Vi lever i en tid av ”politiska dvärgar”! Om USA-arkitekten av det kalla kriget 1998

 

Slovakiens premiärminister (s) Robert Fico och Ungerns Viktor Orban överens om vikten av att stärka alla initiativ till fred i Europa. Någon måste ju börja. . .

Slovakiens premiärminister Fico uttrycker sin ”beundran” över Orbáns besök i Moskva

– Jag vill uttrycka min beundran till den ungerske premiärministern för att han utan att tveka reste till Kiev och Moskva [...] Om min hälsa hade tillåtit mig att åka, skulle jag mer än gärna ha gjort honom sällskap”, sa den slovakiske premiärministern, Robert Fico, under sitt första framträdande offentligt sedan mordförsöket mot honom den 15 maj.

Att utmana krigets krafter kan få följder. Läs bara de rabiata kommentarerna från ledarna, inklusive han i Rosenbad inom EU och Nato, som om de hade vårdnaden över den ungerska personligheten.

Fico å sin sida tillhör inte den politiska högern som Orban utan är väl en socialdemokrat av Palmes kaliber. Och då gick det som det gick, den 28 februari 1986, när också den färgstarke Palme ville förstärka fredens krafter i världen.

Men jag kan tänka att idag förfasas både Magdalena Andersson (s) som Jonas Sjöstedt (v) över dessa ungrare och slovaker som tjatar om freden.

Kanske det svenska folket är av en annan uppfattning. Anderssons och Sjöstedts partikamrater ute i Europa slickar idag sina sår idag, kanske det finns ett minimum av självkritik mot att göda det militärindustriella komplexets Wallenberggrupper i USA, Tyskland och Sverige.

Dick Emanuelsson

VIDEO (gif):
NATO:s expansion i Europa

Vi lever i en tid av ”politiska dvärgar”! Om USA-arkitekten av det kalla kriget 1998

Nu är vi ”Tillbaka i framtiden”

GEORGE KENNAN, en av de mest inflytelserika personerna i att bestämma USA:s utrikespolitik under 1900-talet och arkitekten bakom det kalla kriget, kommenterade 1998 USA-senatens ratificering av Natos expansion till detta:

– Jag tror att det här är början på ett nytt kallt krig, säger Kennan till New York Times.

– Jag tror att ryssarna gradvis kommer att reagera ganska negativt och det kommer att påverka deras politik. Jag tror att det är ett tragiskt misstag. Det fanns ingen anledning till detta. Ingen hotade någon annan. Den här expansionen skulle få männen som grundade det här landet att vrida sig i sina gravar.

– Detta visar på väldigt liten förståelse för rysk historia och sovjetisk historia. Naturligtvis kommer det att bli en dålig reaktion från Ryssland, och då kommer de som förespråkar expansion att säga att vi alltid sa till dem att ryssar är så, men det är bara och helt felaktigt.

I slutet av intervjun lade Kennan till en sista sak:

– Det här har varit mitt liv och det gör ont i mig att se det slutade så jävligt.

Som avslutning på artikeln, som, låt mig påminna er, publicerades 1998, beklagade dess författare att de levde i en tid av politiska dvärgar och kunde bara gissa vad framtidens historiker skulle säga.

”Om vi har otur kommer de att säga, som Mr Kennan förutspår, att Natos expansion kommer att skapa en situation där Nato nu måste expandera ända till den ryska gränsen, vilket utlöser ett nytt kallt krig, eller låta det expandera och skapa en ny skiljelinje i Europa”, avslutade han.

Nu, sett från framtiden, kan vi säga att vi hade mycket mer otur än Kennan förutspådde och även att de vid den tiden inte hade någon aning om vad riktiga politiska dvärgar är.

Källa: https://t.me/bitacorasoviet/1039

Ubåtshysterin för 40 år sedan och dagens ukrainahysteri

 

Carl Bildt, på väg mot uppdragsgivaren i Washington för att överlämna hemlig information från Ubåtskommissionens möten. Landsförräderi heter det också.

