Ukraina som Natos Trojanska häst. . .
Som under
Hitlers sista dagar?
Av
Dick Emanuelsson
Den 22 februari 2022
var den Ukrainas armé Europas näst starkaste med uppskattningsvis 900,000
enheter, inklusive reserven. I dag är den i princip nära en kollaps.
OBAMA, MERKEL,
HOLLANDE och de ledande
politiska krafterna hade lyckats med det som de två sistnämnda personligheterna
bekände i slutet av 2022, nämligen att de hade 'passat' för att tillämpa och
verkställa Minskavtalen för en POLITISK LÖSNING just med hänvisning till att
Nato skulle förstärka Ukrainas armé till var den blev 2022, och med målet att
ockupera Donbassregionen. Där hade de närmare åtta miljoner invånarna, i
huvudsak rysktalande befolkning, vägrat att erkänna den statskupp som Obama & Nuland,
med uppbackning av Europas och världens ditresta fascister hade verkställt i
februari 2014, en statskupp som Victoria Nuland i ett senare senatsförhör
uppgav och bekräftade att den kostade USA:s skattebetalare fem miljarder
dollar.
Men den armén är i dag i stort sett några steg från en
upplösning. De mest fanatiska och ideologiskt övertygade fascistiska krafterna
har till stor del stupat, i likhet med många av de professionella militära
ukrainska befälen. Därför tränas nya militära kadrer i flera europeiska länder,
bland dem Sverige.
Men är det en realistisk framgångsväg?
Kievs politiska
och militära vårdnadstagare
Och vem har bestämt att Washington och Bryssel har tagit sig
rätten att uppträda och verka som om de hade ”VÅRDNADSRÄTTEN' över de politiska
och militära besluten i Kiev?
De senare bekräftar också att de i likhet med Biden och von
der Leyen drivs av en besatthet att genomföra sin 'militära lösning',
krigsaktivister som fått den ungerske högermannen Victor Orban och
socialdemokraten Robert Fico i Slovakien att göra motstånd, medvetna om
att kriget ALDRIG är en framgångsväg. Den enda vägen är att finna en politisk
fredlig lösning och konsolidera Ukraina som en alliansfri stat.
Lägg till 17 baser i Sverige och ett okänt antal i Finland. . .
Västs alla brutna löften
Den Ryska Federationen är helt omringad av krigsalliansens
medlemsstater, trots att Gorbatjov 1990 fick löftet av USA att inte ta in före
detta sovjetrepubliker som medlemmar i Nato. ”Inte en till”, har ryssarna nu sagt.
Och den här gången är de orubbliga i sitt beslut.
Och de vet Jänken, adelsdamen von der Leyen och övriga
nickedockor inom Europeiska Unionen. Och de är desperata inför den väntade
militära kollapsen på Donbassfronten. Därför kräver de nu att fjuniga
18-åringar ska skickas som kanonmat till fronten.
Litauen: ”sluta
leva på landets socialhjälp”
I april ”sänkte Zelinski rekryteringsåldern från 27 till 25
år”, rapporterar RT i nedanstående artikel.
Nu pressar USA och politiska krafter i EU desperat på att
det ukrainska parlamentet ska fatta beslutet att förbereda 18-åringar.
En miljon ukrainska män är mobiliserade, alla är
naturligtvis inte vid fronten. I Litauen vill politiker att ukrainska män ska
skickas tillbaka och ”sluta leva på landets socialhjälp”. Samma tongångar hörs
i Polen och missnöjet gryr i många europeiska länder. Enligt ukrainsk militär
behövs 160,000 män rekryteras. Och det går mer än trögt. Desperata mödrar eller
fruar (se medföljande video, den säger allt) slåss med militärpoliser när de
griper mannen på gatan, jobbet, i hemmet eller på diskot.
Mobilisering
i Ukraina, inte i Ryssland
Till skillnad mot Ukraina råder det inte mobilisering i
Ryssland, trots DN:s ”alarmerande siffror” om stupade. Har reportern inte sett
videosekvenserna från de ukrainska nyinrättade kyrkogårdarna med sina tusentals
blågula flaggor? Varför gräver dessa medier ner huvudet i sanden?
Ovanstående bekräftar än en
gång VEM DET ÄR SOM DRIVER KRIGET med de ohyggliga offer det innebär för den
stat som ligger i POTTEN för USA och Pentagons politiska-militära strategi.
