 |
| År 2019, en leende Zelinski som, på uppdrag av Nato, hade andra planer än en tillämpning av Minsk-avtalet. [SE VIDEON i slutet av texten] |
Minsk-avtalen
tio år: ”Ironiskt nog ville alla utom Putin ha detta krig”
Av
Dick Emanuelsson
Kommer ni ihåg Minsk-avtalen, som var avsedda att hålla
Donbass inom Ukraina, men som i verkligheten bara användes för att vinna tid
för ett senare krig, dränka Ukraina med västerländska vapen och låta Nato bygga
upp den ukrainska armén till den andra största armén i Europa med det strategiska
målet att förstärka inringningen av den Ryska Federativa Republiken?
Den var den 12 februari 2015 då Minsk-avtalen undertecknades.
Men under de åtta åren, då avtalet skulle komma att existera, bombade Kiev
Donbass regelbundet och över 14,000, främst civila, bland dem 140 barn, dödades
av det ukrainska artilleriet.
Men då fanns det ingen som helst indignation på Marieberg
eller SvT som knappt noterade bombningarna. Däremot var Säpo och ett antal
seriösa reportrar oroliga över den ökade reseverksamheten från svenska
fascister som flög till Kiev där de anslöt sig till den nynazistiska
Azovbataljonen där de fick både militär- som politisk drillning.
Angela Merkel och Francoise Hollande, som undertecknade avtalet 2014 och 2015 har sedermera lagt korten
på bordet och bekänt att Minsk-avtalen utnyttjades av Nato för att vinna tid och bygga upp
den ukrainska armén. Men det läser du inte i DN.
ZELENSKI HÅNLOG åt Putins ord om behovet av att
genomföra Minsk-avtalen för att skydda och garantera säkerheten för de nära åtta
miljonerna rysktalande människorna i Donetsk och Luhanskregionerna. Hånflinet
från den förre komikern i Kiev inbjöd inte till någon optimism för ett fredligt
framtida perspektiv. I dag har det stelnat.
I videon från 2019 ser vi Zelenski och Putin:
– Det är nödvändigt att förlänga avtalsperioden om den särskilda statusen för de separata regionerna i Donbass och i slutändan, för att ge denna norm en permanent karaktär, som den är planerad, underströk Putin.
Men han talade för döva öron.
Så sent som den 21 december nästan bönföll Putin Jens Stoltenberg om säkerhetsgarantier för Donbass. Men Stoltenberg, han följde Zelinskis uppförande-kodex och bara smålog när han fick frågan från en journalist om Putins vädjan, som Stoltenberg bara kommenterade i form av ett leende.
Den norske socialdemokraten, Natos generalsekreterare var fullt införstådd med planerna om en invasion av Donbass från den ukrainska armén som skulle inledas den första hälften av mars, 2022.
En utställning i den spanska staden Girona som är ett axplock av de 140 barn i Donbass som dödades av det tunga ukrainska artilleriet under de åtta åren när Minsk-avtalet saboterades av Kiev.
SEDAN FÖLJDE SAKERNA sin egen ordning. Ledarna för Donetsk och Luhansk, som i februari 2014 hade vägrat att erkänna störtandet av den legitimt valde presidenten och under åtta år hade stått emot och gjort motstånd mot Kievs krigföring, förklarade den 22 februari 2022 de två ukrainska regionerna för självständiga Folkrepubliker. I Kiev uppfattade Zelinski och den politiska ledningen samt Nato beslutet som en krigsförklaring. Men ryssarna förekom dem två dagar senare.
Det är också intressant att nu, tre år efter att kriget
inleddes se vilka mediala krafter som stött Zelinskis/Natos version av de
senaste 15 åren. USAID har ju nu stängts och Wikileaks med flera alternativa
medier publicerar pärlband av uppgifter som att i Ukraina finansierade ”Pappan
till CIA” 9 av 10 ukrainska medier. I dag råder panik och flera har stängt
eftersom det inte längre finns någon budget att finansiera dessa mediala
krigsaktivister.
Men Reportrar utan Gränser (RFS) gråter blod och påstår på
fullt allvar att USAID:s beslut har eliminerat de ”oberoende och självständiga
medierna” i Ukraina. Att vår förbundstidning Journalisten villigt citerar den
svenske avlönade RFS-direktören, Erik Larsson (f.d.
LO-Tidningen/Arbetet) som är förbannad på USAID, förvånar inte. Både
Journalisten som Larsson och Stoltenberg är av samma uppfattning.
Det kan därför vara värt att återigen publicera den ryske dissidenten Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” vad han skrev den 31 juli 2023 i en sammanfattning av turerna kring och efter Minsk-avtalen, för att vi än en gång aldrig glömmer att ställa frågan om `Orsak och Verkan´.