Ubåtshysterin för 40 år sedan och dagens ukrainahysteri

TEGUCIGALPA / 2022-10-05 / Ibland blir jag full i skratt när jag läser dessa ”ångerfulla” personer som i dag skryter om att de föreläste för imperialismens agenturer om ”sovjetiska ubåtar i svensk skärgård” [1]. Men nu, 30-40 år SENARE kommer fram till riktigheten vad den då bespottade dagstidningen Norrskensflamman skrev om under 1980-talet.

Där uppmärksammade vi bland annat det otroliga besöket i det hemligaste av hemligt för den svenska marinen i Stockholm; den inne i berget hemliga Musköbasen, där USAs försvarsminister (1982-1987) Caspar Weinberger fotograferades av den selektivt inbjudna pressen när han gick ombord på en ubåt eller fregatt i det urholkade bombsäkra berget.

Caspar Weinberger

Bombade oljecisterner och minerade hamnar i Nicaragua

Det är samme Weinberger som 1983 var ansvarig för bombningen av tre nicaraguanska hamnar; Puerto Corinto, Puerto Sandino och Bluefield där oljecisterner slogs ut och riskerade döda 20,000 invånare i Corinto. Weinberger, mot all internationell rätt minerade dessa tre hamnar 1983 för att svälta det nicaraguanska folket till underkastelse.

USA:s mål var att sandinisterna skulle överlämna makten till Weinberger & Reagans `Contras´, psykopatiska mördare som CIA och argentinska militära rådgivare från den argentinska militärdiktaturen Jorge Videla hade utbildat på honduranskt territorium.

50,000 civila nicaraguaner mördades av denna legoknektsstyrka och materiella världen för 38 miljarder dollar slogs sönder för en fattig stat. Då var det med samma mål som Trump och Biden hade respektive har i det ekonomiska kriget mot Venezuela, Kuba och Nicaragua 2022. USA dömdes betala 650 miljoner dollar i krigsskadestånd, ett domslut utfärdat av den Internationella Domstolen i Haag men valde i stället att upphäva sitt medlemskap och vägrar tills dags dato att betala en enda dollar.

Weinbergers Iran-Contras-Gateaffär

Weinberger var också ytterst ansvarig i egenskap av försvarsminister för den så kallade Iran-Contras-Gateaffären. Den handlade om att Weinberger på hemliga vägar sålde vapen till det embargerade Iran vars vinster från vapenförsärsäljningen finansierade vapnen som gick till ”Contras” i Nicaragua. Överstelöjtnant Oliver North i det Nationella Säkerhetsrådet fick bära hundhuvudet för de hemliga vapenflygningarna som slutade med att CIA-agenten Eugene Hasenfus sköts ned av den nicaraguanska unga arméns ”cachorros” (valpar), som de kallades på den tiden kärleksfullt av befolkningen.

Men i Stockholms hemligaste av hemligt togs denne internationelle förbrytare och terrorist emot där alla dörrar till det förbjudna öppnades.

 

CIA-agenten Eugene Hasenfus, USA:s andra nederlag på den amerikanska kontinenten efter Kuba 1959. 

Bildts hemliga ubåtsrapporter till USA

Att Weinberger och Vita Husets chef också var dåtidens högerledare Carl Bildts uppdragsgivare står utom allt tvivel. Den så kallade Ubåtskommissionen bildades den 21 oktober 1982. Efter varje möte hade Bildt, som var en av de ”förtrogna” redan flygbiljetten bokad och hämtad och tog det första planet till Washington där han överlämnade alla hemliga detaljer vad som sades på kommissionens möte i Stockholm. Det var inte bara Palme som var irriterad över Bildts flagranta landsförräderi, också den av högern hatade Lennart Bodström, utrikesminister mellan 1982-1985 stod i skottgluggen och anklagades nästan för ”Moskvasympatier”.

Mordet på Palme, en kulmen

Det var i denna antisovjetiska, antikommunistiska och krigsaktivistiska atmosfär i Sverige som den psykologiska krigföringen slutligen kröntes med mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.

