar på Kievs sida som stöds av USA, Sverige och EU.




Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-02-19 / Den latinamerikanska tevekanalen Telesur intervjuade för några timmar sedan en ukrainsk soldat som berättade att i striderna i och kring staden Debaltseve fanns flera utlänningar. De enda utlänningar som den ukrainske soldaten nämnde var “svenskar”.

Enligt rapporter från Euro-News stupade 13 ukrainska soldater medan 82 är försvunna. Om det bland dessa finns svenskar nämnde inte nyhetsbyrån.

Svenska medier har medvetet tonat ner betydelsen av att svenskar med fascistiska sympatier och anknytning till svenska nazistpartier deltar aktivt i striderna på Kievs sida mot den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina. Men internationella medier har gett en mycket mer seriös och korrekt bild av temat Ukraina.

Stridsmoralen bland de ukrainska soldaterna är också på nollpunkten, intygade den ukrainske soldaten till Telesur.

Och efter Debaltseves´ fall kommer deserteringarna med all sannolikhet att öka dramatiskt. För kuppresidenten Petro Porosjenko återstår det egentligen bara USA:s och EU:s militära och ekonomiska stöd.

USA inte bara opererade aktivt för att “deras man” skulle ta över Ukraina i februari 2014. Det är en offentlig hemlighet bland reportrar och bedömare av Ukraina att CIA-officerare förfogar över hela våningsplan på Försvarsministeriet i Kiev. Där planerar och fortbildar ukrainska officerare och krigsoperationer. Trots det är det rebellerna i öst som segrar i striderna.

måndag 19 januari 2015

Jens Stoltenberg, “Washingtons bäste elev” som blev Natochef

Den norske "socialisten" som i dag företräder den imperialistiska krigsalliansen Nato och som har gett sitt stöd till fascistjuntan i Kiev och dess bombningar av Donetsk, Libyen och interventionen i Syrien.




Jens Stoltenberg, “Washingtons bäste elev” som blev Natochef

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-01-19 / På sitt möte den 4-5 september förra året beslutade krigsalliansen NATO:s medlemsstater att utse en ny generalsekreterare. Den 1 oktober 2014 ersattes dansken Anders Fogh Rasmussen, från högerpartiet Venstre, med norrmannen och socialdemokraten Jens Stoltenberg.

Under sin tid som statsminister i kungariket Norge band han personligen upp Norge vid Natos 20.000 flygattacker mot Libyen som kostade minst 50.000 civila livet. På grund av detta beslut blev han och är föremål för en utredning. Norska USA-tillverkade F16-plan utpekas som de ansvariga till morden på tre barnbarn till överste Kadaffi. Men morden utgjorde bara ytterligare “stjärnor” i protokollet hos NATO. Om det hos Rasmussen fattades skrupler så har Stoltenberg lovat att övervinna dessa.

S-lojalitet till Washington

 

Den norske juristen och författaren Fredrik S. Heffermehl skrev nyligen att “vi lever i en period som otåligt kräver att de internationella förbindelserna svalnar. Men Stoltenberg verkar inte vara rätt person för att förnya nytänkande och reformera militäralliansen”. Och tillägger: “Det är mer troligt att han har utsetts för de (Nato), anser att han är en lojal verkställare av den politik som ledningen i organisationen erbjuder”.

Stoltenberg är en klassisk socialdemokrat inom s-apparaten. Få av dessa har någonsin ställt sin fot på en arbetsplats, trots att partiet stoltserar med namnet “arbetarparti”, såväl i Sverige som Norge. Hans far, Thorvald Stoltenberg, var tidigare socialdemokratisk utrikesminister.

Enligt Heffermehl är Stoltenberg en ekonom med mycket liten erfarenhet av säkerhets- och utrikespolitik.

– Det norska arbetarpartiet har en lång tradition av lojalitet till Washington. Oslo har alltid försökt att vara Washingtons bästa elev. Landet som är rikt på olja har behållit ökningen på sin militärbudget i en period då andra nationer har tvingats skära ned på den.




“Telefonkriget” som kostade 50 000 libyer livet

 

Heffermehl understryker även att under de åtta åren som Stoltenberg styrde Norge, vändes det nationella försvaret mot ett deltagande i Natos internationella interventioner. Under denna period både mentaliteten som kulturen hos norrmännen militariserats. Som en konsekvens av denna militarisering i Norge kan landets deltagande i Natos bombningar av Libyen 2011 ses.

– Norges deltagande var ett resultat av ett starkt personligt engagemang från Stoltenberg. Enligt hans kritiker skickade han i sin iver en hel flottilj med F16-plan till Libyen i strid med den konstitutionella bestämmelse som först kräver ett godkännande i förväg av riksdagen.

