 |
| Det senaste utbytet av dödade soldater; 1000 ukrainska kroppar mot 19 ryska. Boris Johnson å sin sida njuter mer av Greklands stränder. |
Boris Johnsons profetia bekräftad:
1,7 miljoner döda eller försvunna ukrainare!
Av Dick Emanuelsson
Den ryska
hackergruppen KillNet bekräftar för nyhetsbyrån RIA Novosti att den har hackat
databasen för den ukrainska generalstaben. Upptäckten sägs ha skakat om alla
inblandade för den innehöll information om saldot av kriget; 1,7 miljoner döda
och försvunna ukrainska soldater.
I dag publicerar även
RT en artikel på det dramatiska temat. För två dagar sedan överlämnade ryssarna
1000 (tusen) ukrainska kroppar och fick 19 ryska kroppar i utbyte.
Denna monumentala
tragedi hade kunnat undvikas. Men ingen ville lyssna sedan Kievs artillerield
bombarderade Donbass i februari 2014, åtta år innan Moskva bestämde sig för att
stoppa kuppregimens krig mot den rysktalande befolkningen som bestod av nästan
åtta miljoner invånare. Över 14 000
civila miste livet, men på DN eller SvT uttrycktes ingen indignation.
”Natos ledare verkade njuta av utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina i Nato, avvisade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet”.
Det skrev Alexander
Markovski, rysk frilansskribent för den konservativa nättidningen `American
Thinker´ och senior stipendiat vid London Centre for Political Research
(LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon
Run out of Expendables” [1].
Krönikan som skrevs den 31 juli 2023, förutspådde med en kuslig exakthet vad vi
sedan den 24 februari 2022 sett öppen ridå vad som händer i Ukraina. Han
slutsats blev: ”Ironiskt nog ville alla utom Putin ha detta krig”.
Medvetet sabotage av
väst
Nästan samtidigt
bekräftade Tysklands föredettingar Angela Merkel och Frankrikes Francoise
Hollande indirekt att Nato dessförinnan medvetet hade saboterat Minsk-avtalen
2014–2015 för att bygga upp den ukrainska armén, som var den näst starkaste i
Europa. Sabotaget upprepades i Istanbul i april 2022 då Boris Johnson
övertygade Zelinski allt stöd om han höll löftet ”tills den siste ukrainaren”.
Det obegripliga
antalet offer som nu registrerats av självaste generalstaben hos de väpnade
ukrainska styrkorna, hade med andra ord kunnat undvikits. Donbass hade förblivit
ukrainska regioner om Ryssland hade fått sina säkerhetsgarantier, ett tema som
nu används som ett förhandlingskort, men av den krigsaktivistiska EU-trojkan för
Ukraina.
Mot militär kollaps
När en `hackarna´ från
KillNet tillfrågades av reportern om de kunde bekräfta sina uppgifter på förluster
för den ukrainska försvarsmakten, blev svaret kort:
– Naturligtvis kan vi
det.
De försåg också nyhetskanalen med flera fotografier av de avlidna ukrainska soldaterna, deras pass och militära ID-kort, dödsattester och ID-brickor (se foton).
Antalet stupade i
kronologisk ordning är följande:
2022: 118 500
2023: 405 400
2024: 595 000
2025: 621 000
Hackningen av
databasen kontrollerad av den ukrainska generalstaben, som innehöll information om
ukrainska soldaters förluster, utfördes via datorn som tillhör chefen för
logistikavdelningen, berättade en representant för KillNet-gruppen för RIA
Novosti. Enligt honom var det datorn som tillhörde en chef vid namn Chernykh.
Efter hans ”flykt”, togs chefens uppgifter tillfälligt över av hans
ställföreträdare, Chaika, enligt KillNet.
Med så enorma
förluster blir situationen i klartext ohållbar. Tendensen är att Ukraina går
mot en militär kollaps.
Två av de 1.7 miljonerna offren i ett krig som inte var deras.
Utländska legosoldater
I morse rapporterade
RT:s Mexikobaserade reporter att den ukrainska ambassaden nu öppet går ut och
rekryterar män till Donbassfronten. Och de har en gigantisk rekryteringsmarknad,
inte i första hand av mexikaner, som under den andra vänsterregeringens
framgångsrika ekonomiska politik har reducerat fattigdomen med 15 miljoner
mexikaner, utan i stället de hundratusentals papperslösa centralamerikaner,
venezuelaner, kubaner, haitier eller afrikaner som finns vid gränsområdet till
USA. Eller de tiotusentals som kommer från andra sidan gränsen, de som deporteras
tillbaka till Centralamerika.
