USAID:s mediala agentur avslöjad av Wikileaks

 

USAID:s mediala agentur för politisk påverkan via ”oberoende medier och journalister” avslöjad av Wikileaks

”Chockvågor i Georgien” när miljonerna till Georgiens opposition upphör.

Av Dick Emanuelsson

Den hemlighetsfulla `NGO:n´ har kontor runt om i världen” och med en budget på 5,5 miljarder kronor från USAID. Enligt WikiLeaks, som avslöjade Internews Network (IN) arbetade och delfinansierade IN 4291 medier runt om i världen och ”utbildade” mer än 9 000 journalister.

US Agency for International Development (USAID) betalade 472,6 miljoner dollar (5,2 miljarder kronor) till Internews Network, en hemlig NGO finansierad av den amerikanska regeringen som har arbetat med 4291 medier runt om i världen med den fantastiska uppgiften att attackera ”desinformation”, avslöjade WikiLeaks på sitt X-konto.

Enligt denna autentiska grävarportal ”utbildade” detta nätverk mer än 9000 journalister fram till 2023, och producerade totalt 4799 timmars sändningar på ett år som nådde 778 miljoner människor runt om på planeten.

Wikileaks hävdar också att IN påstår sig ha ”kontor” i mer än 30 länder, inklusive huvudkontor i USA, London, Paris och regionala huvudkontor i Kiev, Bangkok (Thailand) och Nairobi (Kenya). Kaliforniens högkvarter övergavs i december 2024 efter valet av Donald Trump till president.

”Sedan 2008, när elektroniska register började, har mer än 95 procent av IN:s budget tillhandahållits av den amerikanska regeringen,” sade rapporten om medienätverket, som också ”stödde initiativ för censur av sociala medier”.

Finansierade 9 av 10 ukra-medier

Den som lett IN är Jeanne Bourgault, ”som betalar sig själv 451 000 dollar per år”. Denna kvinna, som senast syntes på Davos Economic Forum 2024, arbetade på USA-ambassaden i Moskva i början av 1990-talet. Där hade hon ansvaret för en budget på 250 miljoner dollar och hanterade konflikter eller uppror i ”kritiska ögonblick”, innan hon flyttade från USAID till det då inför allmänheten okända Internews Network.

"NGO:n" Reportrar utan Gränser försvarar USAID:s miljardregn till "oberoende medier och journalister". Det är väl en självbekräftelse på att organisationen själv tog emot CIA-pengar för 20 år sedan. I Sverige återfinns Erik Larsson som NGO-direktör för RFS.

”Bourgaults IN-biografi och andra nyckelpersoners och styrelsemedlemmars har nyligen tagits bort från dess webbplats”, tillägger Wikileaks.

En annan rapport som citeras av WikiLeaks fann att USAID hade finansierat minst 6200 journalister, samt 9 av 10 ukrainska medier. Enbart under 2023 finansierade USAID projekt i Ukraina 16,5 miljarder dollar [1], eller nästan 179 miljarder kronor! Den federala myndighetens program i USA rapporteras ha stött ”oberoende” medier i mer än 30 länder.

Vita husets språkrör uppgav för några dagar sedan att USAID även sponsrade USA-medier, såsom det inflytelserika Politico.

Trump:

”Det verkar som att miljarder dollar har stulits från USAID och andra byråer, mycket av det går till falska nyhetsmedier som ”betalning” för att skapa bra berättelser om demokrater”, skrev han på Truth Social.

”Chockvågor” i Georgien

”Ordern (om att stänga ner USAID) har skickat chockvågor genom hjälporganisationer över hela världen, vilket har väckt en känsla av kris. I Georgia har USAID:s arbete varit en hörnsten i landets utveckling sedan 1992, med över 1,9 miljarder dollar i assistans hittills. För närvarande investerar byrån i 39 program över hela landet, med ett totalt värde av $373 miljoner och en årlig budget som överstiger $70 miljoner”.

Det skrev den webbaserade portalen Georgia Today, den 30 januari när nyheten knappt hade hunnit kablas ut från USA och Wikileaks spädde på med sin politiska mediala bomb som slår mot just de ”oberoende medierna”.

