Arbetets (och
därmed LO:s) krigsaktivism och hot mot den växande fredsrörelsen
- ”Kommer Klepke att arrangera hyllningsmöten framför LO-borgen för de svenska legosoldaterna när de återvänder från krigets Ukraina?”
- ”Att Klepke ogillar de italienska hamnarbetarna i Genua för att de vägrar lasta italiensk vapenmateriel till Kiev, förvånar inte, därav hans hätska utfall mot de verkligt kämpande arbetarna i och utanför Italien och Europa”.
Av Dick
Emanuelsson*
ARBETET, ORGAN FÖR LO, SVERIGES LANDSORGANISATION, leds politiskt av ledarskribenten Martin
Klepke. I sin
senaste ledare [1]
går han till en brutal attack mot den uppväxande europeiska fredsrörelsen som
han anklagar för att gå Putins ärenden;
”Ingen annan än Vladimir Putin har anledning att jubla
åt denna SÅ KALLADE fredsrörelse”.
Klepke säger att väst inte kan förhandla om fred och
att vapenleveranserna till Kiev måste fortsätta, trots att enbart USA har
finansierat Ukraina med en årsbudget som är tio gånger större än vad
USA-imperialismen anslog till sitt folkmordskrig i Afghanistan under TIO ÅR,
ett Afghanistan dit Klepkes parti (s) skickade svenska män.
ATT KLEPKE och S-TOPPEN hyser dylika uppfattningar, är ingen statshemlighet. Frågan
är egentligen vad syftet är med ledaren i Arbetet? Att ge ett alibi för politiskt
stöd till (s) i riksdagen för nya miljardanslag till Ukraina? För att stoppa krav
i den kommande avtalsrörelsen från medlemmarna i en ekonomisk mycket prekär
situation för LO-medlemmarna med hänvisning till att ”Ukrainas sak är också vår
sak”?
Här finns inga geopolitiska slutsatser om bakgrunden
till kriget eller om Natos utvidgning till de ryska gränserna, med bara 4–5
minuter för en kärnstridsspets att slå ned i Moskva. Eller händelserna 2014, de
nynazistiska paramilitära grupperna under ledning av och finansiering av den
verkliga imperialistmakten, USA och dess speciellt tillsatta för ”regimbyte”
2014 i Kiev, Victoria Nuland. Inget av detta finns i ledaren från den 28
februari i Arbetet. Hetsen riktas i stället direkt mot den växande
fredsrörelsen.
 |
| Det nynazistiska Azovregementet som i dag negligeras totalt i svenska medier. |
HAN OROAS INTE ÖVER MILJARDERNA från svenska arbetares skatter för att köpa in
Wallenberggruppens vapenarsenal till Zelinski, utan mer över att kritiken växer
mot att leverera vapen till Ukraina på flera håll i Västeuropa.
”Inte
minst i Tyskland där det bildats en organisation som vill beteckna sig själv
som en `fredsrörelse´,” skriver Klepke med icke dolt förakt.
”.
. . ingen annan än Vladimir Putin har anledning att jubla åt denna så
kallade fredsrörelse”, tillägger han och säger att ”de historiska
parallellerna med en sådan fredsrörelse förskräcker”.
TRIXET SOM KLEPKE GÖR i sin ledare är något bland de fulaste jag läst de
senaste åren. Han ställer den Spanska Republikens och de Internationella
Brigadernas heroiska insatser för att rädda denna republik mot den fascistiska
kuppen 1936 i motsättning till den växande fredsrörelsen anno 2023. I klartext
utpekar han alla krav på fredsförhandlingar som att de går Putins ärenden.
”Att
tala om fred och förhandlingar under en fullskalig invasion av en
imperialistisk stat är tyvärr detsamma som att slänga minnet av Spanien och
kunskapen om fascismens innersta väsen på sophögen”, säger Klepke.
Och han tar väst´ förräderi mot den spanska Republiken,
1936–39 som exempel för att inte begå samma förräderi nu, men mot Ukraina.