VIDEO:
Zelinski och Putin 2019
 |
| Det var då. Sedan 2015 har vi inte sett enda säpo-rapport eller oroliga presskommentarer. VARFÖR? |
'American Thinker':
”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”
Alla utom Ryssland ville ha konflikten i Ukraina, skriver Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” och senior stipendiat vid London Centre for Political Research (LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon Run out of Expendables” [1]. Krönikan, som han skrev den 31 juli 2023 förutspådde för 15 månader nästan med en kuslig exakthet vad vi nu inför öppen ridå ser händer i Ukraina.
 |
| RAND, den till Pentagon knutna ThinkThank-byrån den 27 december 2021, sex dagar efter att Putin hade gjort en sista vädjan till Ukraina och Nato att utesluta alla planer på ukrainskt Natomedlemskap. |
Ukraina: ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”
Henry Kissinger: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert”!
Av Alexander G. Markovsky
Publicerat i The American Thinker den 31 juli 2023
Precis innan den ryska invasionen av Ukraina sa ordföranden för de gemensamma stabscheferna (i USA) general Mark Milley till lagstiftarna att Kiev skulle kunna falla inom 72 timmar om en fullskalig rysk invasion av Ukraina äger rum. Men varför, om USA förväntade sig att Ukraina skulle kollapsa, stoppade inte Nato den förestående konflikten genom att erkänna att Nato inte hade för avsikt att låta Ukraina gå med i alliansen? Då skulle Moskvas säkerhetsproblem som härrör från Natos expansion österut tas upp, och Putin skulle inte ha haft någon anledning att attackera Ukraina.
Är inte det vad som förväntas av alliansen vars uttalade uppdrag är:
”Nato är en aktiv och ledande bidragsgivare till fred och säkerhet på den internationella scenen. Den främjar demokratiska värderingar och är engagerad i en fredlig lösning av tvister”.
Men efter Berlinmurens fall lanserade Nordatlantiska Fördragsorganisationen sig över hela världen i en våg av ideologisk upphöjelse för att omforma världen kring västerländska värderingar. Världen har sett jakten på Natos nya uppdragsförklaring på Balkan, Libanon, Somalia, Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och nu i Ukraina.
Nato stänger dörren
Efter det förödmjukande nederlaget i Afghanistan behövde Nato ytterligare ett krig för att rättfärdiga sin existens. Detta krig var tänkt att stå i kontrast till tidigare Nato-olyckor. Det skulle vara skarpt och kort utan västerländska offer. Och den här gången skulle Nato vinna.
Natos ledare verkade njuta av utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina i Nato, avvisade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet.
 |
| NATO mot Ryssland, plus ett antal stater som då inte var medlemmar som Sverige och Finland. Till synes ett stort övertag, men. . . . |
Inget hindrade Zelenskij från att undvika kriget heller. Om han hade avsagt sig sin begäran om medlemskap i Nato skulle det ha tillfredsställt Moskvas krav och invasionen skulle ha stoppats. Men de korrumperade härskarna i Kiev motiverades inte av oro för Ukrainas stabilitet och integritet. De kände mer för miljarderna i ekonomiskt och militärt bistånd och obegränsade möjligheter till personlig berikning.
Vissa européer, som var förlamade för hämnd för århundraden av nederlag och förnedring, såg en möjlighet till repressalier, särskilt utan direkt militär inblandning. Biden såg fram emot att frigöra sig från Afghanistan och göra den ukrainska krisen till en vändpunkt i hans presidentskap.
Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin.
FAKTUM ÄR ATT NATO utformade en vågad satsning. Strategin var att Amerika och dess allierade skulle provocera Moskvas invasion och använda den som förevändning för att införa förödande sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna var tänkta att lamslå den ryska ekonomin och skapa inhemsk press på president Putin, vilket skulle tvinga honom från makten. Putins utträde skulle skapa ett maktvakuum, vilket skulle försvaga Ryssland geopolitiskt. Vad som skulle hända med Ukraina var irrelevant; det fungerade som bete.
Men Natos strategiska genier misslyckades igen. Ukraina kollapsade inte, sanktionerna nådde inte det önskade resultatet och Nato sögs in i ett proxykrig med Ryssland.
Denna nyktra verklighet tvingade Nato att omforma konflikten och komma med en ny strategi. Den nuvarande strategin är centrerad på ett utdraget utmattningskrig för att försvaga Ryssland ekonomiskt och militärt och tvinga det till någon form av kapitulation. Eftersom kriget rasar på ukrainsk mark betalar Ukraina ett förödande mänskligt och ekonomiskt pris. Ungefär hälften av befolkningen på 35 miljoner har lämnat landet eller dödats eller invalidiserats. Dess infrastruktur, som tog omkring 200 år att bygga, håller på att förstöras, ekonomin är praktiskt taget ödelagd, och vad som brukade vara Europas ”kornbod” antog nyligen en lag för att odla marijuana.