”Den ukrainska ambassaden i Mexiko rekryterar människor för att gå med i sin armé
och lovar dem en lön på tusentals dollar, nya uniformer, livförsäkring och till
och med ukrainskt medborgarskap. När det kommer till kritan visar sig erbjudandet
vara en noggrant planerad fälla för att rekrytera utländska stridande, använda
dem som kanonmat och överge dem när resultatet blir fatalt”, säger RT-reportern
som har pratat med anhöriga till dödade mexikaner.
Publicerat den 21 augusti 2025.
Kurs i USA
Mario Alberto Lover var en av dessa mexikaner som hade migrerat till USA,
uppgav hans familj till RT. Där gick han med i Pentagon Delta -gruppen och
genomgick en kurs under flera månader som lärs ut av krigsveteraner. Efter kursen
erbjöds han att underteckna ett kontrakt med den så kallade Internationella
Legionen i Ukraina. Där tillbringade han åtta månader på stridsfronten fram
till den 9 juni då han dödades. Sedan det datumet har hans familj via telefonsamtal
försökt få vetskap i var hans rester återfinns, men förgäves. Hittills förblir hans
status som ”försvunnen under stridsuppdrag”. Därmed gäller ingen ”livförsäkring”
eller andra rättigheter.
Den ryska ambassaden i
Mexiko uppgav i juni att det inte handlar om ett ”fredsuppdrag”, utan ”en enkel
biljett till ett proxykrig mot Ryssland, där dessa människor, utan officiell
status eller juridiska garantier, helt enkelt blir kanonmat”.
Ett litet axplock av colombianska legosoldater som dödats vid Donbassfronten. Efter ett år gav jag upp, de blev för många och för mycket arbete.
Massdöd av colombianer
Fallet Mexiko är inte
på något sätt ett isolerat fall. Tvärtom är Zelinkis och generalstabens desperata
mål att rekrytera allt fler utländska legosoldater till Donbassfronten för att fylla
de 1,7 miljoner ”vakanser” som uppstått under de tre årens förlopp, en
naturligtvis helt omöjlig uppgift.
Under det första året registrerade
jag den colombianska kontingentens ”bortfall” av legosoldater men tvingades ge
upp det andra året. Telegram-portalen `TrackANaziMerz´, med känningar till den
ryska militära underrättelsetjänsten har tuffa dagar att själv registrera alla
bortfall. Förut kunde 2–5 colombianer registreras per vecka, men nu är det ibland
fem per dag. Just dessa utländska legosoldater är de som sätts in i den första
av tre stridslinjer och som förr eller senare förvandlas till just ”kanonmat”.
Från Sverige hörs det
sällan något mer. Den första sturskheten har försvunnit och nassarna som var de
första som åkte ner 2014, hörs inte längre.
”Hundratals danskar”?
Fler än en dansk fick
förmodligen kaffet i vrångstrupen när de den 10 mars 2022 såg och hörde
intervjun med Ukrainas ambassadör Mykhailo Vydoinik i Köpenhamn. I den
nämnde han att mer än 100 danskar redan befann sig i strid mot Ryssland vid
fronten i Ukraina.
– Varje dag får vi
fler och fler samtal från danskar som vill bli en del av den ukrainska armén
och som vill skydda mitt land. Jag är imponerad av hur många danskar det är,
för ni är ett relativt litet land. Vi har inrättat en särskild internationell
enhet och fler än 100 finns redan på ukrainsk mark [2].
·
Finns det redan fler
än 100 danskar i Ukraina?
– Ja.
·
Vad håller de på med?
– De hjälper oss att
döda fienden och besvara attackerna, sa ambassadören inför en förbluffad
reporter.
Men det var munväder än
verklighet.
[1] https://www.americanthinker.com/articles/2023/07/ukraine_an_expendable_country_may_soon_run_out_of_expendables.html
[2] https://ukraina-donetsk.blogspot.com/2022/06/legosoldater-i-ukraina-1-3-hundra.html
År 2019, en leende Zelinski som, på uppdrag av Nato, hade andra planer än en tillämpning av Minsk-avtalet. [SE VIDEON i slutet av texten]Minsk-avtalen tio år: ”Ironiskt nog ville alla utom Putin ha detta krig”
Av Dick Emanuelsson
Kommer ni ihåg Minsk-avtalen, som var avsedda att hålla Donbass inom Ukraina, men som i verkligheten bara användes för att vinna tid för ett senare krig, dränka Ukraina med västerländska vapen och låta Nato bygga upp den ukrainska armén till den andra största armén i Europa med det strategiska målet att förstärka inringningen av den Ryska Federativa Republiken?