Han gör en formellt korrekt beskrivning av tillblivelsen
av den spanska republiken och folkfrontsregeringen ”Frente Popular” i
februari 1936. Men därefter börjar historiemanipuleringen successivt att anta
sitt nya spår.
 |
| En ung spanjorska som med livet och geväret försvarade Republiken. |
HAN PÅSTÅR ATT FRANKRIKE försåg Spanien med vapen, vilket också är riktigt. Frankrike
styrdes då av socialdemokraten Léon Blum. Men redan 1935, det vill säga
ett år INNAN folkfrontens tillblivelse hade Frankrike och Spanien undertecknat ett HANDELSAVTAL
där Frankrike åtog sig att sälja vapen till ett värde av 25 miljoner pund till Spanien, enligt
Wikipedia [2]. Det är viktigt att
komma ihåg det årtalet när vi fortsätter i kronologisk ordning för att dissekera
Klepkes politiska kullerbytta.
På sommaren 1936
inledde general Franco sin statskupp mot Republiken. Storbritannien och Frankrike
föreslog 27 europeiska stater den så kallade ”NON-Interventions-Pakten”
som innebar att vapen inte skulle få säljas till Spaniens legala regering.
Men Väst´, främst
Storbritanniens regering hade mer sympatier för kuppmakarna med Franco i
spetsen:
”Dessutom började sympatierna från den
konservativa regeringen i Storbritannien att luta mot rebellerna (läs Franco),
av rädsla för att Spanien skulle falla `in i kaoset av någon form av bolsjevism´
(som den brittiske konsuln i Barcelona sa)” [3].
 |
| Representanter för icke-interventionskommittén (belgiska, brittiska och svenska officerare) granskar vapen som konfiskerades från republikanska soldater som korsade den franska gränsen på reträtt i februari 1939 (foto: Keystone/Madrid Regional Library). |
”NON-Interventions-Pakten” INNEBAR att ”avstå
strikt från all direkt eller indirekt inblandning i landets inre angelägenheter”
och ”förbjöd export (...) återexport och transitering till Spanien, spanska
ägodelar eller den spanska zonen i Marocko, av alla typer av vapen, ammunition
och krigsmaterial”.
De 27 europeiska länder
som i slutet av augusti 1936 anslöt sig till pakten var:
Albanien, TYSKLAND, Österrike, Belgien,
Bulgarien, Tjeckoslovakien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland,
Ungern, Irland, ITALIEN, Lettland, Litauen, Luxemburg, Norge,
Nederländerna, Polen, Portugal, Storbritannien, Rumänien, Sverige, Turkiet, Sovjetunionen
och Jugoslavien.
Tysklands och Italiens
undertecknande var bara ett spel för gallerierna, exakt på samma sätt som Minsk-avtalens
skapelse 2014–2015, som Angela Markel och den franske f.d. presidenten Francoise
Hollande erkände. De undertecknade avtalen enbart för att Nato & USA
skulle ha tid för att återuppbygga den ukrainska armén. Martin Klepke på
Arbetet nämner inte ens den fascistiska statskuppen i februari 2014 i Kiev
eller det folkmordskrig som Kiev startade från det året.
 |
| Republikanska kvinnor som laddar ammunition. |
TYSKLAND och ITALIEN
HADE REDAN laddat upp enorma vapenarsenaler för Francos armé, precis som Nato har
gjort sedan 2014 i Ukraina, riktat mot Donbass, som vägrade erkänna statskuppen
i Kiev mot den lagliga folkvalda regeringen.
I SEPTEMBER 1936
fördömde Sovjetunionen de uppenbara fakta och Tysklands och Italiens sabotage mot ”Pakten”,
vilken Stalin hade satt på prov och redan efter sex dagar genomskådade.