Trots dramatiska tragiska reportage i SvT och DN, bryr sig
de politiskt ansvariga i de nämnda länderna sig inte ett skvatt om att det är
ukrainare som Nato skickar till fronten och köttkvarnen.
Vilket får mig att minnas de sista månaderna före Berlins
fall 1945. . .
USA insisterar hos Kiev att sänka
mobiliseringsåldern från 25 till 18 år.
RT: USA
uppmanar Ukraina att rekrytera ungdomar från 18 år till fronten
För närvarande rekryteras mer än en miljon ukrainare i
olika enheter av de ukrainska styrkorna, inklusive nationalgardet. USA uppmanar
Ukraina att rekrytera så unga som 18 år till fronten.
USA:s president Joe Bidens administration uppmanar den
ukrainska regimen att sänka åldersgränsen för rekrytering för att utöka
trupperna där åldern sänks från 25 till 18 år, rapporterar Associated Press med
hänvisning till källor.
En hög tjänsteman i den nuvarande demokratiska
administrationen försäkrade, på villkor av anonymitet, att ”den rena
matematiken” i den nuvarande situationen i Ukraina är att landet behöver fler
trupper, eftersom det ligger långt efter den ryska armén vad gäller antalet soldater.
Enligt amerikanska myndigheter är det nödvändigt att ändra lagen om åldern för
rekrytering för att hjälpa Ukraina på slagfältet.
VIDEO:
Så tvångsmobiliseras männen
Vita huset anser att regimen i Kiev har tillräckligt med
vapen och att dess största problem är bristen på soldater, uppgav källan.
Enligt de ukrainska myndigheternas uppskattning behöver cirka 160 000
ytterligare soldater rekryteras, medan Biden-administrationen anser att antalet
borde vara högre. För närvarande rekryteras mer än en miljon ukrainare i olika
enheter av de ukrainska styrkorna, inklusive nationalgardet.
En liknande ståndpunkt uttrycktes av europeiska tjänstemän,
som också framhöll att Ukraina har problem med antalet trupper och inte med
vapen.
”Det finns inga enkla svar på Ukrainas allvarliga
truppbrist, men att sänka värnpliktsåldern skulle hjälpa”, säger Bradley
Bowman, senior chef för Center on Military and Political Power vid Foundation
for Defense of Democracies. Den ukrainska sidan tror dock inte att en sänkning
av värnpliktsåldern kommer att bidra till att utjämna den ryska arméns fördelar
när det gäller utrustning och vapen.
Samtidigt indikerade den amerikanska tjänstemannen att Kiev
ser påtryckningar från sina allierade att sänka åldern som en del av ett försök
att avleda uppmärksamheten från sina egna förseningar i vapenförsörjning och
från sina sena beslut, som att tillåta användning av långdistansmissiler mot
Ryssland, vilket USA beviljade först efter månader av förfrågningar från
Vladimir Zelensky.
I mitten av november förklarade ledaren för Kievregimen att mobiliseringen i Ukraina har varit otillräcklig. I april sänkte Zelenski värvningsåldern från 27 till 25, utökade befogenheterna för mönstringsofficerare och införde olika sanktioner för smitare genom en ny mobiliseringslag.
Publicerat i Nyhetsbanken
24 november 2024
Som svar på ett amerikanskt beslut att arrangera
ballistiska missilattacker från Ukraina mot Ryssland, drar den store
trollkarlen och presidenten i Ryska federationen Vladimir Putin en kanin ur sin
hatt.
I går träffade de sex oberoende separata stridsspetsarna på
en ny ballistisk medeldistansmissil den ukrainska missilfabriken Juzjmash i
Dnipro.
Fram tills nu har den nya missilen och dess
funktionsprofil varit okänd. Den är det tydliga svaret på USA:s decennielånga
ansträngningar att få övermakt, särskilt i Europa, över Ryssland.
Missiler kan klassificeras efter sin räckvidd:
- Ballistiska kortdistansmissiler (SRBM) är utformade för
att rikta in sig på fiendens styrkor inom en räckvidd på cirka 1 000 kilometer.
De används vanligtvis i taktiska scenarier och gör det möjligt att snabbt
reagera på regionala hot.
