En kanadensisk
legosoldat som fått nog:
”Vi är trötta och klara
med det här”!
Tre kanadensare varav
en med 15 år i den Franska Främlingslegionen och en annan infanterist från
Ottawa säger att de fick nog och återvände till Kanada och tryggheten. Kriget
är varken Irak, Afghanistan eller något annat de varit med om.
– De där ryska
värnpliktiga som har kämpat nu i fyra månader vid fronten, de är inte
värnpliktiga längre”, säger Paul till dagstidningen National Post.
– De är erfarna fighters
som har övertaget. De väntar bara på att fienden ska skickas på uppdrag för
att därefter utsätta dem för ett bakhåll.
DE GÅR TILLBAKA TILL TIDEN för den 24
februari i år då Volodymyr Zelenski
bad om utländska volontärer. Mer än 500 hade anlänt i mars, uppgav en
talesman för den nybildade Internationella
Försvarslegionen i Ukraina till National Post vid den tidpunkten. Legionens
talesman sa att de till och med
hade sin egen enhet, den ”Kanadensiska
Ukrainska Brigaden”.
Men Paul, en av de tre
säger att ingen sådan grupp någonsin har bildats. Kanadensarna och andra
utländska krigare skingrades istället till olika enheter och uppgifter.
– Brigaden är bara inte
en sak som existerar, säger han till reportern.
Och bekräftar att den
psykologiska krigföringen är en del av krigets vardag. De euforiska krigsrapporterna
till Kievs favör var inte bara kraftigt överdrivna, de var direkta
fantasifoster. Vid krigets inledning talades det i svensk press, uppbackad av
den ukrainska ambassaden i Stockholm om att så många som 400 svenskar stod i
begrepp att resa ned. I Köpenhamn talade den ukrainske ambassadören om att 100
danskar redan var nere i Kiev och tillsammans med de ukrainska styrkorna skulle
”döda fiender”.
EN AV DESSA
UPPHAUSSADE ”MOTOFFENSIVER” handlade
om att återerövra provinsen Kherson. Den ukrainske försvarsministern Oleksij
Reznikov höll presskonferens i Kiev och talade inför den inhemska och utländska
pressen i pompösa ordalag om att uppgiften om att skapa en styrka på en miljon
soldater i stort sett stod klart till i mitten av augusti, där vi nu befinner
oss. När ”motoffensiven” aldrig drog i gång, försökte Reznikov i pinsamma
ordalag försöka försvara sig med att han hade gjort uttalandet på engelska ”som
inte är mitt modersmål”. Frågan om hur många militära enheter han hade planerat
att sätta upp, framkom aldrig inför de undrande journalisterna.
En av de tre kanadensarna, Paul, var där
i Kherson och deltog i en ”motattack”, vilket är en avgrundsstor skillnad mot
en ”motoffensiv”. Och han är rejält luttrad:
– Det här är inte Afghanistan, det är
inte Irak ... du sitter i ett hål och blir beskjutet. Du kan dö när som helst.
Du kan dö utan att ens avlossa ett skott.
Reportern skriver:
”DEN KANADENSISKE VETERANEN från den franska främlingslegionen tillbringade fyra frenetiska
månader med GUR (Main Intelligence
Directorate, eller Huvuddirektoratet för underrättelseverksamhet),
attackerade fiendens positioner i gränsregionen Mykolaiv/Kherson i södra
Ukraina, beslagtog delar av ryskhållet territorium, satte upp minor och
observationsposter”.
Men hans konfrontation med krigets
verklighet och synen på fienden summerar han på följande sätt:
– De där ryska värnpliktiga som har
kämpat nu i fyra månader vid fronten, de är inte värnpliktiga längre. De
är erfarna fighters som har övertaget. De väntar bara på att fienden ska
skickas på uppdrag för att därefter utsätta den för ett bakhåll.
Dick Emanuelsson
Källa: https://nationalpost.com/news/world/canadians-on-ukraine-front-lines