Är detta journalistik, verklighet eller smutsig psykologisk krigföring i tjänst hos den stat "som bara upplevt 16 år av relativ fred sedan sitt grundande"? som han sa Jimmy Carter, före detta president i USA.
OPINION: Medias likriktade bevakning av kriget i
Ukraina
Följande genomgripande analys
av Lars Drake om de svenska mediernas bevakning av konflikten och kriget i
Ukraina är nog bland det bästa och mest genomgripande jag har läst sedan den 24
februari 2022.
Bara hans rubrik, ” Inte bara SVT borde skämmas – om svenska medier, Ryssland och Ukraina” ger
en vägledning av hur medierna har våldfört sig på alla journalistiska
principer. Inlägget är publicerat i Synapze som ska ha all heder av sitt
journalistiska mod i ett medieklimat där argument inte är mottagliga.
D.E.
Inte bara SVT borde skämmas – om svenska medier,
Ryssland och Ukraina
AV LARS DRAKE
När det gäller inslag om USA/NATO,
Ryssland, Ukraina, Kina och hur konflikter och krig i vår tid utvecklas är det
ingen tvekan om att bilden som svenska medier, inklusive SVT/SR, ger är ytterst
ensidig. Flera tidningar och nyhetsförmedlare, som t.ex. Omni, är värre än
SVT/SR, men de har inte krav på sig att följa regler om t.ex. opartiskhet som
gäller public service. Särskilt tydligt är det avseende rapportering och kommentarer
om det som hänt under våren i Ryssland och Ukraina. Vad kan det bero på? Här
ges några möjliga förhållanden som kan ligga bakom den ensidiga rapporteringen.
1.
I botten ligger en djupt förankrad negativ attityd till Ryssland. Vi lever
dessutom i en tid när Sverige knutits allt närmare NATO och USA och vårt lands
politiker alltmer beter sig som vasaller. Det har påverkat andan i Sverige.
2.
Svenska mediers journalister som rapporterar från, eller om, Ryssland och
Ukraina har en ensidigt negativ attityd till Ryssland.
3.
De som inbjuds att ge expertkommentarer i svenska medier är till en stor
del anställda av myndigheter som står under regeringen eller av organisationer
som har sin huvudsakliga finansiering från staten eller andra organ med en
tydligt russofobisk inställning.
4.
Svenska medier bygger i allmänt sin rapportering på nyheter från västliga
källor alternativt Ukrainas politiker och myndigheter.
5.
När ryska källor undantagsvis utnyttjas görs det med lösryckta citat och
tolkningar som ger en förvrängd bild av vad som sägs från den sidan.
I kombination med att RT, Sputnik och de
facto är censurerade i vårt land blir bilden svenskar bjuds på närmast en
karikatyr av verkligheten.
När fick vi läsa om detta i mainstream-media?
Punkt 1 Den negativa attityden till Ryssland går tillbaka till
1700-talet. Det talas idag om Rysshärjningar efter Östkusten som genomfördes
för 300 år sedan, men att de föregicks av Karl den XII:s omfattande härjning i
Ryssland tas sällan upp i sammanhanget.
Den negativa synen på det
politisk-ekonomiska systemet i Sovjetunionen har också medfört en negativ syn
på Ryssland. Detta färgar av sig på många svenskars syn på dagens konflikter.
Mycket av det som skrivs i svenska medier underblåser sådana negativa attityder.
Punkt 2 Det skulle ta allt för mycket plats att visa att
flertalet (om inte alla) svenska reportrar som arbetar med förhållanden i
Ryssland och kriget i Ukraina har en negativ attityd till Ryssland. Det är dock
inte svårt att se att denna grupp av journalister tenderar att vinkla och tolka
det de beskriver på ett sätt som ger en negativ bild av det som Ryssland gör.
De som äger tidningar tillsätter chefredaktörer som avgör vad som får
publiceras och vem som får uppdrag att bevaka någon händelse eller land.
Motsvarande gäller även SVT/SR. Man kan fråga sig hur många duktiga och
självständiga journalister som blivit arbetslösa i Sverige under de senaste 20
åren för att de haft ”fel” grundinställning.
Punkt 3 Varje myndighet leds av en chef som utses OCH AVSÄTTS av
regeringen om den senare inte har förtroende för den person som tidigare
utsetts. Myndigheter har allmänna instruktioner som gäller över många år och
årliga direktiv i form av regleringsbrev som signalerar vad regeringen vill att
myndigheten ska syssla med. Det finns även underförstått att myndigheter som är
underställda regeringen inte ska kritisera dess politik. Chefen som oftast är
generaldirektör har ansvar för att myndigheten och personalen verkar för
regeringens politik. Det är sällan en myndighetschef behöver ingripa eftersom
de anställda vet ungefär vad som är accepterat.