Under rubriken ”Globala biståndsprogram i riskzonen när USA fryser utländskt bistånd; USAID:s viktiga arbete i Georgien påverkas”, andas Georgia Today samma desperation som de USA-finansierade ukrainska medierna, och med all säkerhet övriga ”oberoende medier” i världen som står i tjänst hos State Departement i Washington.

Om vi går närmare in på vilka uppgifter deras medier och täckorganisationer bakom någon NGO-organisation har haft eller har, blir deras politiska agenda allt mer uppenbar. Och det är uppenbart att den engelskspråkiga portalen Georgia Today delar och verkar för just denna agenda i Georgien:

”Dessa initiativ (USAID:s program) fokuserar på att främja ekonomiska reformer, främja investeringar i den privata sektorn och stärka demokratiska institutioner. Dessutom stöder USAID ansträngningar för att ge medborgare – särskilt etniska minoriteter – möjlighet att engagera sig i demokratiska processer, öka motståndskraften mot desinformation, diversifiera energikällor för att minska beroendet av auktoritära regimer och förbättra utbildnings- och utbildningssystemen för arbetskraft. Dessa ansträngningar spelar en avgörande roll när Georgien fortsätter sin integration med Europeiska unionen enligt associeringsavtalet från 2014”.

De 1,9 miljarderna dollar, nästan 21 miljarder kronor som USAID har ”investerat” i Georgien har konsekvent haft samma politiska agenda som i länder som Kuba, Venezuela, Nicaragua, Bolivia och många fler latinamerikanska länder under det senaste halvseklet. Denna hiskeliga subversiva utländska verksamhet betraktas i många länder som ett direkt landsförräderi.

 

USAID-aktivitet i Georgien i korthet

USAID har gett mer än 1,9 miljarder dollar i finansiering. Det finns för närvarande mer än 39 pågående projekt som stöds av byrån till ett totalt värde av cirka 373 miljoner USD. De viktigaste är följande [2]:

·        Mediaprogram. USAID hävdar att de främjar ”hållbar kvalitetsjournalistik”. År 2021 tilldelade byrån 10 miljoner dollar för att ”stärka georgiska medier”.

·        Stöd till val och politiska processer. USAID, genom Consortium on Elections and Political Process Strengthening, stödjer demokratiska politiska processer. Detta program finansierar val, ”stärker grunderna för demokratisk politik och styrelseformer i Georgien.”

·        Civilsamhällets deltagandeprogram. Den amerikanska institutionen, genom East-West Management Institute, som är kopplat till Canvas, finansierar ”det civila samhällets sektor i Georgien” och syftar till att öka ”större medborgardeltagande i demokratiska processer”.

·        I början av 2023 finansierade USAID ett nytt anslag på $450 000, som syftade till att ”stödja lokala demokratiska initiativ.”

Den politiska högern har aldrig varit så biståndsbenägen som i dessa dagar. Och på DN, SvT och andra korporativa medier rinner det floder av krokodiltårar över uteblivet bistånd till Afrika. Men inte ett enda ord om hur CIA:s "Gudfader" är en ekonomisk stridsvagn med uppgiften att styra länder i USA:s intresse. Att den svenska ung-högerns pitiyankies oroas över Georgien blir bara patetiskt och pinsamt. Men det borde ändå vara en tankeställare för Jonas Sjöstedt med flera (v) om vilket sällskap de har allierat sig.

EU-parlamentet fortsätter sin kampanj mot Georgien

I dag, den 13 februari 2025 ska EU-parlamentet rösta om en ny resolution som fördömer den georgiska regeringen eftersom valet i oktober inte utföll i den nykoloniala högerns smak i EU-parlamentet [3].

Den nya resolutionen uppmanar Bryssel att skärpa sanktionerna och fortsätta erkänna den tidigare franskfödda presidenten Salome Zurabishvili som Georgiens legitima president och det georgiska folkets representant. Det är lite ironiskt, för Zurabishvili har kommit hem där hon hör hemma, på en välbetald (USAID?) ThinkThank-kedja i USA.

Men vad kan man vänta av en högerdominerad församling i Bryssel, där även sossar och miljöpartister har skrivit under resolutionen.