Den var den 12 februari 2015 då Minsk-avtalen undertecknades. Men under de åtta åren, då avtalet skulle komma att existera, bombade Kiev Donbass regelbundet och över 14,000, främst civila, bland dem 140 barn, dödades av det ukrainska artilleriet.
Men då fanns det ingen som helst indignation på Marieberg eller SvT som knappt noterade bombningarna. Däremot var Säpo och ett antal seriösa reportrar oroliga över den ökade reseverksamheten från svenska fascister som flög till Kiev där de anslöt sig till den nynazistiska Azovbataljonen där de fick både militär- som politisk drillning.
Angela Merkel och Francoise Hollande, som undertecknade avtalet 2014 och 2015 har sedermera lagt korten på bordet och bekänt att Minsk-avtalen utnyttjades av Nato för att vinna tid och bygga upp den ukrainska armén. Men det läser du inte i DN.
ZELENSKI HÅNLOG åt Putins ord om behovet av att genomföra Minsk-avtalen för att skydda och garantera säkerheten för de nära åtta miljonerna rysktalande människorna i Donetsk och Luhanskregionerna. Hånflinet från den förre komikern i Kiev inbjöd inte till någon optimism för ett fredligt framtida perspektiv. I dag har det stelnat.
I videon från 2019 ser vi Zelenski och Putin:
– Det är nödvändigt att förlänga avtalsperioden om den särskilda statusen för de separata regionerna i Donbass och i slutändan, för att ge denna norm en permanent karaktär, som den är planerad, underströk Putin.
Men han talade för döva öron.
Så sent som den 21 december nästan bönföll Putin Jens Stoltenberg om säkerhetsgarantier för Donbass. Men Stoltenberg, han följde Zelinskis uppförande-kodex och bara smålog när han fick frågan från en journalist om Putins vädjan, som Stoltenberg bara kommenterade i form av ett leende.
Den norske socialdemokraten, Natos generalsekreterare var fullt införstådd med planerna om en invasion av Donbass från den ukrainska armén som skulle inledas den första hälften av mars, 2022.
 |
| En utställning i den spanska staden Girona som är ett axplock av de 140 barn i Donbass som dödades av det tunga ukrainska artilleriet under de åtta åren när Minsk-avtalet saboterades av Kiev. |
SEDAN FÖLJDE SAKERNA sin egen ordning. Ledarna för Donetsk och Luhansk, som i februari 2014 hade vägrat att erkänna störtandet av den legitimt valde presidenten och under åtta år hade stått emot och gjort motstånd mot Kievs krigföring, förklarade den 22 februari 2022 de två ukrainska regionerna för självständiga Folkrepubliker. I Kiev uppfattade Zelinski och den politiska ledningen samt Nato beslutet som en krigsförklaring. Men ryssarna förekom dem två dagar senare.
Det är också intressant att nu, tre år efter att kriget inleddes se vilka mediala krafter som stött Zelinskis/Natos version av de senaste 15 åren. USAID har ju nu stängts och Wikileaks med flera alternativa medier publicerar pärlband av uppgifter som att i Ukraina finansierade ”Pappan till CIA” 9 av 10 ukrainska medier. I dag råder panik och flera har stängt eftersom det inte längre finns någon budget att finansiera dessa mediala krigsaktivister.
Men Reportrar utan Gränser (RFS) gråter blod och påstår på fullt allvar att USAID:s beslut har eliminerat de ”oberoende och självständiga medierna” i Ukraina. Att vår förbundstidning Journalisten villigt citerar den svenske avlönade RFS-direktören, Erik Larsson (f.d. LO-Tidningen/Arbetet) som är förbannad på USAID, förvånar inte. Både Journalisten som Larsson och Stoltenberg är av samma uppfattning.
Det kan därför vara värt att återigen publicera den ryske dissidenten Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” vad han skrev den 31 juli 2023 i en sammanfattning av turerna kring och efter Minsk-avtalen, för att vi än en gång aldrig glömmer att ställa frågan om `Orsak och Verkan´.
