Ukrainska soldater i massflykt från fronten!
”Låt mig ge dig några
siffror: i Ukraina lämnar 100 personer per dag sina militära enheter utan
tillstånd. 100 personer per dag är en brigad per månad. En brigad per månad
rymmer från fronten varje månad”, erkänner den tidigare rådgivaren till det
ukrainska presidentkontoret, Alexei Arestovich, som fick sparken efter att han
också erkänt att defekta ukrainska luftvärnsmissiler träffat civila
bostadsområden.
Arestovich tillägger
att det i landet finns 4,5 miljoner ukrainare som smitit från den obligatoriska
militärtjänsten. I förbanden råder en brist på soldater i snitt på mellan 30 % –
40 %, upp till 70 % i vissa fall.
Men, i NATO-organet Dagens
Nyheter råder det fortfarande optimism, medan Sveriges ÖB, Micael Bydén nästan
gråter ut i den kvinnliga DN-reporterns knä efter att ha varit på besök nyligen
i Ukraina.
Jens Stoltenberg gör honom sällskap och säger att det går inget vidare
för Ukraina och värre blir det om inte Europas skattebetalare hostar upp nya
färska miljarder till Ukraina för inköp av fler vapen.
Men, bäste Jens, för
de vapnen behövs det manskap. Och det som återstår deserterar. ”En brigad per
månad. . .”!
D.E.
Källa: @ATodaPotencia
https://t.me/atodapotencia/5817
VIDEO:
Hur de egna vänder vapnen!
”Motoffensiven” definitivt begravd. Förlåt, sänkt!
Ukraina sänker ett av sina egna pansarinfanterier
under träning.
Ukrainas väpnade
styrkor sänkte ett bepansrat infanteristridsfordon under träning för att korsa
en flod. Nu talar till och med Stoltenberg att ”motoffensiven” har problem och
inte blev som det var tänkt. Med andra ord, eller som vår älskade legend Lars
Ekborg konstaterade, ”det gick åt h-e”, i sketchen: ”Bunta ihop och slå
ihjäl dom”! https://youtu.be/3HYrE32taAA?si=c5V-z4BFFTXxqLxK
Ukrainsk kvinnlig stridsvagnsförare till sista vilan
De ryska trupperna
eliminerade den första ukrainska kvinnliga strdsvsgnsföraren, Inna Stoiko,
från 3:e stridsvagnsbrigaden. Hon kan stå som ett illustrativt bevis på hur
Zelinski inte förfogar över manskap utan tvingas, i den sista mobiliseringen
att ta in kvinnor och höja åldern för att rekryteras till kriget.
Inna Stoiko, från 3:e stridsvagnsbrigaden. |
”Vi upplever i dessa ögonblick Ukrainas upplösning”!
”. . . Det verkar som
om Zelenskij har bestämt sig för att fördela skulden mellan [Boris] Johnson
och [Ukra:s ÖB] Zaluzhnyi. Jag tror att det är ett falskt dilemma. Det
verkliga ansvaret ligger hos de som lovade oss, Ukraina, ett reellt stöd för
ett verkligt storskaligt krig. Men det gav de oss inte. I grund och botten
förrådde de oss”. [Oleksii Mykolaiovych Arestovych, f.d rådgivare till
Zelinski].
Den kubanske
militäranalytikern Wofnon analyserade den 30 november i sin dagliga genomgång
av det militära läget i kriget och konstaterade att Zelinski kastar nu in den
sista kontingenten av ”ihoprafsade” militära och civila enheter. Det liknar
desperationen hos Hitler och den tyska fascismen när Röda Armén närmade sig och
omringade Berlin i maj 1945. Därför blir det smått skrattretande att Dagens
Nyheter, Joakim Paasikivi och ett antal på förtid självutämnda Nato-officerare
på Försvarshögskolan manipulerar både verkligheten som utgången av kriget.
Wofnon citerar Oleksii
Mykolaiovych Arestovych som var ”strategisk kommunikationsrådgivare till
president Zelinski december 2020-januari 2023”, som Wikipedia beskriver mannen.