Det enda som Stoltenberg hade gjort var ett antal telefonsamtal med ledarna för de övriga norska partierna. Därför kallas Stoltenbergs militära intervention i Libyen som “Kriget som beslutades via telefon”!

Bataljon Azov. Ukrainska fascister som bland annat är ansvariga för moden på de 44 människorna på Fackföreningarnas hus i Odessa. En vacker allians till Nato.


Allt stöd till fascistjuntan i Kiev

 

Nato å andra sidan har höjt sin nye chef till skyarna. På sin webbsida kunde vi läsa att under hans tid som statsminister växte Norges militärbudget konstant. Resultatet har blivit, enligt Nato, att Norge har bland de hösta militärbudgetarna per invånare i världen.

– Under hans ledarskap har den norska regeringen bidragit med militära styrkor i flera av Natos operationer.

Naturligtvis. Stoltenbergs elddop kom omedelbart då han skickades till Kiev och lika snabbt utropade allt stöd från Nato till Chokladkungen och oligarken Porosjenko. Allt mer dras Nato, och med Nato även Norge och Danmark in i kriget mot Ryssland. För stödet till fascist- och kuppjuntan i Kiev är bara en förevändning för att inringa Ryssland och Kina allt mer.

Den norske “Duttige idioten”

 

Det är ingen tvekan om att vi kommer att få den norske socialdemokraten Stoltenberg i nya militära äventyr. För en gång en “Duttig idiot” är för alltid ett sådant billigt redskap i händerna på krigsalliansen som hotar världsfreden.

För den yngre läsaren som inte fått sin mänskliga rättighet om historiekunskap tillfredsställd, kan vi berätta att Nato bildades först, den 4 april 1949. Warszawapakten å andra sidan, bildades som ett försvar mot krigsalliansen Nato så sent den 14 maj 1955, mitt under kalla kriget. Den lades ner 1 juli 1991.

Var är då anledningen att den USA-dominerande Atlantpakten fortfarande finns kvar?

måndag 5 januari 2015

Från Maidantorget i Kiev till Revolutionsplatsen i Havanna. Oliver Stone: “Hos krypskyttarna på Maidantorget i Kiev ser vi spåren av CIA”.

Víctor Yanukóvich och Oliver Stone.




Oliver Stone: “Hos krypskyttarna på Maidantorget i Kiev ser vi spåren av CIA”

Från Maidan till Revolutionsplatsen i Havanna


Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2015-01-05 / – Hos krypskyttarna på Maidantorget i Kiev ser vi spåren från CIA, sa den världsberömde filmskaparen Oliver Stone. Han liknade västs inblandning i Ukraina som “en väpnad statskupp” och jämförde den med CIA:s inblandning i Iran, Chile och Venezuela.

Uttalandet gjorde Stone på sin Facebooksida efter att USA-filmaren sammanstrålat i Moskva med den störtade ukrainske presidenten Viktor Yanukovich. Målsättningen är att göra en dokumentär över händelserna i februari 2014.

“Det kommer att finna detaljer om detta i dokumentären. Det är uppenbart att de så kallade ’krypskyttarna´, som dödade 14 poliser, skadade 85 och dödade 45 civila demonstranter i själva verket var agitatorer som anlitats av en tredje part”, skrev Stone.

Han skriver vidare att “många vittnen, inklusive Yanukovich samt polisofficerare, tror att dessa främmande element infördes av pro-västliga grupper och spåren av CIA kan ses i detta”.

Stone jämförde händelserna på Maidantorget med andra länder där manualen för att framkalla “en mjuk statskupp” har använts. Manualen kommer från de olika CIA-organen med civil fasad så som Freedom-House, USAID, NED med flera. Redan 1953 framkallade CIA en statskupp i Iran, 1973 mot president Salvador Allende i Chile och en statskupp genomfördes den 11 april 2001 i Venezuela men folkmassorna lyckades slå tillbaka och återinförde president Hugo Chavez på presidentposten den 14 april.

Steg för steg, på Maidantorget.

Skilja på orsak och verkan, offer och bödel

I februari 2014 igångsatte den venezuelanska USA-stödda oppositionen ett nytt försök att störta den valda Maduroregeringen vilket under ett par månaders våldsamheter kostade mer än 40 människor livet, den förkrossade majoriteten från Nationalgardet och regeringssympatisörer. Men USA och västmedierna pekar ut regeringen som ansvarig för våldet och USA införde sanktioner för regeringens “brott mot de mänskliga rättigheterna”, ett beslut som USA-advokaten Eva Golinger betraktar som “absurt och löjligt” eftersom orsaken till våldet finns hos den USA-stödda oppositionen.