Tre veckor senare skulle han resa till Moskva i det första besöket på många år. Palme deltog i den så kallade ”Arbatov-kommissionen” som hade som mål att förvandla Europa till en fredens kontinent och skapa nedrustning i stället för upprustning. Vid den tidpunkten gick Weinberger & Reagan, på uppdrag av det militärindustriella komplexet i USA i spetsen för utplacering av de så kallade ”Eurorobotarna” över hela Västeuropa.

Planer fanns också för att placera ut de så kallade ”neutronbomberna”, som hade funktionen som atombomben med skillnaden att den dödade ”mjukvaran”, människor men bevarade fastigheter och själva staden och länder. Det hela skulle krönas med ”Stjärnornas krig”.

Dåtidens maoister, såväl i Stockholm som Göteborg (de två strömningarna Kfml-Kfml:r) skriver idag INTE om hur de organiserade bussresor till Finland där de togs emot av maximalt tio existerande maoister i Finland där de allvarligt lovade försvara Finlands självständighet mot ”socialimperialismen” som var och är granne. Fattades bara orden ”Gloria över Finland”! Patetiskt så det förslog.

”Ska äta upp min hatt”!

Norrskensflamman, det vill säga den autentiska, fick utstå mycket spott och spe. Men stod fast och fick rätt, även om det dröjde några år. Så länge det inte fanns det minsta bevis för sovjetiska ubåtar på svenskt territorialvatten, däremot en obegriplig Natoverksamhet som aldrig kom upp till ytan, så borde medier och ansvariga politiker inte peka finger österut, var vår redaktionella politiska linje.

Etablissemanget drog bara ett löjets tecken över sig i likhet med den USA-vänliga marinens amiraler och höga officerare. Dessa placerade ut massor av värnpliktiga bland kustjägarna på kobbar och skär. Varje anspelning till våg av minkar eller annat i vattnet uppfattades som ”sovjetiskt intrång i det känsligaste av Stockholms skärgård”.

Hamnarbetarförbundets dåvarande ordförande på den tiden, Gunnar Norberg, principfast kommunist sa, när han fick frågan från medierna om sovjetiska ubåtar i svenska hamnar: ”Om ni får upp EN, så ska jag äta upp min hatt offentligt ”. Han gick till sista vilan 2002 utan att ha ens bekymrat sig för att konsumera sin hatt”!

Så förvandlas offret till bödel, i DN:s regi, samma tidning
som på 1950-talet förespråkade både NATO-medlemskap
som en egen svensk atombomb. Då var det Folkpartiets Herbert
Tingsten som var ideolog och i dag är det socialdemokraterna.
Cirkeln är sluten.

Ukrainahysteri och Natoverksamhet

I dag råder det en hysteri i frågan om Ukraina-Ryssland som faktiskt överträffar hetsen från ubåtshysterin. Människor verkar inte ens mottagliga för debatt.

USA:s krigsfartyg frekventerar Nordstream 1-2 några dagar innan det statsterroristiska attentatet mot gasledningen. USA:s president och hans vice utrikesminister, ansvarig för Ukraina sedan den fascistiska statskuppen i Kiev i februari 2014, Victoria Nuland sa bägge i början av året att världen kan glömma att Nordstream ska leverera gas till Europa. Nato men även Sverige (i sin ekonomiska zon) har placerat ut massor av sensorer som ska kontrollera marintrafiken. Trots detta lägger de ansvariga för undersökningen locket på för fortsatta utredningar. Ryssland, som har byggt ledningen får inte tillträde till området och i FN:s säkerhetsråd stoppar den franske ordförande Gazproms högste ansvarig från att ges ordet i frågan av företagets bygge.

Det är en farlig väg man har slagit in på. Kanske vi snart får ta el av nyheten om att Öresundsbron har sprängts och rasat ner i djupet. Och alla skyller då på Ryssland med liknande bevis som på Ubåtshysterins 80-tal.

Dick Emanuelsson
Reporter på Norrskensflamman 1984-2016

[1] https://www.globalpolitics.se/u-2-avsnittet-under-vatten/

 

Ukraina och när hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem personer

 

Rubrikerna på den gemensamma framsidan på såväl Norrskensflamman som Ny Dag redan den 4 mars 1940. Inget kunde stoppa Norrskensflammans utgivning.

När hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem personer

Av Dick Emanuelsson

TEGCUCIGALPA / 2022-03-02 / 1936 tog sig svenska frivilliga sig på hemliga vägar till Spanien för att med geväret i hand försvara den spanska demokratin och Republiken. 173 av de nästan 700 frivilliga, den förkrossande majoriteten från Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund och parti, men även ett antal socialdemokrater och syndikalister samt några partilösa begravdes i spansk jord, älskade av det spanska folket.

Nu, 2022 har ”Ukrainas sak [också] blivit vår”, och Sveriges riksdagspartier, inklusive vänsterpartiet, säger Ja till att SKICKA VAPEN till Ukraina. Moderatledaren vill också krydda på med kravet på att vi ska öppna gränserna för ”vita kristna”, som polackerna säger om flyktingarna från Ukraina men inte från resten av den fattiga världen.

Jag undrar hur nu vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och hennes partistyrelse nu känner sig när de rent objektivt sett gör gemensam sak med svenska fascistiska element från Svenskarnas parti och Nordisk Ungdom. Det är två organisationer som 2014 deltog i den ”Högra Sektorns” och Svobodanazisterna väpnade kamp när de störtade den dåtida folkvalda regeringen i Kiev den 22 februari 2014. [1]. Pressrapporter gör nu gällande att precis som 1939-1940 vill hundratals svenskar gå in i kriget som frivilliga [2] i ett Ukraina där just de två nämnda fascistiska grupperna har brutit upp vapenförråd och delat ut tusentals automatkarbiner till ”civila”. En yrkesmilitär vet att det kan utvecklas till en mänsklig katastrof.

 

En sovjetisk spionubåt

Jag ska inte påstå att jag känner av hetsen här i Honduras från dem som i dag i Sverige och Europa indigneras och gör uttalanden och påståenden baserade och påverkade av en massmedial hysteri. Från de här breddgraderna i Centralamerika finns det erfarenhet av hur den psykologiska krigföringens stenar från Imperiets olika agenturer slipas. Mexiko och till och med Bolsonaro i Brasilien deltar inte i de rekommenderade restriktionerna. Här finns RT på alla teve-kabelbolags program.

Vad vi bör göra är att se tillbaka i historiens backspegel. Jag arbetade i 34 år på Norrskensflamman, såväl under dagstidningsperioden som under veckotidningen (fr.o.m. 1990). Många gånger fick vi brev och direkta hotelser som utpekade oss som en Moskvaagentur.

När den stora otympliga sovjetiska ubåten från 1950-talet, som vanligtvis gick på Atlantens djup, gick på grund i den 1-3 meter djupa skärgården utanför Karlskrona, igångsattes ett obegripligt drev från våra kollegor som stod och spanade som byfånar över Stockholms skärgård efter att någon jeppe hos Kustartilleriet hade bandat ett djur i djupet, fråga mig inte vad för slags djur och Drevet drog igång, dygnet runt.

Det var tragikomiskt värre vilket fick Hamnarbetarförbundets stridbare dåvarande ordförande Gunnar Norberg att lova ”äta upp min hatt om de hittar en sovjetisk ubåt” i Stockholm. Flamman, och framför allt dess kolugne chefredaktör ALF LÖVENBORG utsattes för en hetskampanj som tog sig många lustiga uttryck. Hans principiella ideologiska ståndpunkt gick inte att rubba på, ”Flamman stod rätt”, som i de flesta fall.

 

Redaktions- och tidningshuset innan mordbranden.

Bomben mot Flamman

Men värre var hetsen, berättade våra då äldre kollegor under förkrigstiden i slutet av 1930-talet.

Den 3 mars 1940 exploderade en brandbomb utplacerad av fascistiska krafter i Luleå. Såväl stadens polischef som två infanteriofficerare samt två journalister på högerpartiets Norrbottens-Kuriren dömdes som de skyldiga, men inte för mordbrand. Fem människor, varav två barn 8 och tolv år gamla brändes inne i lågorna.