VIDEO:
Zelinski och Putin 2019
 |
| Det var då. Sedan 2015 har vi inte sett enda säpo-rapport eller oroliga presskommentarer. VARFÖR? |
'American Thinker':
”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”
Alla utom Ryssland ville ha konflikten i Ukraina, skriver Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” och senior stipendiat vid London Centre for Political Research (LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon Run out of Expendables” [1]. Krönikan, som han skrev den 31 juli 2023 förutspådde för 15 månader nästan med en kuslig exakthet vad vi nu inför öppen ridå ser händer i Ukraina.
 |
| RAND, den till Pentagon knutna ThinkThank-byrån den 27 december 2021, sex dagar efter att Putin hade gjort en sista vädjan till Ukraina och Nato att utesluta alla planer på ukrainskt Natomedlemskap. |
Ukraina: ”Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin”
Henry Kissinger: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert”!
Av Alexander G. Markovsky
Publicerat i The American Thinker den 31 juli 2023
Precis innan den ryska invasionen av Ukraina sa ordföranden för de gemensamma stabscheferna (i USA) general Mark Milley till lagstiftarna att Kiev skulle kunna falla inom 72 timmar om en fullskalig rysk invasion av Ukraina äger rum. Men varför, om USA förväntade sig att Ukraina skulle kollapsa, stoppade inte Nato den förestående konflikten genom att erkänna att Nato inte hade för avsikt att låta Ukraina gå med i alliansen? Då skulle Moskvas säkerhetsproblem som härrör från Natos expansion österut tas upp, och Putin skulle inte ha haft någon anledning att attackera Ukraina.
Är inte det vad som förväntas av alliansen vars uttalade uppdrag är:
”Nato är en aktiv och ledande bidragsgivare till fred och säkerhet på den internationella scenen. Den främjar demokratiska värderingar och är engagerad i en fredlig lösning av tvister”.
Men efter Berlinmurens fall lanserade Nordatlantiska Fördragsorganisationen sig över hela världen i en våg av ideologisk upphöjelse för att omforma världen kring västerländska värderingar. Världen har sett jakten på Natos nya uppdragsförklaring på Balkan, Libanon, Somalia, Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och nu i Ukraina.
Nato stänger dörren
Efter det förödmjukande nederlaget i Afghanistan behövde Nato ytterligare ett krig för att rättfärdiga sin existens. Detta krig var tänkt att stå i kontrast till tidigare Nato-olyckor. Det skulle vara skarpt och kort utan västerländska offer. Och den här gången skulle Nato vinna.
Natos ledare verkade njuta av utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina i Nato, avvisade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet.
 |
| NATO mot Ryssland, plus ett antal stater som då inte var medlemmar som Sverige och Finland. Till synes ett stort övertag, men. . . . |
Inget hindrade Zelenskij från att undvika kriget heller. Om han hade avsagt sig sin begäran om medlemskap i Nato skulle det ha tillfredsställt Moskvas krav och invasionen skulle ha stoppats. Men de korrumperade härskarna i Kiev motiverades inte av oro för Ukrainas stabilitet och integritet. De kände mer för miljarderna i ekonomiskt och militärt bistånd och obegränsade möjligheter till personlig berikning.
Vissa européer, som var förlamade för hämnd för århundraden av nederlag och förnedring, såg en möjlighet till repressalier, särskilt utan direkt militär inblandning. Biden såg fram emot att frigöra sig från Afghanistan och göra den ukrainska krisen till en vändpunkt i hans presidentskap.
Ironiskt nog ville alla ha detta krig utom Putin.
FAKTUM ÄR ATT NATO utformade en vågad satsning. Strategin var att Amerika och dess allierade skulle provocera Moskvas invasion och använda den som förevändning för att införa förödande sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna var tänkta att lamslå den ryska ekonomin och skapa inhemsk press på president Putin, vilket skulle tvinga honom från makten. Putins utträde skulle skapa ett maktvakuum, vilket skulle försvaga Ryssland geopolitiskt. Vad som skulle hända med Ukraina var irrelevant; det fungerade som bete.
Men Natos strategiska genier misslyckades igen. Ukraina kollapsade inte, sanktionerna nådde inte det önskade resultatet och Nato sögs in i ett proxykrig med Ryssland.
Denna nyktra verklighet tvingade Nato att omforma konflikten och komma med en ny strategi. Den nuvarande strategin är centrerad på ett utdraget utmattningskrig för att försvaga Ryssland ekonomiskt och militärt och tvinga det till någon form av kapitulation. Eftersom kriget rasar på ukrainsk mark betalar Ukraina ett förödande mänskligt och ekonomiskt pris. Ungefär hälften av befolkningen på 35 miljoner har lämnat landet eller dödats eller invalidiserats. Dess infrastruktur, som tog omkring 200 år att bygga, håller på att förstöras, ekonomin är praktiskt taget ödelagd, och vad som brukade vara Europas ”kornbod” antog nyligen en lag för att odla marijuana.