Och Stone ser hur händelserna i världen manipuleras av både regeringarna i väst som hos de underordnade massmedierna.

“Det är en smutsig historia som upprepas. Bakom resultatet av denna statskupp (i Kiev), har Väst framhävt sin version av “Ryssland på Krimhalvön” medan den verkliga berättelsen är den om “USA i Ukraina”. Sanningen är inte den som vidarebefordras av Väst”, underströk Stone.

“Det är en förvrängning av den sanna historien som upprepas om och om igen. Så var det med Bush´ kampanj om ´massförstörelsevapen´ innan kriget i Irak. Men jag tror och hoppas att sanningen så småningom kommer fram i västvärlden i tid, för att stoppa detta vansinne”.

 
Den venezuelanska oppositionen (i februari 2014) som stöds av USA som anklagar regeringen i Caracas för att bryta mot de mänskliga rättigheterna i Venezuela.

Och nu är det dags för Kuba

Barack Obamas beslut den 17 december 2014 att upprätta de diplomatiska relationerna mellan USA-Kuba hälsades med jubel på Kuba. Det uppfattades som en Davids seger mot Goliat.

Spontanta demonstrationer fyllde Kubas största städer. Kubas tre återstående antiterrorister, Ramon, Antonio och Gerardo, som tillsammans representerade fyra livstidsstraff, flögs till Kuba efter att ha avtjänat 18 års fängelse i USA enbart för att ha avslöjat terroristplaner som utarbetats på USA-mark och av kubansk-amerikanska terrorister.

Regeringen i Havanna å sin sida släppte en hemlig CIA-agent av kubanskt ursprung. Den mer kände USAID-agenten Alan Gross samt ett 20-tal vad Washington ansåg vara politiska fångar flögs till USA.

Blockaden, eller embargot som USA säger, upphör inte. Den är förvandlat till lag och bara kongressen, med republikansk majoritet, har befogenhet att upphäva den. Obama har ändå möjlighet att delvis modifiera blockaden, vilket Raul Castro hoppades på i sitt tal.

Obama uppgav i sitt tal att han, trots kubanskt motstånd, via kongressen kommer att stödja oppositionsgrupper ekonomiskt. Men även arbeta gemensamt i frågor som migration, antidrogoperationer eller skydd för miljön. Penningförsändelserna från anhöriga i USA till Kuba kommer att öka från 500 dollar till 2000 per kvartal. Privata donationer eller direkt stöd till privata kubanska företag kommer också exkluderas vid krav på en speciell exportlicens.


Över hela världen hälsades befriandet av de tre resterande kubanska antiterroristerna i USA med glädje, som på bilden från Katalonien, där solidariteten med Kuba är starkt, som i övriga Spanien.

Fiasko för kubanskt ´Maidan´

Den kubanska dissidenten Tanía Bruguera var den första som prövade den kubanska regeringen genom att ansöka om att få genomföra ett öppet möte på Revolutionsplatsen i Havanna. Myndigheterna sa nej men erbjöd henne en rad andra offentliga platser.

– Men konstnären vägrar att använda de utrymmen som erbjuds av det Nationella Rådet för Bildkonst (arte plastica) så som fabriker, skolor, eller gallerier eller universitet. “Revolutionsplatsen eller ingenting”, var hennes motto, sa den kubanske bloggaren och före detta dubbelagenten Raúl Antonio Capote i ett inlägg.

Bruguera kallade ändå till mötet den 31 december. BBC-mundos ackrediterade reporter i Havanna var på plats och konstaterade att “vid klockslaget för mötet på (Revolutions)torget i Havanna, där regeringsbyggnaderna är belägna, var det fullt med journalister och några nyfikna” [1].

Med andra ord blev det första dissidentmötet i Havanna i stil med Maidan i Kiev, ett praktfiasko men fick enorm genomslag i väst medier där bland annat i svenska medier.

Vita huset protesterade mot att Bruguera togs in för förhör under ett par timmar innan hon släpptes. Men precis som Vita Huset har också regeringen i Havanna vissa regler för hur manifestationer arrangeras i närheten av offentliga regeringsbyggnader, menar Capote.

BBC-Mundo (världen) konstaterade att det var mer reportrar på plats än demonstranter, som BBC-reportern diplomatiskt förvandlade till "nyfikna". På bilden nedan syns ett typiskt massmöte som Revolutionen har kallat till.