I OKTOBER 1936 anlände
de första sovjetiska vapensändningarna till Spanien och Republiken. Medan Martin
Klepkes socialdemokratiska franska partikamrat Léon Blum, hatad och föraktad av
de internationella brigadörerna, med sina egna ord talade om en ”avslappnad
icke-intervention”, allt enligt Wikipedia.
 |
| 12 oktober 1936. Den första sändningen av sovjetiska stridsvagnar anländer till Cartagena ombord på fartyget Komsomol. Sovjetunionen var den enda stat i världen som bistod den spansk Republiken politiskt och med militär logistik, övriga världen, trots sina vackra ord om frihet och demokrati, förrådde demokratin i Spanien. Men Martin Klepke nämner inte med ett ord detta faktum. |
Klepke talar om att ”stora delar av den europeiska arbetarrörelsen motsatte
sig avtalet och bildade den Internationella Brigaden med frivilliga som
for till Spanien för att försvara den demokratiskt valda regimen och försökte
slå ned det fascistiska upproret. Många svenska spanienfrivilliga gav sig av
trots att den svenska regeringen gjorde det olagligt att åka till Spanien som
frivillig”.
Helt riktigt och det är också korrekt hans ord om att ”de
båda fascistiska staterna Tyskland och Italien fortsatte trots avtalet med ett
massivt stöd till de spanska fascisterna. Även Sovjet bröt avtalet och
levererade vapen till regimtrupperna”.
Men där finns ingen som helst kritik mot den svenska samlingsregeringen
som leddes av socialdemokraterna. Klepke nämner att efter förräderiet mot
Republiken fängslades ”omkring 250 000 politiska motståndare i de fascistiska
koncentrationsläger som Franco lät uppföra”.
Vad
Klepke undviker att nämna är det faktum att OCKSÅ I SVERIGE under (s)amlingsregeringen
spärrades de återvändande spanienfrivilliga in i interneringsläger över hela
landet, döpta till ”arbetskompanier”.
En förkrossande majoritet av de närmare 700 unga
svenskar som reste till Republiken och de 173 som gav sina liv för demokratin i
Spanien, var medlemmar i Sveriges Kommunistiska Parti, SKP och ungdomsförbundet
SKU. När de återvände hem aktiverades den hemliga politiska polisen som gjorde
razzior och husundersökningar hos kommunisterna.
 |
| Det första arbetslägret var i Storsien utanför Kalix i Norrbotten där 300 kommunister och antifascister placerades vintern 1939-40, de flesta hemkomna från Spanien. |
Klepkes hot
”Till och med gammeldags brev kommer till redaktionen
som talar om USA:s skuld i kriget och Natos erövringslusta. Den ryska
propagandamaskinen är således pålitlig och har blivit mycket aktiv den senaste
tiden. Demokratin kan inte stå passiv”! skriver Klepke med förakt i orden.
Och hur vill Klepke ”aktivera” demokratin?
Vill Klepke spärra in de kritiska rösterna i nya
interneringsläger i Sverige?
”.
. . det råder ingen tvekan om att invasionsstyrkan gynnas av den fredsvilja som
nu dras i smutsen och utnyttjas av en imperialistisk stat. Men västs
demokratier kan inte än en gång stå overksamma”.
”Att
tala om fred och förhandlingar under en fullskalig invasion av en
imperialistisk stat är tyvärr detsamma som att slänga minnet av Spanien och
kunskapen om fascismens innersta väsen på sophögen”.
Så långt Klepke och Arbetet.
 |
| De ukrainska fascisternas offer med Stepan Bandera som ledare, samme Bandera som i dagens Ukraina är statspolitik, med monument och statyer över hela landet. Är det till denna stat Martin Klepke vill vi ska stödja? |
SEDAN 2014 AVRESER
SVENSKA legosoldater till Ukraina på VIP-pass [5]
där de i dag utrustas med Wallenberggruppens 'Pansarskott 86',
(välsignad av riksdagens alla partier, inklusive arvtagaren till det parti som
förlorade nästan 200 partimedlemmar i Spanien 1936-39) och andra mördande
västvapen och inlemmas i olika nazistbataljoner, allt medan den svenska
politiska och ekonomiska eliten driver in oss i krigsalliansen NATO och svenska
folket förvägras att informera sig i medier som hotas med juridisk repression
om de avslöjar krigets konspiratörer under hotet: ”Vill du bli en ny Julian
Assange”!?
Det
är egentligen hårresande att en offentlig person, som är Landsorganisationens
politiskt förlängda arm i egenskap av ledarskribent för Arbetet, LO:s organ/veckotidning
står för ovanstående ståndpunkter.