- Ballistiska missiler med medellång räckvidd (MRBM)
förlänger den operativa räckvidden till cirka 3 500 kilometer. Dessa system
förbättrar en nations avskräckningsförmåga genom att tillåta anfall mot mål
längre bort utan att man tillgriper interkontinentala system.
- Interkontinentala ballistiska missiler (ICBM)
representerar den längsta räckviddskategorin, med en kapacitet som överstiger 5
500 kilometer. Dessa missiler fungerar som ett strategiskt avskräckningsmedel,
som kan levereras över kontinenter och avsevärt påverka den globala
säkerhetsdynamiken.
USA, Ryssland och Kina har utvecklat alla tre typerna av
vapen. I slutet av 1980-talet undertecknade USA och Sovjetunionen, på initiativ
av den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov avtalet om medeldistanskärnvapen (INF-avtalet):
INF-avtalet förbjöd de båda nationernas nukleära och
konventionella markbaserade ballistiska missiler, kryssningsmissiler och
missilavfyrningsramper med räckvidder på 500–1 000 kilometer (kort
medeldistans) och 1 000–5 500 km (medeldistans). Avtalet gällde inte luft-
eller sjörobotar. I maj 1991 hade de två länderna skrotat 2 692 missiler, det
hela följt av 10 års inspektioner på plats.
Även om utplaceringen av missiler med en viss räckvidd var
förbjuden, fortsatte missilutvecklingen. Runt 2008 använde Ryska federationen
basdesignen för den interkontinentala missilen RS-24 (Yars) för
att utveckla en mer flexibel version med en lättare laddning. Resultatet blev
den mer lätthanterliga RS-26-missilen. Även om
denna kunde uppnå den räckvidd som krävs för att klassificeras som en
interkontinental missil, var dess sprängladdning för liten för att vara riktigt
effektiv.
I början av 2018 beslutade Ryska federationen att stoppa all
vidareutveckling av RS-26 och istället investera sina pengar i den mer lovande
hypersoniska glidfarkosten Avangard.
Några månader efter att Ryssland hade tagit beslutet att
lägga utvecklingen av RS-24 i malpåse beslutade USA att dra sig ur INF-avtalet.
USA hävdade att vissa kryssningsmissiler i Ryssland bröt mot avtalet, men den
verkliga orsaken till tillbakadragandet fanns någon annanstans:
Den första var USA:s behov av att motverka en kinesisk
upprustning i Stilla havet, inklusive i Sydkinesiska sjön, eftersom Kina inte
hade undertecknat avtalet. Amerikanska tjänstemän som arbetade under president
Barack Obamas har intygat detta.
USA:s tillbakadragande från INF var också i linje med USA:s
utträde ur Anti-Ballistic Missile Treaty, ABM-avtalet, 2002, ett avtal som hade
begränsat missilförsvaret. Kort därefter meddelade USA att man skulle bygga ”antimissilinstallationer”
i östra Europa. Dessa installationer kan enkelt ställas om för att kunna avfyra
offensiva kryssningsmissiler mot Ryssland.
I juli 2024 meddelade Nato att USA från och med 2026 skulle
placera ut kärnvapenkapabla medeldistansmissiler i
Tyskland.
Detta skulle återskapa den farliga situation som rådde i
Europa innan INF-avtalet trädde i kraft. Ett kärnvapenkrig inom Europa, utan
inblandning av det kontinentala USA, kom återigen att bli en möjlighet.
Ryssland var tvunget att äntligen reagera på hotet. Några
veckor efter Natos tillkännagivande svarade Vladimir Putin på dessa planer:
Den amerikanska administrationen och den tyska regeringen
gjorde ett anmärkningsvärt uttalande om sina planer på att placera ut
amerikanska långdistansmissilsystem i Tyskland 2026.
Missilerna skulle kunna nå större ryska statliga och
militära anläggningar, administrativa och industriella centra och
försvarsinfrastruktur. Flygtiden till mål på vårt territorium för sådana
missiler, som i framtiden kan komma att utrustas med kärnstridsspetsar, skulle
vara cirka tio minuter.
USA har redan genomfört övningar för att kunna överföra
Typhon-missilsystem från sitt territorium till Danmark och Filippinerna. Situationen
påminner om händelserna under kalla kriget i samband med utplaceringen av
amerikanska medeldistansmissiler av typen Pershing i Europa.