En stor del av de personer som har
blivit ombedda att kommentera utvecklingen i Ryssland och Ukraina i svenska
medier är anställda av Försvarsmakten (FM), Försvarshögskolan (FHS) och
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som är myndigheter. Därutöver har
personer inom Utrikespolitiska Institutet (UI), som till en stor del
finansieras av staten, fått möjlighet att framföra sin syn. I något mindre
omfattning har personer från Frivärld som är finansierad av Svenskt Näringsliv
agerat experter – de har dock inget väsentligt som avviker att tillföra. Alla
dessa personer är nog experter i något avseende, men knappast opartiska. Felet
är inte att dessa personer tillfrågats att ge kommentarer utan att det nästan
bara är de som inbjudits, dvs inte sådana som haft avvikande syn.
En och annan forskare med i någon
utsträckning oberoende ställning har intervjuats, men de har sällan haft någon
väsentligt avvikande åsikt. Det finns ett stort antal personer i Sverige som är
mycket insatta i vad som händer i berörda länder och som har en annan syn än
den i Sverige förhärskande. Det är oerhört ovanligt att någon sådan person fått
uttala sig.
Punkt 4 SVT/SR har krav på sig att vara opartiska i sin bevakning
och många tidningar har deklarerat att de strävar efter opartiskhet och
saklighet i sin nyhetsförmedling, dock inte på ledarplats. Det är ett uppenbart
brott mot kravet på opartiskhet att i stort sett bara vidareförmedla ena sidans
syn. Det är ytterst naivt att inte inse att alla parter i en skarp konflikt ger
en tillrättalagd bild av skeendet.
Det finns dessutom ett flertal före
detta (de som fortfarande är anställda har inte möjlighet att tala fritt)
rådgivare i främst USA vars analyser om krigets orsaker och hur det utvecklats
i stort sett ignorerats i svenska medier. Några exempel är f.d. CIA-chefen och
Secretary of Defense Leon Panetta, f.d. översten som varit rådgivare i Pentagon
Douglas McGregor, f.d. Schweiziske översten som arbetat för FN och NATO Jaques
Baud, f.d. chefen inom CIA för Rysslandsfrågor Ray McGovern och den f.d.
vapeninspektören Scott Ritter. De ståndpunkter och bedömningar om vad som
ligger bakom kriget i Ukraina som framförts av den ledande pensionerade
professorn inom geopolitik John Mearsheimer har inte givits den plats han
förtjänar.
Punkt 5 När ryska källor undantagsvis utnyttjas är det mycket
ovanligt att det sker genom långa citat som ger ett sammanhang till det som är
huvudpoängen i ett uttalande från en ledande politiker. I rapporter från t.ex.
USA är det betydligt vanligare med långa inslag som ger en mer rättvisande bild
av t.ex. ledande politikers budskap. När det gäller uttalanden från politiker i
Ryssland görs tolkningar i stället för att först korrekt beskriva vad
personerna sagt och därefter ge en kommentar.
Angående censur Behovet av en allsidig rapportering är faktiskt större när det
förekommer begränsad tillgång till alternativa källor. EU och Sverige har ju
spärrat tillgången till RT och Sputnik.
Här ges några exempel på ensidigt
behandlade sakområden … som sammantaget gett
en förvrängd bild av verkligheten. Svartmålningen av ena sidan är systematisk.
En sak som ingår i försöken att ge en
viss bild är det ofta upprepade mantrat om ett ” fullskaligt och oprovocerat
krig” (alt. anfall). Hur fullskaligt är ett krig där ingen av parterna bombar
den andra sidans huvudstad, inklusive regeringshögkvarteren? Hur fullskaligt är
ett krig som i praktiken handlar om en fjärdedel av ett lands territorium? Hur oprovocerat
är ett krig som föregåtts av åtta års inbördeskrig i ett land mot en lokal
majoritet med etnisk koppling till det andra landet? Hur oprovocerat är ett
krig där ett land lierar sig med det andra landets huvudmotståndare och där det
finns en risk för utplacering av kärnvapen nära det andra landets huvudstad?
Det innebär inte att kriget har stöd i internationell rätt.
Kärnvapenhot från Ryssland ses som
bekräftade fakta. Det spelar ingen roll om talet om kärnvapen har haft en helt
annan syftning än att handla om att starta ett kärnvapenkrig.
Rapporter om hur civila drabbas av ryska
attacker kommer dagligen, men det faktum att ukrainska sidan ofta beskjutit
civila områden i främst staden Donetsk nämns knappt.
Övergrepp mot soldater och civila från
rysk sida har också beskrivits mycket ofta. I några fall har det bevisligen
grundats på lögner. Rapporter om övergrepp på soldater och civila från ukrainsk
sida lyser med sin frånvaro. Det finns videofilmer på tortyr som lagts ut av
högerextrema stridande i syfte att skrämmas, men har de visats i svenska
medier?