Som i Nicaragua i april-juli 2018 då USAID satte 5000 unga nicaraguaner på skolbänken från 2013-2018. Men kuppförsöket misslyckades totalt, trots 115 miljoner dollar investerade  av USAID i Nicaragua.
Vad hade hänt om händelserna i ovanstående bilder hade utspelats framför Rosenbad eller, varför inte, framför EU-parlamentet i Bryssel av en opposition finansierad av Moskva eller Peking? Men det var Tbilisi, Georgiens huvudstad i slutet av förra året.

OCH EGENTLIGEN ÄR DET ganska obegripligt efter vad som har avslöjats om USAID:s miljardregn och direkt flagranta oblyga inblandning i Georgiens inre angelägenheter. Det är samma EU-parlament som anklagade Ryssland för inblandning den senaste tiden i valen i Rumänien eller Moldavien, men inte via pengar utan via TikTok. Den politiska psykopatiska hetsen är värre än under Joseph McCarthys epok under kalla kriget i USA på 50-talet.

Resolutionen är författad av 57 ledamöter av Europaparlamentet från fem politiska grupper: Europeiska folkpartiet, Socialdemokraterna, Konservativa och Reformister, Förnya Europa och De gröna.

I resolutionen uppmanas Europaparlamentet att fördöma ”tjänstemännen för Georgian Dream” och uppmana dem att omedelbart upphöra med det våldsamma förtrycket av fredliga demonstranter, politiska motståndare och mediarepresentanter.

Men alla som sett de senaste videofilmerna som den USA-vänliga oppositionen själva publicerade på de sociala närverken visar att det var denna som utövade våldet medan ordningsmakten stod där med sina sköldar och tog emot brandbomber, som även kastades in i parlamentet eller slag med käppar samt tyngre fyrverkeribomber. En rad poliser skadades allvarligt.

Och frågan som vi ställde då var:

”Om Rosenbad hade utsatts för ett liknande bombardemang och angrepp, vad hade då Norrmalmspolisen eller varför inte, specialstyrkan från Insatspolisen gjort?

Irakli Kobakhidze

Georgien backar inte

Den georgiske premiärministern Irakli Kobakhidze darrade inte på stämman när han inför journalisterna sa att ”Europaparlamentets resolution är ytterligare en attack mot den georgiska staten” [4].

– Denna resolution har inget värde för oss, med tanke på att detta är ännu en, den sjätte på raken, en helt orättvis resolution och en attack mot den georgiska staten och mediernas oberoende.

Källor:

[1] FRANCE 24:
https://youtu.be/UIJp2gCj8yY?si=79wDqqhZBqq4JuJG

[2] https://noticiaslatam.lat/20231004/que-objetivos-persigue-usaid-en-georgia-1144381081.html

[3] https://georgiatoday.ge/tag/resolution-the-further-deterioration-of-the-political-situation-in-georgia/

Minsk-avtalen tio år: ”Ironiskt nog ville alla utom Putin ha detta krig”

 

År 2019, en leende Zelinski som, på uppdrag av Nato, hade andra planer än en tillämpning av Minsk-avtalet. [SE VIDEON i slutet av texten]

Minsk-avtalen tio år: ”Ironiskt nog ville alla utom Putin ha detta krig”

Av Dick Emanuelsson

Kommer ni ihåg Minsk-avtalen, som var avsedda att hålla Donbass inom Ukraina, men som i verkligheten bara användes för att vinna tid för ett senare krig, dränka Ukraina med västerländska vapen och låta Nato bygga upp den ukrainska armén till den andra största armén i Europa med det strategiska målet att förstärka inringningen av den Ryska Federativa Republiken?

Den var den 12 februari 2015 då Minsk-avtalen undertecknades. Men under de åtta åren, då avtalet skulle komma att existera, bombade Kiev Donbass regelbundet och över 14,000, främst civila, bland dem 140 barn, dödades av det ukrainska artilleriet.

Men då fanns det ingen som helst indignation på Marieberg eller SvT som knappt noterade bombningarna. Däremot var Säpo och ett antal seriösa reportrar oroliga över den ökade reseverksamheten från svenska fascister som flög till Kiev där de anslöt sig till den nynazistiska Azovbataljonen där de fick både militär- som politisk drillning.

Angela Merkel och Francoise Hollande, som undertecknade avtalet 2014 och 2015 har sedermera lagt korten på bordet och bekänt att Minsk-avtalen utnyttjades av Nato för att vinna tid och bygga upp den ukrainska armén. Men det läser du inte i DN.