Om Förenta staterna genomför dessa planer kommer vi att
anse oss vara fria från det tidigare antagna ensidiga moratoriet för
utplacering av medel- och kortdistansvapen, inklusive en ökning av kapaciteten
hos vår flottas kusttrupper.
I dag är utvecklingen av sådana system i Ryssland
nästan fullbordad. Vi kommer att vidta samma slags utplaceringsåtgärder som de
Förenta staterna och dess satelliter i Europa och i andra regioner i världen
vidtar.
Gårdagens attack mot Juzjmasj-komplexet i Dnepropetrovsk (video) var den första
demonstrationen av den nya ryska förmågan.
De nya missilerna, som fått namnet Oreshnik (”hasseln”), är
en RS-26-variant med kortare räckvidd som kan bära sex (i stället för de
tidigare fyra) multipla oberoende målsökande återinträdesfarkoster (MIRV).
Varje återinträdesfarkost kan bära sex substridsdela
Slagkraften kan vara inert, det vill säga missilen förstör
målet genom själva anslagsenergin, alltså missilens kinetiska energi, den kan
utgöras högexplosivt sprängmedel och i sista hand kärnstridsspetsar.
Missilen drivs med fast bränsle och anläggningen körs mobilt
på väg. Den kan avfyras med kort varsel från kamouflerade positioner.
Om missilen avfyras från Ryssland kan den nå vilket mål som
helst i Europa på mindre än 20 minuter. Vid återinträde i atmosfären når
missilens stridsspetsar hypersoniska överljudshastigheter på 3-4 kilometer per
sekund. Det finns inget luftförsvarssystem i världen som skulle kunna stoppa
dem.
Den överraskande och framgångsrika demonstrationen av en
sådan enorm kapacitet är en väckarklocka för europeiska strateger.
Invaggade av det neokonservativa talet om västs
överlägsenhet och förmodade ryska oförmågor har européerna varit ivriga att
koppla sitt öde till ett proxykrig mot Ryssland. Efter att ha besegrats i
kampen om råvarorna i Donbass-regionen har de drivit på för att utvidga räckvidden för sina vapen till
Ryssland.
Vi ser nu resultatet. Europa står försvarslöst mot nya ryska
vapen som kan nå varje politiskt och industriellt centrum i Europa med
förödande kraft och med bara några minuters varsel.
Som tur är finns det fortfarande tid att ändra kurs.
Samtidigt som den ryske presidenten tillkännagav de nya
förmågorna gjorde han också ett erbjudande (video) om att begränsa deras
utplacering:
Vi håller på att utveckla medeldistans- och
kortdistansmissiler som svar på USA:s planer på att tillverka och placera ut
medeldistans- och kortdistansmissiler i Europa och
Asien-Stillahavsområdet. Vi anser att USA gjorde ett misstag genom att
ensidigt förstöra INF-avtalet 2019 under långsökta förevändningar. I
dag inte bara producerar Förenta staterna sådan utrustning, utan har, som vi
kan se, utarbetat sätt att placera ut sina avancerade missilsystem i olika
delar av världen, inklusive i Europa och övat utplaceringen med sina trupper.
Övningarna ska ge utbildning för att använda systemen.
Som en påminnelse bör påpekas att Ryssland frivilligt
och ensidigt förbundit sig att inte placera ut medeldistans- och
kortdistansmissiler förrän amerikanska vapen av detta slag dyker upp i någon
region i världen.
Jag vill upprepa att vi genomför våra stridstester av
missilsystemet Oresjnik som svar på Natos aggressiva åtgärder
mot Ryssland. Vårt beslut om ytterligare utplacering av
medeldistansmissiler och kortdistansmissiler kommer att bero på USA:s och dess
satelliters agerande.
Skulle USA och dess europeiska lakejer begå ytterligare
brott mot Ryssland, kommer allvarligare Oresjnik-”tester”, under
fältförhållanden och potentiellt riktade mot mål bortom Ukraina, att
genomföras:
Vi kommer att fastställa målen för ytterligare tester av
våra avancerade missilsystem på grundval av hoten mot Ryska federationens
säkerhet. Vi anser oss ha rätt att använda våra vapen mot militära anläggningar
i de länder som låter sina vapen användas mot våra anläggningar, och i händelse
av en upptrappning av aggressiva handlingar kommer vi att reagera beslutsamt
och på ett motsvarande sätt. Jag rekommenderar den styrande eliten i de
länder som smider planer på att använda sina militära kontingenter mot Ryssland
att allvarligt tänka över detta.