Denne tillhörde
Zelinskis förhandlingsdelegation som träffade den ryska delegationen Istanbul i
mars 2022. Han bekräftar också, att om Zelinski hade undertecknat det
överenskomna avtalet, skulle det ha räddat hundratusentals liv och skonat
landet från att förstöras av kriget. Donbass, Kherson och Zaporizhzhia skulle
ha förblivit ukrainskt territorium. Men Efter att Boris Johnson och väst hade ”talat
förstånd” med Zelinski kastades avtalet i papperskorgen av Kiev och kriget
kunde börja på allvar.
Wofnon:
”Zelensky vände sig
till en grupp studenter den 30 november för att berätta för dem att han trodde
att Donbass är oåterkalleligt (förlorat). Men hans argument är felaktiga, men
ändå i slutändan realistiska. Ty de är människor som antas vara ryssar. Han
insisterar dock på att Krim inte är det, att det är ukrainskt och att det inte
ägde rum några strider där [efter den fascistiska statskuppen i Kiev 2014]. Han
hävdar också att Krims folk är ukrainskt. Där har han helt fel, på Krim är de
etniska ryska ryssar, samma som de i Odessa och Charkiv.
Men det faktum att han uttryckte dessa ord i ett
auditorium med hundra unga ukrainare är viktigt. Som jag har utvecklat tidigare
har Ukraina redan inlett ett tillstånd av fragmentering, och det är
oåterkalleligt. Och inte bara det.
I en
opinionsundersökning nyligen av sympatierna för de politiska och militära
ledarna i Ukraina offentliggjordes att (Ukrainas ÖB) Zaluzhni får 70%, Bugarrov
45% och Zelensky 32%.
NATO:s toppmöte i Vilnius tidigare i år, blev också en besvikelse för den ukrainske statschefen. Frugan är mer intressant, vad det verkar.
Hur ser det ut i dag?
Vi börjar med att ta
uppmärksamma en krönika av Oleksii Mykolaiovych Arestovych (strategisk
kommunikationsrådgivare till president Zelinski december 2020-januari 2023),
med en blandning av lögner och sanningar som fortfarande är intressanta.
Ukraina är en sönderfallande kropp och kommer inte att
ta sig helskinnad ur den här situationen. Det är viktigt att associera olika
tider i denna konflikt som snart är två år gammal.
Det är intressant vad
Arestovich säger, inte att de stoppade den ryska armén, det hände aldrig. Inte
heller ville ryssarna ta Kiev, inte heller döda Zelenskij, inte heller störta
den ukrainska regeringen, även om de kunde hoppas att den ukrainska armén själv
skulle göra det. När de såg verkligheten, pressade väst Ukraina att försöka
besegra Ryssland militärt. Men som Arestovich säger, och idag är det bekräftat,
att han alltid har haft intrycket att de var övergivna (av väst).
För att bekräfta detta
är det nödvändigt att hantera en rad militära element.
Under krigets tre
första veckor gjorde Ryssland köttfärs av kärnan i den ukrainska armén i
områden som aldrig utgjorde militära mål under krigets gång; det västra,
centrala och sydvästra Ukraina. Dessa områden kom att utnyttjas främst för
strategisk logistik [för fronten i Donbass. På mycket kort tid, på inte mer än
en månad, slog de ut nästan alla ukrainska raffinaderier. Ryssarna i sin
uppfattning om den militära doktrinen, ”Guerasimov”-doktrinen, inkluderar en
rad element som kräver permanent analys för efterföljande beslutsfattande.
Ett tydligt exempel på
västerländskt stöd till Ukraina, och inte bara militärt stöd som idag, till
exempel, inser Joseph Borrell, med bitterhet att Europeiska Unionen inte
kunde leverera siffran en miljon av 155 mm ammunition, den mest efterfrågade.
Och nämner siffran 300,000 levererad ammunition. Men inte ens en miljon skulle
ha kunnat matcha den ryska artilleriöverlägsenheten.
Ryssarna visste alltid
att det skulle finnas olika uppfattningar angående den militära ukrainska
ledningen av kriget. Å ena sidan själva ukrainska Överkommandot, vars
utbildning är från sovjettiden. Men man behöver inte vara ett geni för att inse
att för att bli general måste man vara nära 50-årsstrecket, absolut alla
ukrainska generaler är födda under Sovjetunionens epok.