Landet är i ett tillstånd av materiell nöd som är beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Zelenskij har vandrat med utsträckt hand runt om i världen och bett om militär och ekonomisk hjälp. Skamligt nog blev detta lidande land med en välutbildad befolkning ett tiggarland. Zelensky klär sig till och med som en tiggare.
Zelenskij anser att eftersom han främjar västerländska intressen bör det finnas ömsesidiga skyldigheter. Han ser landets räddning i att gå med i Nato och EU, bli antagen och få internationell välfärd. Dessutom förväntar han sig att väst kommer att erbjuda hundratals miljarder dollar för återuppbyggnad.
Zelinski förnedras i Vilnius
Ett NATO-möte nyligen i Vilnius, Litauen, hällde kallt vatten över Zelenskys ambitioner. Eftersom kyrkogårdar över hela Ukraina snabbt håller på att ta slut, vägrade NATO ens att utfärda en inbjudan om medlemskap. Zelensky, som har kandiderat för NATO-medlemskap som en vinthund som tävlar för att fånga en mekanisk kanin (video här), verkade inse att drömmen om att Ukraina någonsin skulle bli NATO-medlem hade dunstat och med eftertryck ventilerade hans frustration till Natos ledarskap.
Men Natos ledare, som är helt nöjda med att undvika en konfrontation med kärnvapen och låta ukrainare slåss, tog inte lätt på Zelenskis utbrott. Vissa är missnöjda med att Ukraina fick utstå det ryska första överfallet. Om vi ska tro general Mark Miley så planerade inte Nato ens för ett självständigt Ukraina.
Så när vasallen vågade höja sin röst mot sina feodala herrar, var president Biden tvungen att visa honom sin plats:
”De dåliga nyheterna för dig är att vi inte går någonstans. Du är fast hos oss”, sa han till Zelensky. På icke-diplomatisk engelska heter det i stället; nu jävlar ska ni fortsätta slåss så länge vi tillhandahåller er vapnen och ni står för `expendables´ [läs soldater som ”förbrukningsartiklar”, i klarspråk; ”kanonmat”], beroende på vilket som tar slut först. Ni har ingenstans att ta vägen [¡SIC!].
Ukrainas ”ödesdigra” öde
Även om båda sidor i slutändan nöjde sig med nya vapenlöften och bekräftade fortsatt ekonomiskt bistånd, berövade NATO-mötet Zelenskij den omedelbara politiska vinst han eftersträvade. Zelenskij kunde dock inte återvända hem tomhänt från en sådan skamresa”: ”Vi återvänder hem med ett bra resultat för vårt land, och mycket viktigt, för våra soldater,” sa han i en video som publicerades efter hans återkomst. Ändå kommer hurtiga tal inte att förändra Ukrainas öde. Genom att tillåta Ukraina att bli inblandad i en konflikt med Ryssland begick Zelenskij en av de största vanvettiga misstag som kan begås av en statschef. Som ett resultat kommer Ukraina att ansluta sig till listan över länder som USA har lämnat i ruiner.
HENRY KISSINGER skrev efter Vietnamdebaclet: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert.” Zelensky är på väg att begripa detta. Och det finns en annan lärdom från Vietnam som han bör ha i åtanke. Den 2 november 1963 mördades Ngô Đình Diệm, Sydvietnams president, vars politik orsakade missnöje i Washington, i en USA-stödd kupp.
Även om det vid det här laget hade spillts mer blod i Ukraina än i alla europeiska konflikter sedan andra världskriget tillsammans, visade organisationen ”som engagerat sig för en fredlig lösning av tvister” ingen beredskap att diskutera en fredlig lösning av konflikten.
Dessutom har Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock avvisat möjligheten att förhandlingar ska föras med Ryssland. Liksom de flesta europeiska ledare är hon inte en historieforskare; annars skulle hon ta rådet av sin store landsman Otto von Bismarck, som skrev: ”Politikens hemlighet? Gör ett bra fördrag med Ryssland.”
Översättning: Dick Emanuelsson
Om skribenten/författaren Alexander G. Markovsky:
Alexander G. Markovsky är senior stipendiat vid London Centre for Policy Research, en konservativ tankesmedja som undersöker nationell säkerhet, energi, riskanalys och andra offentliga politiska frågor. Han är författare till ”Anatomy of a Bolshevik” och ”Liberal Bolshevism: America Did Not Defeat Communism, She Adopted It.” Mr. Markovsky är ägare och VD för Litwin Management Services, LLC. Han kan nås på alex.g.markovsky@gmail.com
