UKRAINA- DONBASS: 08/04/22

VIDEO: Dagens bombning av Folkrepubliken Donetsks huvudstad med samma namn där Zelinski bombade med kluster&splitterbomber, förbjudna. I dag kritiserades han av Amnesty International för bombningarna av civilasom västmedierna och deras regeringar kniper käft om Varför?

Nedan ett brev från en ukrainsk soldat från någon av skyttegravarna som Kievrgimen har byggt och befäst under åtta års krig mot Donbass. Nu fragmenteras den befästa "Östfronten" systematiskt av det ryska och Folkrepublikens artilleri. Den 48 mil långa befästningen rämnar hela vägen och Ukrainas halva armé, som var stationerad här och som i början av mars i år planerade att erövra hela Donbass deserterar och kapitulerar. Borta är de triumforiska stämningarna som förutspådde en "Seger för det gloriösa Ukraina"!

Det kom ett `brev´ från en ukrainsk soldat vid fronten i Pisky. . .

UNDER ÅTTA ÅR BOMBADERADES DONBASS av Kievs armé. Staden Pisky ligger i Donetsks utkanter, någon eller några kilometer. Där gick fronten. Och där stod Kievregimens tunga artilleri.

Nu pågår intensiva strider mellan Zelinskis armé mot Folkrepubliken Donetsks och de ryska trupperna, de senare är naturligtvis överlägsna i eldkraft medan hälften av den 900,000 man starka ukrainska armén (inklusive reserven) placerades utefter den 48 mil långa ”Östfronten”.

Under dessa åtta år har Kiev byggt upp en mäktig befästning av 480 kilometer där de nu bombarderas av det ryska artilleriet. Den ukrainske soldaten Сергій Гнезділов nämner denna artillerield som helvetet själv men säger inte ett ord om de åtta åren där hans vapenbröder hade ihjäl 14,000 Donetsk&Luhanskbor varav 140 var barn.

PÅ TRYGGT AVSTÅND SKJUTER Сергій Гнезділов´s kamrater USA-raketerna HIMARS mot Donetsk och Luhansk. Det är framför allt två sorters missiler; ”Uragan”, kluster eller splitterbomber som i dag, torsdag den 4 augusti 2022 tog fyra donetskbors liv, varav en flicka på tio år samt tio skadade av splittret från missilen, exakt som under USA:s folkmordskrig i Vietnam.

Den andra missilen `spyr´ ut ”antipersonella” minor modell PFM-1 Lepestok, förbjudna sedan 1997 i Ottawa-avtalet” men som sedan tio dagar dagligen exploderar och sprids i hundratals över de två nämnda huvudstäderna i det befriade Donbass. De dödar inte, de lemlästar offrets kropp.

Och Kiev-juntan som leds av Zelinski är indignerad över att Amnesty International i dag har kritiserat regimen i Kiev för dessa krigsbrott mot mänskligheten i Donbass [1], att den beskjuter civilbefolkningen, som om det skulle vara en statshemlighet. Det var sent påkommet men bättre sent än aldrig. Och UD och Rosenbad?

När får vi läsa, se och höra reportage från Donbass av SVT, DN&Co eller SR på samma tema? Måste vi förfoga över ”VPN”-applikationen för att kunna se och läsa RT i Sverige för att kunna få sekvenser och text för att få reda på en bakgrund som förvägras det svenska folket?

Och det är på de premisserna som den socialdemokratiska regeringen med ”följe” i riksdagen ska ge upp 200 års alliansfrihet och ett vänsterparti som inte ens anser sig behöva begära av denna svenska Politiska Junta att dra tillbaka Sveriges medlemsansökan hos krigsalliansen Nato.

Mycket har vänts upp och ned de senaste åren.

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa-Honduras

. . . . . . .

Det kom ett `brev´ från en ukrainsk soldat vid fronten i Pisky. . .

(Automatiserad översättning från ukrainska).

Av Сергій Гнезділов [2]

”Vad finns det att förlora, vad mer kan tas från mig på den sjätte dagen av mitt personliga helvete, i Pisky, en kilometer från den första gatan i Donetsk, Ukraina?

Kroppen av de som var mig kärare än familjen ligger under hettan i skyttegravarna som förstördes av kalibern 152.

Som jag skrev tidigare är 6 500 snäckor per förbannad by mindre än en dag.

Det har redan gått sex sådana dagar, och jag kan inte föreställa mig hur ens ett litet antal av vårt infanteri överlevde i denna störtflod av fientlig eld.

Nej, jag gnäller inte.

Två murbruk 82 och 120 arbetar på vår sida.

Ibland vaknar han och "nyser" två artilleripipor i riktning mot Donetsk.