Låt oss hoppas att de kommer att göra det.
Källa: Moon of Alabama 22 november
2024
https://www.moonofalabama.org/2024/11/how-the-new-russian-missiles-are-changing-the-game.html#more
Övers: Lennart Palm
Ukraina:
Natos trojanska häst
Av: Nikolas Stolpkin*
Intåget av missilen Oreshnik på den militära
scenen har lämnat Nato, USA och Europeiska unionen med öppna munnar; De håller
på att bli galna. Vissa diskuterar möjliga ”förebyggande angrepp” på ryskt
territorium, andra föreslår att ”återlämna” till Ukraina de atomvapen som
förmodas ha ”stulits” från dem, andra uppmanar företag att ”förbereda sig för
krig”, andra vill utöka bunkernät etc. Vilka andra vanföreställningar måste vi
tugga på?
– Lugn, lugn! Skulle Chapulín Colorado
(Den röda gräshoppan, en mexikansk oerhört populär barnserie) skulle
säga. Det är helt enkelt så att om du fortsätter att provocera Björnen kommer
du att få en hasselnöt (översättning från ryska av missilen Oreshnik).
Nåväl, låt oss fortsätta.
Efter den ryska uppskjutningen av den
ballistiska missilen Oreshnik, utan kärnvapenstridsspets på ukrainskt
territorium, som svar på ATACMS- och Storm Shadow-missilattackerna på ryskt
territorium, skulle man ha en tendens att tro att västerländska tjänstemän
åtminstone skulle behöva börja tänka mycket noggrannare INNAN de återigen ”godkänner”
att Ukraina kan skjuta upp nya taktiska ballistiska missiler över ryskt
territorium. Men de senaste dagarna visar att så inte varit fallet. Och det är
inte förvånande i alla fall. USA, Storbritannien eller Europeiska Unionen bryr
sig inte alls om Ukrainas öde. Allt de bryr sig om är att försvara USA:s
intressen.
Vi talar också om inträdet på scenen för
ny teknik på slagfältet som kan göra skillnad. Oreshnik, en ballistisk missil
med hypersonisk hastighet (3,3 till 4 km/s); kan bära kärnstridsspetsar; svårt
att upptäcka och omöjligt att fånga upp av nuvarande missilförsvarssystem
stationerade i Europa; och dess räckvidd kan nå 5 500 kilometer. Med andra ord
kan den nå hela Europa på mindre än 20 minuter.
Vladimir Putin var tydlig med att påpeka
att tester av nya missilsystem inom det militära området skulle fortsätta om
hotet mot Rysslands säkerhet består: ”Vi anser att vi har rätt att använda våra
vapen mot militära mål i de länder som tillåter användning ”av deras vapen mot mål
hos oss, och i händelse av en eskalering av aggressiva handlingar kommer vi att
svara med samma beslut och på samma sätt.”
Det rimliga, i en situation som denna, är
att man vill trappa ned konflikten, eller hur?
KANSKE ÄR DET DAGS ATT REFLEKTERA och
acceptera nederlaget för Ukraina och dess marionettmästare (NATO) inför
Rysslands beslutsamhet. Det skulle räcka med att dockmästaren skulle börja
överge Ukraina. Men det verkar som att det västkapitalistiska blocket är långt
ifrån kapabelt att reflektera och acceptera de nya tektoniska förändringar som
håller på att utvecklas i världen.
Att fortsätta eskaleringen gör inget
annat än att skada Ukraina självt, eftersom vi fortfarande inte vet hur den
kommer att formas när konflikten väl är över. Men eftersom det (Ukraina) kommer
att bli mindre, kommer det att bli mindre.
Det bästa Nato skulle kunna göra är att
övertyga de ukrainska ledarna om att spelet måste avslutas; att nu måste vi gå
mot förhandlingarnas terräng. Men i praktiken ser vi precis motsatsen. Det
verkar som om det finns ett större intresse för att fortsätta konflikten från
västmakternas sida än från Ukrainas sida.