 

ZELENSKI HÅNLOG åt Putins ord om behovet av att genomföra Minsk-avtalen för att skydda och garantera säkerheten för de nära åtta miljonerna rysktalande människorna i Donetsk och Luhanskregionerna. Hånflinet från den förre komikern i Kiev inbjöd inte till någon optimism för ett fredligt framtida perspektiv. I dag har det stelnat.

I videon från 2019 ser vi Zelenski och Putin:

– Det är nödvändigt att förlänga avtalsperioden om den särskilda statusen för de separata regionerna i Donbass och i slutändan, för att ge denna norm en permanent karaktär, som den är planerad, underströk Putin.

Men han talade för döva öron.

Så sent som den 21 december nästan bönföll Putin Jens Stoltenberg om säkerhetsgarantier för Donbass. Men Stoltenberg, han följde Zelinskis uppförande-kodex och bara smålog när han fick frågan från en journalist om Putins vädjan, som Stoltenberg bara kommenterade i form av ett leende.

Den norske socialdemokraten, Natos generalsekreterare var fullt införstådd med planerna om en invasion av Donbass från den ukrainska armén som skulle inledas den första hälften av mars, 2022.

 

En utställning i den spanska staden Girona som är ett axplock av de 140 barn i Donbass som dödades av det tunga ukrainska artilleriet under de åtta åren när Minsk-avtalet saboterades av Kiev.

SEDAN FÖLJDE SAKERNA sin egen ordning. Ledarna för Donetsk och Luhansk, som i februari 2014 hade vägrat att erkänna störtandet av den legitimt valde presidenten och under åtta år hade stått emot och gjort motstånd mot Kievs krigföring, förklarade den 22 februari 2022 de två ukrainska regionerna för självständiga Folkrepubliker. I Kiev uppfattade Zelinski och den politiska ledningen samt Nato beslutet som en krigsförklaring. Men ryssarna förekom dem två dagar senare.

Det är också intressant att nu, tre år efter att kriget inleddes se vilka mediala krafter som stött Zelinskis/Natos version av de senaste 15 åren. USAID har ju nu stängts och Wikileaks med flera alternativa medier publicerar pärlband av uppgifter som att i Ukraina finansierade ”Pappan till CIA” 9 av 10 ukrainska medier. I dag råder panik och flera har stängt eftersom det inte längre finns någon budget att finansiera dessa mediala krigsaktivister.

Men Reportrar utan Gränser (RFS) gråter blod och påstår på fullt allvar att USAID:s beslut har eliminerat de ”oberoende och självständiga medierna” i Ukraina. Att vår förbundstidning Journalisten villigt citerar den svenske avlönade RFS-direktören, Erik Larsson (f.d. LO-Tidningen/Arbetet) som är förbannad på USAID, förvånar inte. Både Journalisten som Larsson och Stoltenberg är av samma uppfattning.

Det kan därför vara värt att återigen publicera den ryske dissidenten Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” vad han skrev den 31 juli 2023 i en sammanfattning av turerna kring och efter Minsk-avtalen, för att vi än en gång aldrig glömmer att ställa frågan om `Orsak och Verkan´.

VIDEO:

Zelinski och Putin 2019

Det var då. Sedan 2015 har vi inte sett enda säpo-rapport eller oroliga presskommentarer. VARFÖR?

'American Thinker':

”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”

 Alla utom Ryssland ville ha konflikten i Ukraina, skriver Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” och senior stipendiat vid London Centre for Political Research (LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon Run out of Expendables” [1]. Krönikan, som han skrev den 31 juli 2023 förutspådde för 15 månader nästan med en kuslig exakthet vad vi nu inför öppen ridå ser händer i Ukraina.

RAND, den till Pentagon knutna ThinkThank-byrån den 27 december 2021, sex dagar efter att Putin hade gjort en sista vädjan till Ukraina och Nato att utesluta alla planer på ukrainskt Natomedlemskap.

Ukraina: ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”

Henry Kissinger: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert”!