Vi svarar knappt. Det finns ingen eld mot batteri, från början lägger fienden artillerigranater i våra skyttegravar utan problem, demonterar mycket starka, konkreta positioner på tiotals minuter, driver vår försvarslinje utan paus eller minimal vila.

I förrgår bröt det, och en flod på två eller tre hundra hälldes ut. Jag kommer inte att publicera någon statistik, det är förbjudet i vårt land, men du har ingen aning om antalet och procentuella förluster.

Det här är en jävla köttkvarn, där bataljonen helt enkelt håller tillbaka anfallet med sina kroppar.

I snart en vecka har vi väntat på åtminstone någon form av hjälp som skulle drabba fiendens artilleri, vi, jag upprepar, beskjuts skoningslöst med allt som det ryska militärsystemet är rikt på, flyget fungerade idag.

Jag är stolt över ledningen för bataljonen som blev kvar här hos oss. Kombattanten är med oss, alla är med oss, förkrossade, lätta trehundra, förbandade och återvände efter ett par timmar till ställningen, om man kan kalla dessa bottenlösa raviner så.

Det pågår ett krig.

Men utan en motbatterikamp förvandlas det till en meningslös köttkvarn, där en vansinnig mängd av vårt infanteri mals upp på en dag.

Ville du verkligen ha sanningen? Här är den, den nakna sanningen.

Reserven går till positionen, stänger genombrottet, och efter fem minuter är bara en av de 15 personerna intakt.

Kropparna ljuger. Om det är en lätt 300, kanske du har tur, du kommer att svimma, och du kommer ut till fots, du når läkaren.

De tog bara trehundradelen. Han skrek hela vägen: – Var finns stödet? Var är artilleriet? Varför blev vi övergivna? Varför täckte ingen oss?

Jag vet inte, min vän, varför ingen täckte oss... Han skriker, och jag skäms över att jag fortfarande är frisk och frisk, bara ett par bra öronbedövande.

Jag kräktes, jag gjorde mig förbannad, jag är ledsen, och jag är tillbaka i aktion.

Alla reserver är förstörda, militär utrustning brinner, fienden närmar sig och utan problem ockuperar våra positioner efter ännu en störtflod av artilleri.

Just nu håller vi på att förlora Sands, alla våra mänskliga och materiella resurser är nästan uttömda.

Denys, invånare i Mariupol, som sa till mig "ja, jag tror att den arresterade, vi kommer att lämna tillbaka allt mycket snart" är död. Han sårades två gånger, de band honom precis i skyttegraven, de sa till honom, Denchyk, gå till evakueringen, men han svarade "killar, jag kommer inte att överge er."

Båda sårade för första gången, och efter andra sårade fortsatte han att skjuta tillbaka.

Vi har fortfarande inte tagit hans kropp. På sandens ruiner ligger han med armarna utsträckta och blicken frusen. Han ber om hämnd. Hur kan jag avslå hans senaste begäran? Hur kan vi alla lämna Dan?

Jag tror att Dimka överlevde trots allt. För att han inte kunde dö, efter att ha återvänt från sjukhuset nyligen, efter att ha friat till sin flickvän. De säger att efter en av socknarna försvann han helt enkelt. Den somnade med jord. Men jag tror att detta är ett misstag, och han lever. Dumt hopp och förväntan.

Jag vet, mitt land tycker inte om att tänka högt. Men jag hade inget val mellan seger och arrestering. Sanningen ska höras, inte viskningar i köket. Naturligtvis kommer det här inlägget att flyga separat, för hur kan du säga det, ljuger staten för sina egna medborgare?

Jag kommer inte att bli förvånad om någon säger i dag: "Kremlins agent Sirozh berättade för mig om segrarnas briljanta plan på Donetskfronten, låt oss hänga honom på fredsbevararen."

Jag låtsades säga att allt var under kontroll. Nu är allt inte under kontroll i Pisky, men av någon anledning tystas läget.

Ring trasiga klockor medan vi täcker sanden med kroppar.

Vi behöver artilleri.

Ge oss något här att hålla fast vid”.

[1] https://omni.se/ukrainsk-vrede-mot-rapport-av-amnesty-perversion/a/V9KzEV

[2] https://www.facebook.com/hnezdilovs/posts/pfbid02apjLxXD2XXR6UcFy5fbiuJbcvxCX5HjuaANuYV39v51eHLLVy6rgACrMQwyzPBPQl

Läs mer:

https://ukraina-donetsk.blogspot.com

KONTAKT:

E-post: dickema@gmail.com

Blog: https://dickema24.blogspot.com/?m=0

Facebook: https://www.facebook.com/dick.emanuelsson.3