Bakgrunden till detta i dåtida Sveriges värsta terroristdåd var hetsen mot Flamman för dess inställning till ”Finlandskriget”, för en fredlig lösning och Nej till Svensk Militär Uppslutning bakom det fascistoida Finlands vägran att finna en förhandlingslösning med Sovjetunionen.

Tyskvänliga Finland

Finland var ”tyskvänligt”, sedan Kaisern 1918 hade skickat fem tusen elitsoldater till Finland för att slå ned den unga Arbetar- och Bonderepubliken som hade tre månader på nacken. Ett av Lenins första dekret efter att den Ryska Revolutionen hade segrat i oktober 1917 var att ge Finland sin självständighet. Arbetare och bönder reste sig mot den vita borgarklassen, nästan hela den svenskspråkiga gruppen och tog makten.

Men kontrarevolutionen blev fruktansvärd med militär tysk uppbackning av Kaiserns elittrupper och siffror talar om att så många som 30,000 finländare avrättades eller svalt och frös ihjäl i fånglägren som upprättades.

General Mannheimer var ”Finlands Starke Man” och Lappofascisterna, som 1932 blev förbjudna var en paramilitär gruppering som fortsatte att ha ett stort inflytande i regeringen 1940 som var allierad med tyskarna. Därför visste den sovjetiska militära ledningen att på Finland gick det inte att lita på.

Därför föreslog ryssarna den finska motparten ett landområde som var 3-4 gånger så stort som ett område som ryssarna begärde i utbyte i Karelen. Motivet var att undvika de tyska långskjutande kanonerna, som ryssarna visste skulle komma förr eller senare, som med lätthet skulle kunna nå Leningrads stadskärna som låg nära gränsen.

Men finnarna sa nej. Utan tvekan hade de både band men även tyska påtryckningar i ryggen att ta hänsyn till.

Dagen efter branden samlades över tio tusen människor i en tyst demonstration i ett iskallt Luleå mot det fascistiska attentatet. Domarna mot de fem är en för alltid skam registrerad i svensk justitiekorruption.

Skålade i champagne, 3 mars 1940 och 28 februari 1986

Det var denna situation som Norrskensflamman beskrev i sina spalter och som inte föll det svenska politiska och militära etablissemanget i smaken. Till den grad att den grupp av fascister som natten den 3 mars placerade ut brandbomben i tidningens tryckeri efter illdådet skålade i champagne, något som vi den 28 februari 1986 också kunde registrera lite senare när fascistiska stockholmspoliser skålade i champagne i en restaurang i Gamla Stan efter mordet på Olof Palme.

Det är denna hets och politiska och mentala besatthet som kan förmå människor att begå handlingar som de förmodligen längre fram i livet, när den psykologiska krigföringens dimma har skingrats kan komma att ångra. I världen lades rysshetsen efter slaget i Stalingrad 1943, då krigslyckan vände för den tyska militärmakten.

I dag talar inte medierna om de åtta år av folkmord i östra Ukraina mot den rysktalande befolkningen som faktiskt utgör 17 procent av befolkningen i Ukraina som har begravt 14,000 människor. Nu är det en total demonisering av ryssen, då, 1939-1940, som nu, 2022. Till och med Henry Kissinger talade den 5 mars i en krönika ni Washington Post om att Ukraina måste förbli neutralt och INTE bli medlem i Nato. I dag är det Natovärvarna som med hysterin som vapen värvar nya anhängare till en organisation som bombade sönder och samman Serbien och Libyen.

Nedan ett stycke av författaren Uld Oldberg och hans numera legendariska bok om ”Attentatet mot Norrskensflamman” som egentligen borde vara kursmaterial på den historiska institutionen på alla universitet i Sverige.

Men i stället vill liberaler och andra högerelement förbjuda all form av ”kommunism” medan USA och Ukraina, som enda länder i FN:s Generalförsamling röstade NEJ till förslaget att förbjuda glorifieringen av nazism och rasism i världen. 134 länder röstade för den ryska motionen som lades fram den 21 december 2021.

D.E.

. . . . . . .