Att fortsätta med spelet i det nya scenariot är ett
självmord. Vad tänker de för dumheter? ”Leverera kärnvapen till Ukraina”? ”Tillåt
Ukraina att skicka fler missiler in på ryskt territorium”? ”Förebyggande
attacker mot Ryssland”? ”Nya antimissilförsvarssystem”? ”Skicka militära NATO-trupper
till Ukraina”? Har budskapet som Oreshnik planterade i deras huvuden inte begripits?
Hur kan Ryssland få västvärlden att
förstå?
För det verkar som att västvärlden inte
vill förstå allvaret i saken. Väst fortsätter med samma entusiasm, eller mer,
som när det började ”stödja” Ukraina. Och Ryssland fortsätter med samma
strategi som den Militära Specialoperationen (SMO) mot Ukraina.
Väst och dess ”hjälp” till Ukraina har inga tecken på att upphöra, för stunden,
tvärtom är de mycket intresserade av att fortsätta. För, förstå det väl, USA
och allierade vill inte förlora sina privilegierade positioner på ”planen”.
USA och allierade (NATO) borde acceptera
den NYA spelplanen. De är inte där för att fortsätta eskalera. Det mest rimliga
de kan göra är att acceptera den nya verkligheten, och till och med
upplösningen av Nato. För... vilken anledning finns det för en politisk-militär
struktur när den inte kan ge skydd åt Europa mot den nya militära tekniken i
händerna på Ryssland? Oreshnik har förvandlat Nato till ett skämt.
MEN NATO SLUTAR ALDRIG att
överraska: sedan början av SMO har länderna som utgör Nato rusat för att skicka
”hjälp” till Ukraina. Först var det saker som hjälmar och ammunition, sedan
pansarvärnsmissiler och luftvärnsmissiler. Men eftersom Ukraina gjorde små
framsteg på slagfältet utvecklades ”hjälpen” till taktiska långdistansmissiler
(ATACMS), HIMARS bärraketer, stridsvagnar, flygplan etc. Men eftersom
ukrainarna fortfarande inte gjorde några betydande framsteg på slagfältet och
dessutom befann sig med ett betydande underskott av soldater, kom de på den ”lysande”
idén om bomber och räder mot respektive in på ryskt territorium. Och nu avlossar
de ATACMS och Storm Shadow-missiler. I och med detta ska det påpekas att dessa
missiler från USA respektive Storbritannien INTE kan opereras utan stödet av utländska
specialister (icke-ukrainska).
Vad skulle komma härnäst? Det ryska
svaret: lanseringen av Oreshniks hypersoniska ballistiska missil mot ett
ukrainskt militärkomplex, med bifogat meddelande att ”nästa gång kan den gå
längre och kan bära fler skadliga stridsspetsar om ni insisterar på att
attackera ryskt territorium med långdistansmissiler”. Vad har Natos reaktion blivit
de senaste dagarna? Något helt obegripligt: ytterligare intensifiering av
attackerna med sina egna vapen mot ryskt territorium.
Det här handlar inte längre om Ukraina.
Ukraina blev en produkt, en marionett, som fortsätter att säljas i media, men
som inte har något värde. Ukraina har helt enkelt blivit en modern trojansk
häst som dras med av Nato. Ukraina är bara ett medel. Och Ryssland vet det.
Vad passar bättre än att i den kollektiva
fantasin lansera påståendet om att Ukraina är ”försvarslöst” som måste ”hjälpas”
inför en gigantisk, ”imperialistisk” ”inkräktare” som vill ”utvidga” sitt
territorium? Västmedia kommer inte att berätta för dig att NATO är på ukrainsk
mark och trycker på avtryckaren, de kommer att berätta för dig att de ”tillhandahåller
instruktioner”, ”tillhandahåller data”, ”ger tillstånd”, ”tillhandahåller vapen
för självförsvar”.
Om Ukraina är Natos trojanska häst,
varför låta enheten gå? Varför inte stänga av enheten en gång för alla? Varför
inte plocka isär enheten steg för steg? Vad skulle Nato kunna göra med en
värdelös enhet?
Ryssland borde helt enkelt gå för att
fånga in den trojanska hästen.
Vilka andra överraskningar inom
det militärtekniska området kommer Ryssland att lyfta fram? Kommer den nya
militära verkligheten att kunna sätta västvärlden på paus?
* Níkolas Stolpkin, är en colombiansk
författare:
Internationell analys - Geopolitik -
Kritik - Åsikt - Tanke
Telegram NStolpkin
Instagram NStolpkin