Vem betalar
notan?
Europeiska Unionen
har redan spenderat nästan lika mycket som sin årliga budget i Ukraina. Och
under tiden kämpar nästan hälften av européerna för att klara sig till slutet
av månaden. Och svaret på rubriken kommer nu successivt fram:
”Nu vill regeringen höja (taket för den nedre gränsen för
läkemedel när de blir rabatterade för Högkostnadsskyddet för) patienten. Enligt
uppgifter till Ekot handlar det om en höjning på 500–600 kronor för den lägre
gränsen”.
Högerregeringen säljer också ut statliga Svensk Bilprovning
till ett tyskt företag, för att betala krigsnotan som till stor del går till
Wallenberggruppens militärindustriella komplex.
Och mer miljarder ska överföras till Kiev och kriget som ska
betalas från bland annat pensionerna och våra sjuka.
En svensk CV90 (FOTO) kostar cirka 100 miljoner kronor [1] eller en femtedel av vad höjningen av taket av Högkostnadsskyddet ger. Och i
Ukraina har MINST fem CV90 slagits ut vilket motsvarar den halva miljard
regeringen Kristersson vill ta in genom att höja taket.
Sverige har skänkt 50 CV90 till Ukraina vilket motsvarar en
kostnad av fem miljarder kronor, eller tio gånger den kostnad som regeringen
påstår att den måste få in genom att höja taket för Högkostnadsskyddet. Det
drabbar naturligtvis i första landets fattigpensionärer och utslitna män och
kvinnor som slitit ont i produktionen under ett långt liv och som behöver
läkemedel för att stå ut med sina sjukdomar, värkar och åkommor!
”CV90 har varit, och är, ett betydande tillskott till
Ukrainas försvar sedan Sverige donerade 50 tidigare i år”, sa Sveriges
försvarsminister Pål Jonson förra året.
Det är en arbetarfientlig regering som ockuperar Rosenbad.
Medan oppositionen säger ”oförbehållsamt ja till alla vapenpaket' (J. Sjöstedt)
och hetsar och kräver donationer av Jas till Zelinski.
Hur länge ska Svensson tiga still? Snart står Kristersson,
Busch och Sjöstedt där ensamma i EU.
Vad hade hänt om ovan nämnda i stället hade slagits och
verkat för att Minsk-Avtalen och senare Istanbul-avtalet skulle ha
förverkligats?
Dick Emanuelsson
[1] Sweden, Denmark to send more CV90 combat vehicles to Ukraine
'American
Thinker':
”Ironiskt
nog ville alla ha detta krig utom Putin”
Alla utom Ryssland ville ha konflikten i Ukraina, skriver Alexander Markovski, frilansskribent för den konservativa nättidningen ”American Thinker” och senior stipendiat vid London Centre for Political Research (LCPR) i New York, i sitt inlägg ”Ukraine: An Expendable Country May Soon Run out of Expendables” [1]. Krönikan, som han skrev den 31 juli 2023 förutspådde för 15 månader nästan med en kuslig exakthet vad vi nu inför öppen ridå ser händer i Ukraina.
RAND, den till Pentagon knutna ThinkThank-byrån den 27 december 2021, sex dagar efter att Putin hade gjort en sista vädjan till Ukraina och Nato att utesluta alla planer på ukrainskt Natomedlemskap.
Ukraina: ”Ironiskt
nog ville alla ha detta krig utom Putin”
Henry Kissinger: ”Att
vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert”!
Av Alexander
G. Markovsky
Publicerat i The American Thinker den 31 juli 2023
Precis innan den ryska invasionen av Ukraina sa ordföranden
för de gemensamma stabscheferna (i USA) general Mark Milley till lagstiftarna att Kiev skulle kunna
falla inom 72 timmar om en fullskalig rysk invasion av Ukraina äger rum. Men
varför, om USA förväntade sig att Ukraina skulle kollapsa, stoppade inte Nato
den förestående konflikten genom att erkänna att Nato inte hade för avsikt att
låta Ukraina gå med i alliansen? Då skulle Moskvas säkerhetsproblem som härrör
från Natos expansion österut tas upp, och Putin skulle inte ha haft någon
anledning att attackera Ukraina.