Attentatet mot norrskensflamman 3 mars 1940 [3]

Av Ulf Oldberg

Finlandsstämningarna i Sverige vintern 1940 kan framstå som osannolika för dem som inte var med om dem. De som gick ut som frivilliga i spanska inbördeskriget hade tagit sig till Spanien illegalt; de fick smyga sig över gränserna. Men de finlandsfrivilliga stöddes av en mäktig opinionsvåg – av hela etablissemanget. Stabschefen för de svenska styrkorna i Norrbotten, ARCHIBALD DOUGLAS, hade utarbetat en plan för en svensk intervention. Politiserande officerare propagerade öppet inför sina trupper och uppmanade dem att mangrant tåga över gränsen mot fienden i öster. Författare reste runt och värvade frivilliga. Insamlingarna, de statliga krediterna och krigsmaterielen nådde ett värde av uppåt 500 miljoner kronor.

Hetsen var enorm mot dem som vägrade säga ja till Finlandskommitténs paroll ”Finlands sak är vår”. Det diskuterades hur man skulle få tyst på kommunisternas och deras fredspropaganda. Till varje pris ville man tysta Norrskensflamman, norrbottenkommunisternas tidning. Man diskuterade att rekvirera pressen för militära ändamål, att stoppa pappersleveranserna; några ur personalen sattes i arbetsläger och högertidningen Norrbottens-Kuriren började antyda att bästa vägen vore att ”oskadliggöra de kommunistiska ledarna däruppe”.

De män som dömdes för attentatet – kapten Svanbom, fänrikarna Nordström, Krendel och Borgström, stadsfiskalen Hallberg i Luleå, journalisten Hedenström och värnpliktige Palmqvist – var inga ensamma fanatiker. De hade täta kontakter med general Douglas stab och fick flera gånger pengar från Finlandskommittén. De var redskapen.

Straffet för brotten blev i lägsta instans extremt lindriga. Attentatsmännen fälldes aldrig för mordbrand. Istället lade man fram den orimliga teorin att sprängningen av pressarna och mordbranden orsakats av olika personer – det så kallade ”parallellattentatet”.

 

[1] Svenska nynazister i Ukraina som frivilliga
https://sverigesradio.se/artikel/5799456

[2] Hundratals svenska frivilliga till Ukraina
https://www.ttela.se/nyheter/sverige/hundratals-svenska-frivilliga-till-ukraina-1.66952370

[3] Attentatet mot norrskensflamman 3 mars 1940. Av Ulf Oldberg.
https://www.luleabiennial.se/sv/journalen/nr-1/attentatet-mot-norrskensflamman

 

torsdag 19 februari 2015

Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

Fascister i tjänst hos den ukrainska armén. Svenska nazister deltar på Kievs sida som stöds av USA, Sverige och EU.

Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-02-19 / Den latinamerikanska tevekanalen Telesur intervjuade för några timmar sedan en ukrainsk soldat som berättade att i striderna i och kring staden Debaltseve fanns flera utlänningar. De enda utlänningar som den ukrainske soldaten nämnde var “svenskar”.

Enligt rapporter från Euro-News stupade 13 ukrainska soldater medan 82 är försvunna. Om det bland dessa finns svenskar nämnde inte nyhetsbyrån.

Svenska medier har medvetet tonat ner betydelsen av att svenskar med fascistiska sympatier och anknytning till svenska nazistpartier deltar aktivt i striderna på Kievs sida mot den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina. Men internationella medier har gett en mycket mer seriös och korrekt bild av temat Ukraina.

Stridsmoralen bland de ukrainska soldaterna är också på nollpunkten, intygade den ukrainske soldaten till Telesur.

Och efter Debaltseves´ fall kommer deserteringarna med all sannolikhet att öka dramatiskt. För kuppresidenten Petro Porosjenko återstår det egentligen bara USA:s och EU:s militära och ekonomiska stöd.

USA inte bara opererade aktivt för att “deras man” skulle ta över Ukraina i februari 2014. Det är en offentlig hemlighet bland reportrar och bedömare av Ukraina att CIA-officerare förfogar över hela våningsplan på Försvarsministeriet i Kiev. Där planerar och fortbildar ukrainska officerare och krigsoperationer. Trots det är det rebellerna i öst som segrar i striderna.