Den dagliga rapporteringen av hur det
går på slagfältet har i svenska medier handlat om förluster för Ryssland och
framgångar för Ukraina trots att det är Ryssland som tagit territorium i öst
och syd – utom under senaste veckorna i främst Charkivområdet. Då har
territorier återtagits, men till en mycket högt pris i personal och material
vilket gör att det kommer att bli svårt att fortsätta offensiven. Det senare
ges inget större utrymme i svensk press. Därtill kommer den ryska satsningen på
mer trupp och dess betydelse på slagfältet under kommande månad/er.
Det har förekommit ett stort antal
intervjuer med personer i Ukraina som uttalat sig negativt om Ryssland och dess
agerande, men det har i stort sett inte presenterats några intervjuer med folk
i de södra och östra delarna som nu hålls av ryska styrkor om deras syn på de
ryska insatserna. Svenska medier har nästan ingen reporter på plats i dessa
områden, men det har varit flera reportrar från USA, Kanada, Tyskland och
Frankrike som rapporterat därifrån. Många människor har uttalat att de ser
Ryssland som befriare och de har framfört kritik av ukrainska brott. Medierna
borde inte visa EN version eftersom folk faktiskt har olika bild av
verkligheten?
Eller vem det är som hotar vem med kärnvapen?
Det spekuleras ofta i medierna om när
och hur den ryske presidenten Vladimir Putin kommer att avsättas. Det har
däremot i stort sett inte alls spekulerats om när eller hur den ukrainske
presidenten Volodymyr Zelenskyj kommer att falla. Att Putin hotats av en palatskupp
är ett exempel på återkommande tema. Detsamma gäller att fler och fler
människor i Ryssland vänder sig mot Putin. Det kan vara sant periodvis, men då
från nivåer på drygt 80 procent positiva.
I våras förekom en lång rad påståenden
om ett antal sjukdomar som Putin led av. Det har i stort sett försvunnit från
medierna av någon anledning. Kanske för att ingen tror på sådana spekulationer.
Kvalitén på demokratin kan ifrågasättas
för både Ryssland och Ukraina, men i medierna är allt enkelt Ryssland
framställs som en diktatur och Ukraina som en demokrati. Att flertalet partier
förbjudits att verka i Ukraina och flera TV-stationer stängts och ledaren för
det största partiets ledare fängslats är exempel på förhållanden som inte alls
ges den uppmärksamhet de förtjänar. Nämnde ledare som nyligen befriades i en
fångutväxling omtalades i det sammanhanget som nära vän till Putin, men inte
som just ledare för det största oppositionspartiet.
När det gäller omröstningar i de fyra
länen i östra och södra Ukraina och följande annektering finns det juridiska
argument mot och det är rimligt att dessa framförs i svensk press. När det
påstås att resultaten i omröstningarna skulle vara fejkade eller orimliga blir
det en annan sak. Röstetalen i presidentvalen i Ukraina 2004 och 2010 visade
att i Donetsk och Luhansk var runt 90% för Viktor Janukovich vilket indikerar
en ryssvänlig inställning. Därefter har många lämnat områdena vilket gör att
resultaten i omröstningarna inte borde förvåna. I Cherson och Zaporizhia var
det också majoritet för Janukovich, men inte lika stor och där var det därför
inte lika självklart att det skulle bli så stort stöd för att ansluta länen
till Ryssland.
Det talas ofta om Putins gaskrig som om
den minskade tillgången och de höga priserna i europeiska länder beror på
beslut i Moskva att strypa tillgången. Det är fullständigt uppenbart att de
hårda sanktioner som infördes av USA, EU och UK är huvudorsaken till dessa
problem.
En av de senaste händelserna som
kommenterats är attentaten mot Nord Stream 1 och 2. USA har varit motståndare
till NS2 sedan dess projektering, president Joe Biden har sagt att den kommer
att upphöra att existera om Ryssland går in med trupp och tanks i Ukraina och
Anthony Blinken har uttalat sig om resultatet av att gasledningarna är utslagna
som ”a tremendous opportunity”. USA och flera av dess energiproducerande
företag kommer att kunna sälja mer gas om Ryssland inte kan leverera så att
behoven i andra europeiska länder kan täckas. Företag i Ryssland, Tyskland
m.fl. länder har investerat många miljarder dollar i ledningarna och skulle
vinna på att de finns kvar. Trots detta har flertalet kommentatorer som
anlitats av svenska medier hävdat att det mesta tyder på att attentaten
genomförts av Ryssland. Det gäller t.ex. personer inom Försvarshögskolan,
Totalförsvarets forskningsinstitut och Frivärld, dvs organisationer vars
anställda brukar ges plats i medierna. Det verkar inte ha någon betydelse att
flera experter i USA har uppfattningen att det mesta tyder på att det är USA
som ligger bakom.
Sammantaget är svenska mediers beskrivning av utvecklingen i Ryssland och kriget
i Ukraina ytterst ensidig. Svenska medier verkar sannerligen inte för fred
eller för att minska risken för ett kärnvapenkrig. Det borde ju vara
topprioritet för alla ansvarsfulla personer och organisationer som agerar inom
de områden som behandlats i detta inlägg.
LARS DRAKE