Är inte det vad som förväntas av alliansen vars uttalade
uppdrag är:
”Nato är en aktiv och ledande
bidragsgivare till fred och säkerhet på den internationella scenen. Den främjar
demokratiska värderingar och är engagerad i en fredlig lösning av tvister”.
Men efter Berlinmurens fall lanserade Nordatlantiska
Fördragsorganisationen sig över hela världen i en våg av ideologisk upphöjelse
för att omforma världen kring västerländska värderingar. Världen har sett
jakten på Natos nya uppdragsförklaring på Balkan, Libanon, Somalia,
Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och nu i Ukraina.
Nato stänger
dörren
Efter det förödmjukande nederlaget i Afghanistan behövde
Nato ytterligare ett krig för att rättfärdiga sin existens. Detta krig var
tänkt att stå i kontrast till tidigare Nato-olyckor. Det skulle vara skarpt och
kort utan västerländska offer. Och den här gången skulle Nato vinna.
Natos ledare verkade njuta av
utsikten till krig. När Putin i december 2021, i ett sista försök, krävde att
Nato skulle stoppa expansionen österut och åtog sig att inte släppa in Ukraina
i Nato, avvisade Natos
generalsekreterare Jens Stoltenberg arrogant all diskussion om ämnet.
NATO mot Ryssland, plus ett antal stater som då inte var medlemmar som Sverige och Finland. Till synes ett stort övertag, men. . . . |
Inget hindrade Zelenskij från att undvika kriget heller. Om han hade avsagt sig sin begäran om medlemskap i Nato skulle det ha tillfredsställt Moskvas krav och invasionen skulle ha stoppats. Men de korrumperade härskarna i Kiev motiverades inte av oro för Ukrainas stabilitet och integritet. De kände mer för miljarderna i ekonomiskt och militärt bistånd och obegränsade möjligheter till personlig berikning.
Vissa européer, som var förlamade för hämnd för århundraden
av nederlag och förnedring, såg en möjlighet till repressalier, särskilt utan
direkt militär inblandning. Biden såg fram emot att frigöra sig från
Afghanistan och göra den ukrainska krisen till en vändpunkt i hans
presidentskap.
Ironiskt nog ville alla ha
detta krig utom Putin.
FAKTUM ÄR ATT NATO utformade en vågad satsning.
Strategin var att Amerika och dess allierade skulle provocera Moskvas invasion
och använda den som förevändning för att införa förödande sanktioner mot
Ryssland. Sanktionerna var tänkta att lamslå den ryska ekonomin och skapa
inhemsk press på president Putin, vilket skulle tvinga honom från makten.
Putins utträde skulle skapa ett maktvakuum, vilket skulle försvaga Ryssland
geopolitiskt. Vad som skulle hända med Ukraina var irrelevant; det fungerade
som bete.
Men Natos strategiska genier
misslyckades igen. Ukraina kollapsade inte, sanktionerna nådde inte det önskade
resultatet och Nato sögs in i ett proxykrig med Ryssland.
Denna nyktra verklighet tvingade Nato att omforma konflikten
och komma med en ny strategi. Den nuvarande strategin är centrerad på ett
utdraget utmattningskrig för att försvaga Ryssland ekonomiskt och militärt och
tvinga det till någon form av kapitulation. Eftersom kriget rasar på ukrainsk
mark betalar Ukraina ett förödande mänskligt och ekonomiskt pris. Ungefär
hälften av befolkningen på 35 miljoner har lämnat landet eller dödats eller
invalidiserats. Dess infrastruktur, som tog omkring 200 år att bygga, håller på
att förstöras, ekonomin är praktiskt taget ödelagd, och vad som brukade vara
Europas ”kornbod” antog nyligen en lag för att odla marijuana.
Landet är i ett tillstånd av materiell nöd som är beroende
av internationell hjälp för sin överlevnad. Zelenskij har vandrat med utsträckt
hand runt om i världen och bett om militär och ekonomisk hjälp. Skamligt nog
blev detta lidande land med en välutbildad befolkning ett tiggarland. Zelensky
klär sig till och med som en tiggare.
Zelenskij anser att eftersom han främjar västerländska
intressen bör det finnas ömsesidiga skyldigheter. Han ser landets räddning i
att gå med i Nato och EU, bli antagen och få internationell välfärd. Dessutom
förväntar han sig att väst kommer att erbjuda hundratals miljarder dollar för
återuppbyggnad.