Landet är i ett tillstånd av materiell nöd som är beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Zelenskij har vandrat med utsträckt hand runt om i världen och bett om militär och ekonomisk hjälp. Skamligt nog blev detta lidande land med en välutbildad befolkning ett tiggarland. Zelensky klär sig till och med som en tiggare.
Zelenskij anser att eftersom han främjar västerländska intressen bör det finnas ömsesidiga skyldigheter. Han ser landets räddning i att gå med i Nato och EU, bli antagen och få internationell välfärd. Dessutom förväntar han sig att väst kommer att erbjuda hundratals miljarder dollar för återuppbyggnad.
Zelinski förnedras i Vilnius
Ett NATO-möte nyligen i Vilnius, Litauen, hällde kallt vatten över Zelenskys ambitioner. Eftersom kyrkogårdar över hela Ukraina snabbt håller på att ta slut, vägrade NATO ens att utfärda en inbjudan om medlemskap. Zelensky, som har kandiderat för NATO-medlemskap som en vinthund som tävlar för att fånga en mekanisk kanin (video här), verkade inse att drömmen om att Ukraina någonsin skulle bli NATO-medlem hade dunstat och med eftertryck ventilerade hans frustration till Natos ledarskap.
Men Natos ledare, som är helt nöjda med att undvika en konfrontation med kärnvapen och låta ukrainare slåss, tog inte lätt på Zelenskis utbrott. Vissa är missnöjda med att Ukraina fick utstå det ryska första överfallet. Om vi ska tro general Mark Miley så planerade inte Nato ens för ett självständigt Ukraina.
Så när vasallen vågade höja sin röst mot sina feodala herrar, var president Biden tvungen att visa honom sin plats:
”De dåliga nyheterna för dig är att vi inte går någonstans. Du är fast hos oss”, sa han till Zelensky. På icke-diplomatisk engelska heter det i stället; nu jävlar ska ni fortsätta slåss så länge vi tillhandahåller er vapnen och ni står för `expendables´ [läs soldater som ”förbrukningsartiklar”, i klarspråk; ”kanonmat”], beroende på vilket som tar slut först. Ni har ingenstans att ta vägen [¡SIC!].
Ukrainas ”ödesdigra” öde
Även om båda sidor i slutändan nöjde sig med nya vapenlöften och bekräftade fortsatt ekonomiskt bistånd, berövade NATO-mötet Zelenskij den omedelbara politiska vinst han eftersträvade. Zelenskij kunde dock inte återvända hem tomhänt från en sådan skamresa”: ”Vi återvänder hem med ett bra resultat för vårt land, och mycket viktigt, för våra soldater,” sa han i en video som publicerades efter hans återkomst. Ändå kommer hurtiga tal inte att förändra Ukrainas öde. Genom att tillåta Ukraina att bli inblandad i en konflikt med Ryssland begick Zelenskij en av de största vanvettiga misstag som kan begås av en statschef. Som ett resultat kommer Ukraina att ansluta sig till listan över länder som USA har lämnat i ruiner.
HENRY KISSINGER skrev efter Vietnamdebaclet: ”Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert.” Zelensky är på väg att begripa detta. Och det finns en annan lärdom från Vietnam som han bör ha i åtanke. Den 2 november 1963 mördades Ngô Đình Diệm, Sydvietnams president, vars politik orsakade missnöje i Washington, i en USA-stödd kupp.
Även om det vid det här laget hade spillts mer blod i Ukraina än i alla europeiska konflikter sedan andra världskriget tillsammans, visade organisationen ”som engagerat sig för en fredlig lösning av tvister” ingen beredskap att diskutera en fredlig lösning av konflikten.
Dessutom har Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock avvisat möjligheten att förhandlingar ska föras med Ryssland. Liksom de flesta europeiska ledare är hon inte en historieforskare; annars skulle hon ta rådet av sin store landsman Otto von Bismarck, som skrev: ”Politikens hemlighet? Gör ett bra fördrag med Ryssland.”
Översättning: Dick Emanuelsson
Om skribenten/författaren Alexander G. Markovsky:
Alexander G. Markovsky är senior stipendiat vid London Centre for Policy Research, en konservativ tankesmedja som undersöker nationell säkerhet, energi, riskanalys och andra offentliga politiska frågor. Han är författare till ”Anatomy of a Bolshevik” och ”Liberal Bolshevism: America Did Not Defeat Communism, She Adopted It.” Mr. Markovsky är ägare och VD för Litwin Management Services, LLC. Han kan nås på alex.g.markovsky@gmail.com