För hans uppfattningar delas av den fascistiska
samling som från Sverige sedan 2014 har avrest till Ukraina för att bistå sina ”rasfränder”
och både stödja dessa mot ryssen som att själva fortbilda sig professionellt i kriget.
·
Vad föreslår
Klepke när dessa återvänder till Sverige?
·
Står det några nya
interneringsläger klara att tas i bruk eller . . .?
·
Kommer Klepke att
arrangera hyllningsmöten framför LO-borgen för de svenska legosoldaterna när de
återvänder från krigets Ukraina?
DEN 3 MARS 1940 EXPLODERADE två brandbomber i
Norrskensflammans tidningshus i Luleå. Det hade utplacerats av fascistiska
krafter där såväl stadens polischef, två infanteriofficerare samt två
journalister på högerpartiets Norrbottens-Kuriren dömdes som de
skyldiga, men inte för mordbrand. Fem människor, varav två barn 8 och tolv år
gamla brändes inne i lågorna. Mördarna fick löjligt låga straff.
Bakgrunden till detta
i dåtida Sveriges värsta terroristdåd var hetsen mot Flamman för dess
inställning till ”Finlandskriget”, för en fredlig lösning och Nej till
Svensk Militär Uppslutning bakom det fascistoida och protyska Finlands
vägran att finna en förhandlingslösning med Sovjetunionen på gränsområdet i
Karelen där Finland erbjöds ett fyra gånger så stort område i utbyte mot
området utanför Leningrad. Moskva visste att Finland var i allians med Hitler
och dennes krav på att föra fram långskjutande kanoner som skulle kunna trägga
Leningrads stadskärna.
Det var denna bakgrund som Norrskensflamman
beskrev i sina spalter och som inte föll det svenska politiska och militära
etablissemanget i smaken. Till den grad att de nämnda gärningsmännen
verkställde mordbranden natten den 3 mars 1940. Efter illdådet
skålade de i champagne, något som upprepades den 28 februari 1986 då fascistiska
stockholmspoliser också skålade i champagne på en restaurang i Gamla Stan och stående
utropade ”SKÅL” och ”HURRA” för mordet på statsminister Olof Palme.
SAMLINGSREGERINGEN LEDD
AV KLEPKES parti införde 1940 ett transportförbud mot Norrskensflamman och den
kommunistiska pressen. Kommunisterna blev i den officiella pressen och i LO och
fackförbundstopparna var mans niding.
Martin Klepkes löneutbetalare,
LO, var inte sämre:
”Första steget till att göra klimatet bistrare
för kommunisterna inom facket togs av LO 1940 genom cirkulär 1144.
Cirkuläret bar rubriken `Enig front mot kommunismen´ och manade `följ vid
fackföreningarnas förestående styrelseval parollen: ut med kommunisterna!´,” skrev
reportern Harald Gatu på Dagens Arbete
den 2 december 1999 [3].
Det cirkuläret publicerades
nästan samtidigt med mordbranden mot Flamman.
Metalls
förbundsledning, ledd av Oskar Westerlund antog året efter, 1941 Cirkulär
3 som förbjöd medlemmar i kommunistpartiet att inneha fackliga uppdrag.
42 år senare började
jag arbeta som plåtslagare på Finnboda Varf i Nacka. Där hade Sam Jansson, metallarbetare
och medlem i SKP arbetat fackligt med ett bedövande stöd. Vid valet till ordförande
i Verkstadsklubben 1941 fick Jansson 107 avlagda röster medan den
socialdemokratiske kandidaten fick bara 9. Och sossen utsågs till ordförande
för varvsarbetarna efter att förbundsledningen gått in och upphävt medlemmarnas
val.
Torbjörn Tännsjö, som var ordförande många
år i Nacka vpk-organisation skrev i Aftonbladet den 20 april 2008:
”Sam Jansson, ordförande för verkstadsklubben
vid Finnboda varv, har trakasserats, förlorat jobb och försörjning på grund av
svartlistning. Arbetsgivaren försökte på olika sätt tvinga bort Jansson och då
denne till sist gav upp varnade arbetsgivaren andra företag för honom. Arbetsgivarens
rapporter till Säpo finns i akten över Jansson”.