Det strategiska motivet till av val av plats

Revolutionsplatsen är en emblematisk plats av kamp och motstånd, en ikon av konfrontationen mellan ett alternativt projekt mot kapitalismens världshegemoni, skriver Capote. Men där finns de politiska och statliga centren i Kuba varför det också finns lagar som reglerar vad som där kan genomföras. Precis som vid Buckingham Palace i London eller Vita huset i Washington.

“För Vita huset och omgivningarna runtomkring finns det strikta säkerhetsåtgärder och regler, förordningar om inrättande vilken tid, hur många människor och hur länge kan förbli i närheten av platsen. Du får inte, utan tillstånd, stå utanför Vita huset. Att göra det innebär att du kan bli arresterad omedelbart. Det finns ett överflöd av exempel på våldsamma polisinsatser mot demonstranter i grupper eller enskilda framför denna symboliska plats”, skriver Capote.

Valet av plats för den lilla nästan obetydliga och okända oppositionen på Kuba är ingen tillfällighet. Det är just närheten till regeringsbyggnader som är central. Det kunde vi se i Kiev i februari 2014. Att gradvist bygga upp den subversiva verksamheten till ett massivt kaos som till slut innebär en förlamning av samhällsverksamheten som i sin tur till slut övergår i våldsaktioner för att störta regeringen, är målet för Gene Sharp, ideologen bakom denna form av subversiv verksamhet som i slutändan styrs av CIA och Pentagon.

Förödelsen i Kiev och Maidantorget efter att den psykologiska krigföringen hade förvandlats till en statskupp.

Tania Bruguera bjöd på kokain i Bogota

Tania Bruguera är kanske inte den mest lämpliga personen att leda ett “kubanskt Maidan”. På hennes “meritlista” på det 7:e årliga Mötet för Performance, som arrangerades av det Nationella Universitetet i Bogota i augusti 2009, erbjöd Bruguera den närvarande publiken kokain som bars fram av en assistent till Bruguera. Många beskådade spektaklet med avsmak medan andra sniffade in olagligheten. Flera av de närvarande bildkonstnärerna lämnade lokalen. Till slut ingrep universitetsledningen som avbröt Brugueras “konstnärliga” tillställning. Den colombianska allmänheten och medierna tog kraftfullt avstånd från tilltaget från den kubanska som i konstens namn vill verka för “frihet på Kuba”.

Bruguera bjuder sin publik i Bogota på kokain via en assistent till Bruguera.

Kubas framtid, med eller utan blockad

Som reporter har jag besökt Kuba en mängd gånger sedan 1977. Senast var det under den sista veckan i november, 2014. Sedan 2011 har regeringen i Havanna genomfört en rad nya reformer och lagar, framför allt på ekonomins område, som gjort att utbudet i affärer och restauranger har ökat kraftigt.

Migrationslagar har stiftats vilket möjliggör att kubanen kan hämta ut sitt pass, gå till en ambassad för att söka visum till landet och resa, om han så vill. Att USA hellre vill se kubanen riskera livet på det öppna havet är en annan sak än att bevilja ett visum för kubanen. Nu är det upp till USA, Spanien eller Sverige att utfärda visum.

Mer än en halv miljon små eller medelstora privata företag har skapats och den statliga byråkratin och industrisektorn genomgår en omstrukturering.

Internationella förbindelser med Kina, Ryssland, Iran, Brasilien och hela Latinamerika har förstärkts och den ekonomiska frizonen i Mariel, 66 km väster om Havanna, befinner sig i startgroparna inför en oerhört intressant framtid med en av Latinamerikas mest moderna och största containerhamnar och en industrizon där bland annat Kina kommer att bygga en stor bilfabrik

Elva presidenter som representerade respektive representerar världens mäktigaste militärmakt, kunde inte knäcka lilla Kuba trots 53 års ekonomisk blockad och militär intervention (1961).

Pinsamt för Obama

Det är detta som gjort att Obama pinsamt tvingades konstaterat att det var USA, som under 53 års försök att ekonomiskt strypa Revolutionen genom att isolera Kuba, som blev isolerat från ett Latinamerika som idag har utmärkta relationer med Havanna.

Jag kan tveklöst säga att Oliver Stone nog aldrig under sin livstid kommer att göra en dokumentär om ett kubanskt “Maidan”.

För, som Fidel sa till Kennedy den 13 mars 1961, två månader efter att den avgående president Dwight David “Ike” Eisenhower hade brutit de diplomatiska förbindelserna med Kuba:

– En sak som vi kan säga Mr Kennedy: Han kommer först att se en segerrik revolution i USA innan en segerrik kontrarevolution inträffar på Kuba.

[1] La artista que quiso abrir los micrófonos a los cubanos en la Plaza de la Revolución. Av BBC-Mundo.