Zelinski förnedras
i Vilnius
Ett NATO-möte nyligen i Vilnius, Litauen, hällde kallt
vatten över Zelenskys ambitioner. Eftersom kyrkogårdar över hela Ukraina snabbt
håller på att ta slut, vägrade NATO ens att utfärda en inbjudan om medlemskap.
Zelensky, som har kandiderat för NATO-medlemskap som en vinthund som tävlar för
att fånga en mekanisk kanin (video här),
verkade inse att drömmen om att Ukraina någonsin skulle bli NATO-medlem hade dunstat
och med eftertryck ventilerade hans frustration till Natos ledarskap.
Men Natos ledare, som är helt nöjda med att undvika en
konfrontation med kärnvapen och låta ukrainare slåss, tog inte lätt på Zelenskis
utbrott. Vissa är missnöjda med att Ukraina fick utstå det ryska första
överfallet. Om vi ska tro general Mark Miley så planerade inte Nato ens för ett
självständigt Ukraina.
Så när vasallen vågade höja sin röst mot sina feodala
herrar, var president Biden tvungen att visa honom sin plats:
”De dåliga nyheterna för dig
är att vi inte går någonstans. Du är fast hos oss”, sa han till
Zelensky. På icke-diplomatisk engelska heter det i stället; nu jävlar ska ni fortsätta
slåss så länge vi tillhandahåller er vapnen och ni står för `expendables´ [läs
soldater som ”förbrukningsartiklar”, i klarspråk; ”kanonmat”], beroende på
vilket som tar slut först. Ni har ingenstans att ta vägen [¡SIC!].
Ukrainas ”ödesdigra”
öde
Även om båda sidor i slutändan nöjde sig med nya vapenlöften
och bekräftade fortsatt ekonomiskt bistånd, berövade NATO-mötet Zelenskij den
omedelbara politiska vinst han eftersträvade. Zelenskij kunde dock inte
återvända hem tomhänt från en sådan skamresa”: ”Vi
återvänder hem med ett bra resultat för vårt land, och mycket viktigt, för våra
soldater,” sa han i en video som publicerades efter hans återkomst. Ändå
kommer hurtiga tal inte att förändra
Ukrainas öde. Genom att tillåta Ukraina att bli inblandad i en konflikt med
Ryssland begick Zelenskij en av de största vanvettiga misstag som kan begås av
en statschef. Som ett resultat kommer Ukraina att ansluta sig till listan över
länder som USA har lämnat i ruiner.
HENRY KISSINGER skrev efter
Vietnamdebaclet: ”Att
vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är
ödesdigert.” Zelensky är på väg att begripa detta. Och det finns
en annan lärdom från Vietnam som han bör ha i åtanke. Den 2 november 1963
mördades Ngô Đình Diệm, Sydvietnams president, vars politik orsakade
missnöje i Washington, i en USA-stödd kupp.
Även om det vid det här
laget hade spillts mer blod i Ukraina än i alla europeiska konflikter sedan
andra världskriget tillsammans, visade organisationen ”som engagerat sig
för en fredlig lösning av tvister” ingen beredskap att diskutera en
fredlig lösning av konflikten.
Dessutom har Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock
avvisat möjligheten att förhandlingar ska föras med Ryssland. Liksom de flesta
europeiska ledare är hon inte en historieforskare; annars skulle hon ta rådet
av sin store landsman Otto von Bismarck, som skrev: ”Politikens
hemlighet? Gör ett bra fördrag med Ryssland.”
Översättning: Dick Emanuelsson
Om skribenten/författaren Alexander G. Markovsky:
Alexander G. Markovsky är senior stipendiat vid London
Centre for Policy Research, en konservativ tankesmedja som undersöker
nationell säkerhet, energi, riskanalys och andra offentliga politiska frågor.
Han är författare till ”Anatomy of a Bolshevik” och ”Liberal
Bolshevism: America Did Not Defeat Communism, She Adopted It.” Mr.
Markovsky är ägare och VD för Litwin Management Services, LLC. Han kan
nås på alex.g.markovsky@gmail.com