Av Alexander G. Markovsky
Publicerat i The American Thinker den 31 juli 2023

Precis innan den ryska invasionen av Ukraina sa ordföranden för de gemensamma stabscheferna (i USA) general Mark Milley till lagstiftarna att Kiev skulle kunna falla inom 72 timmar om en fullskalig rysk invasion av Ukraina äger rum. Men varför, om USA förväntade sig att Ukraina skulle kollapsa, stoppade inte Nato den förestående konflikten genom att erkänna att Nato inte hade för avsikt att låta Ukraina gå med i alliansen? Då skulle Moskvas säkerhetsproblem som härrör från Natos expansion österut tas upp, och Putin skulle inte ha haft någon anledning att attackera Ukraina.

Är inte det vad som förväntas av alliansen vars uttalade uppdrag är:

”Nato är en aktiv och ledande bidragsgivare till fred och säkerhet på den internationella scenen. Den främjar demokratiska värderingar och är engagerad i en fredlig lösning av tvister”.

Men efter Berlinmurens fall lanserade Nordatlantiska Fördragsorganisationen sig över hela världen i en våg av ideologisk upphöjelse för att omforma världen kring västerländska värderingar. Världen har sett jakten på Natos nya uppdragsförklaring på Balkan, Libanon, Somalia, Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och nu i Ukraina.

Nato stänger dörren

Efter det förödmjukande nederlaget i Afghanistan behövde Nato ytterligare ett krig för att rättfärdiga sin existens. Detta krig var tänkt att stå i kontrast till tidigare Nato-olyckor. Det skulle vara skarpt och kort utan västerländska offer. Och den här gången skulle Nato vinna.

Natos ledare verkade njuta av utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina i Nato, avvisade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet.

NATO mot Ryssland, plus ett antal stater som då inte var medlemmar som Sverige och Finland. Till synes ett stort övertag, men. . . .

Inget hindrade Zelenskij från att undvika kriget heller. Om han hade avsagt sig sin begäran om medlemskap i Nato skulle det ha tillfredsställt Moskvas krav och invasionen skulle ha stoppats. Men de korrumperade härskarna i Kiev motiverades inte av oro för Ukrainas stabilitet och integritet. De kände mer för miljarderna i ekonomiskt och militärt bistånd och obegränsade möjligheter till personlig berikning.

Vissa européer, som var förlamade för hämnd för århundraden av nederlag och förnedring, såg en möjlighet till repressalier, särskilt utan direkt militär inblandning. Biden såg fram emot att frigöra sig från Afghanistan och göra den ukrainska krisen till en vändpunkt i hans presidentskap.

Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin.

FAKTUM ÄR ATT NATO utformade en vågad satsning. Strategin var att Amerika och dess allierade skulle provocera Moskvas invasion och använda den som förevändning för att införa förödande sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna var tänkta att lamslå den ryska ekonomin och skapa inhemsk press på president Putin, vilket skulle tvinga honom från makten. Putins utträde skulle skapa ett maktvakuum, vilket skulle försvaga Ryssland geopolitiskt. Vad som skulle hända med Ukraina var irrelevant; det fungerade som bete.

Men Natos strategiska genier misslyckades igen. Ukraina kollapsade inte, sanktionerna nådde inte det önskade resultatet och Nato sögs in i ett proxykrig med Ryssland.

Denna nyktra verklighet tvingade Nato att omforma konflikten och komma med en ny strategi. Den nuvarande strategin är centrerad på ett utdraget utmattningskrig för att försvaga Ryssland ekonomiskt och militärt och tvinga det till någon form av kapitulation. Eftersom kriget rasar på ukrainsk mark betalar Ukraina ett förödande mänskligt och ekonomiskt pris. Ungefär hälften av befolkningen på 35 miljoner har lämnat landet eller dödats eller invalidiserats. Dess infrastruktur, som tog omkring 200 år att bygga, håller på att förstöras, ekonomin är praktiskt taget ödelagd, och vad som brukade vara Europas ”kornbod” antog nyligen en lag för att odla marijuana.

Landet är i ett tillstånd av materiell nöd som är beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Zelenskij har vandrat med utsträckt hand runt om i världen och bett om militär och ekonomisk hjälp. Skamligt nog blev detta lidande land med en välutbildad befolkning ett tiggarland. Zelensky klär sig till och med som en tiggare.