Så ser Klepkes
föregångare och socialdemokratiska representanter på intern demokrati ut. Och
då har vi inte touchat temat om det socialdemokratiska arbetsplatsspioneriet på
1950-talet vars rapporter överlämnades till USA-ambassaden på Djurgården och med
diplomatpost bearbetades och arkiverades hos CIA i Washington, utmärkt beskrivits
av författarna Thomas Kanger och Jonas Gummesson i boken ”Kommunistjägarna :
socialdemokraternas politiska spioneri mot svenska folket”.
I DAG ÄR HYSTERIN SOLÅR
VÄRRE och med den också risken för att oskyldiga kan drabbas. Klepke blir i så
fall medansvarig. Ty i dag talar inte medierna om de åtta år av folkmord i
östra Ukraina mot den rysktalande befolkningen som faktiskt utgör 17 procent av
befolkningen i Ukraina som har begravt 14,000 människor. Nu är det en total
demonisering av ryssen, då som nu. Och de som inte faller in i hetsen riskerar
mycket. Till och med Henry Kissinger talade den 5 mars 2022 i en krönika
i Washington Post om att Ukraina måste förbli neutralt och INTE bli
medlem i Nato. I dag är det Natovärvarna som med hysterin som vapen värvar nya
anhängare till en organisation som bombade sönder och samman Serbien och Libyen.
Martin Klepkes hot och hat mot fredsrörelsen måste
inbegripa Henry Kissinger. För hade hans ståndpunkt redan 2014 fått genomslag, hade
både kriget och offren kunnat undvikas.
MEN KLEPKES POLITISKA socialdemokratiska föregångare från den Andra Internationalen,
som bröt mot Internationalens beslut att inte verka för krigskrediter och att
utlysa generalstrejk mot kriget, går i dag igen. Då innebar det att det första
världskriget kunde starta med tyska krigskrediter, stödda av det tyska
s-partiet.
Att socialdemokratins ledning kastade ut sitt
ungdomsförbund SSU efter att den 5-8 september 1915 ha deltagit med delegater på den
antimilitaristiska Zimmerwaldskonferensen blev heller ingen överraskning, där
deltog även Lenin.
Klepke och LO bör bestämma sig; vara en arbetarklassens
försvarsorganisation eller en krigsaktivistisk rörelse underordnad NATO och
USA.
Att Klepke ogillar de italienska hamnarbetarna i Genua
för att de vägrar lasta italiensk vapenmateriel till Kiev, förvånar inte, därav
hans hätska utfall mot de verkligt kämpande arbetarna i och utanför Italien och
Europa.
Noter:
[1]
https://arbetet.se/2023/02/28/glom-inte-de-spanienfrivilliga-stod-ukraina-mot-imperialiststaten-ryssland/
[2]
https://es.wikipedia.org/wiki/Léon_Blum#La_Guerra_Civil_Española_y_el_pacto_de_no_intervención
[3] https://es.wikipedia.org/wiki/Comité_de_No_Intervención
[4] https://da.se/1999/12/forsta-politiska-uteslutningen-ur-metall/
[5] https://sverigesradio.se/artikel/5799456
* Dick Emanuelsson
före
detta metallarbetare (1967–1984) på Uddevallavarvet, Eriksbergs varv i
Göteborg, Finnboda Varf i Nacka och Gränges Hedlund Stålbyggarna i
Hammarbyhamnen, Stockholm. Reporter på Norrskensflamman 1984–2016, bosatt i
Colombia-Honduras 2000–. . .
LÄS
MER:
Torsdag 28 april 2022
Varför Ukraina
2022 och inte Spanien 1936?
https://ukraina-donetsk.blogspot.com/2022/04/varfor-ukraina-2022-och-inte-spanien.html?m=0
Onsdag 2 mars 2022
Ukraina och när
hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem
personer
https://ukraina-donetsk.blogspot.com/2022/03/ukraina-och-nar-hetsen-bakom-finlands.html?m=0