Över en natt tar de
andra officerarna, som låtsas leda kriget och deras metoder är inte desamma,
över. De är doktrinärt olika. Och som jag alltid har sagt, det största
misstaget var bytet av vapenmatris, det var början på slutet. Kanske ukrainarna
accepterade det med tanke på att allt skulle skickas i mängder och i nödvändig
tid, vilket visade sig vara falskt. Arestovich ger detaljer om det.
Men det som kommer fram idag är bevis, men vi måste
fråga oss varför? I verkligheten är det inte så komplext; vi upplever i dessa ögonblick
Ukrainas upplösning.
Det kommer inte att
finnas någon förhandlingslösning, jag tror att Ukraina skulle vilja ha en sådan
idag, mer än Ryssland. Men det är inte längre möjligt. Killarna [de nya
generalerna] bestämde sig på egen hand för att slåss fram till försvaret av
Kiev.
65 % av Ukraina står
utan ett försvar, och av de återstående 35 % har de redan förlorat 21 %
(Donbass, Kherson och Zaporizhzhia). Idag vet vi att Ukraina går in i sin sista
mobilisering, och den här gången är det ”sovjetisk” stil, till den sista
ukrainaren.
Men det finns ett stort problem, Ukraina hade redan
sedan dess självständighet haft en stark emigration. Det fanns 51 miljoner
invånare (1991), 2022 fanns det 43,5 miljoner, mer än 8 miljoner har lämnat
sedan februari 2022. Fler dödsfall och skadade och totalt går vi från 51
miljoner till 35 miljoner invånare.
Mobiliseringsmöjligheterna
är negativa, vi ser fler och fler kvinnor i armén (se ovanstående notis om den
dödade kvinnliga stridsvagnsföraren), medelåldern är mycket hög, 43 år.
Analysera och dra
själv dina slutsatser av att läsa uttalandena från opportunisten Arestovich:
Oleksii Mykolaiovych Arestovych |
ARESTOVICH (en före detta Zelenskij-rådgivare som nu förbereder
sig för att kandidera till Ukrainas presidentpost) säger att ”väst förrådde oss” och är skyldig till att ”flera
hundra tusen människor” har dött sedan det misslyckade Istanbulavtalet.
Här är en översättning
av vad han skrev på Telegram:
”. . . Det verkar som
om Zelenskij har bestämt sig för att fördela skulden mellan [Boris] Johnson och
Zaluzhnyi. Jag tror att det är ett falskt dilemma. Det verkliga ansvaret ligger
hos de som lovade oss, Ukraina, ett reellt stöd för ett verkligt storskaligt
krig. Men det gav de oss inte. I grund och botten förrådde de oss.
Vi vann vårt krig. Vi
besegrade den ryska reguljära armén och omintetgjorde deras invasionsplan på
egen hand, med minimal hjälp från väst. Ramsteins första [flygbasmöte] hölls
inte förrän den 26 april [2022], och den första betydande leveransen av
förnödenheter inträffade inte förrän i slutet av juni. Vårt krig kunde ha
slutat med Istanbulavtalen och flera hundra tusen människor skulle fortfarande
vara i livet. Men sedan började ett annat krig.
Och vi kunde inte
vinna detta andra krig utan långdistansflygplan och missiler och utan fem
gånger mer förnödenheter till markstyrkorna. Inget av detta hände. Vi har betalat
ett enormt pris för detta...”
Arestovich lade också
till en video med ett erkännande av Arestovich, som före detta medlem av
förhandlingsgruppen i Istanbul i mars 2022:
”Den ryska sidan insisterade fortfarande på
fredsinitiativ. Och fredsinitiativen i Istanbul var mycket bra. Nu skulle
förmodligen 200-300 tusen människor ha varit vid liv och halva Ukraina skulle
inte ha förstörts eller brutits ner. . . De [ryssarna] gick med på att engagera
sig i politiska diskussioner om Krim. Vi och de gjorde eftergifter. Men mängden
av deras eftergifter var större (än Ukrainas). ”Det här kommer inte att hända
igen, det kommer inte att hända igen, de (ryssarna) kommer att pressa hårdare
och hårdare.”
För att avsluta med
att säga, och nu släpper Arestovich släpper ännu en otäck sanningsbomb, och
säger i princip:
”Vad fan är gränserna
för 1991? Vi är som vildar . . . och vi har ingen självständighet, vi är helt
beroende av väst”!