Zelenskij anser att eftersom han främjar västerländska intressen bör det finnas ömsesidiga skyldigheter. Han ser landets räddning i att gå med i Nato och EU, bli antagen och få internationell välfärd. Dessutom förväntar han sig att väst kommer att erbjuda hundratals miljarder dollar för återuppbyggnad.

Zelinski förnedras i Vilnius

Ett NATO-möte nyligen i Vilnius, Litauen, hällde kallt vatten över Zelenskys ambitioner. Eftersom kyrkogårdar över hela Ukraina snabbt håller på att ta slut, vägrade NATO ens att utfärda en inbjudan om medlemskap. Zelensky, som har kandiderat för NATO-medlemskap som en vinthund som tävlar för att fånga en mekanisk kanin (video här), verkade inse att drömmen om att Ukraina någonsin skulle bli NATO-medlem hade dunstat och med eftertryck ventilerade hans frustration till Natos ledarskap.

Men Natos ledare, som är helt nöjda med att undvika en konfrontation med kärnvapen och låta ukrainare slåss, tog inte lätt på Zelenskis utbrott. Vissa är missnöjda med att Ukraina fick utstå det ryska första överfallet. Om vi ​​ska tro general Mark Miley så planerade inte Nato ens för ett självständigt Ukraina.

Så när vasallen vågade höja sin röst mot sina feodala herrar, var president Biden tvungen att visa honom sin plats:

”De dåliga nyheterna för dig är att vi inte går någonstans. Du är fast hos oss”, sa han till Zelensky. På icke-diplomatisk engelska heter det i stället; nu jävlar ska ni fortsätta slåss så länge vi tillhandahåller er vapnen och ni står för `expendables´ [läs soldater som ”förbrukningsartiklar”, i klarspråk; ”kanonmat”], beroende på vilket som tar slut först. Ni har ingenstans att ta vägen [¡SIC!].

 

Ukrainas ”ödesdigra” öde

Även om båda sidor i slutändan nöjde sig med nya vapenlöften och bekräftade fortsatt ekonomiskt bistånd, berövade NATO-mötet Zelenskij den omedelbara politiska vinst han eftersträvade. Zelenskij kunde dock inte återvända hem tomhänt från en sådan skamresa”: ”Vi återvänder hem med ett bra resultat för vårt land, och mycket viktigt, för våra soldater,” sa han i en video som publicerades efter hans återkomst. Ändå kommer hurtiga  tal inte att förändra Ukrainas öde. Genom att tillåta Ukraina att bli inblandad i en konflikt med Ryssland begick Zelenskij en av de största vanvettiga misstag som kan begås av en statschef. Som ett resultat kommer Ukraina att ansluta sig till listan över länder som USA har lämnat i ruiner.

 

HENRY KISSINGER skrev efter Vietnamdebaclet: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert.” Zelensky är på väg att begripa detta. Och det finns en annan lärdom från Vietnam som han bör ha i åtanke. Den 2 november 1963 mördades Ngô Đình Diệm, Sydvietnams president, vars politik orsakade missnöje i Washington, i en USA-stödd kupp.

Även om det vid det här laget hade spillts mer blod i Ukraina än i alla europeiska konflikter sedan andra världskriget tillsammans, visade organisationen ”som engagerat sig för en fredlig lösning av tvister” ingen beredskap att diskutera en fredlig lösning av konflikten.

Dessutom har Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock avvisat möjligheten att förhandlingar ska föras med Ryssland. Liksom de flesta europeiska ledare är hon inte en historieforskare; annars skulle hon ta rådet av sin store landsman Otto von Bismarck, som skrev: ”Politikens hemlighet? Gör ett bra fördrag med Ryssland.” 

Översättning: Dick Emanuelsson

Om skribenten/författaren Alexander G. Markovsky:

Alexander G. Markovsky är senior stipendiat vid London Centre for Policy Research, en konservativ tankesmedja som undersöker nationell säkerhet, energi, riskanalys och andra offentliga politiska frågor. Han är författare till ”Anatomy of a Bolshevik” och ”Liberal Bolshevism: America Did Not Defeat Communism, She Adopted It.” Mr. Markovsky är ägare och VD för Litwin Management Services, LLC. Han kan nås på alex.g.markovsky@gmail.com

Källa:
https://www.americanthinker.com/articles/2023/07/ukraine_an_expendable_country_may_soon_run_out_of_expendables.html