onsdag 2 mars 2022

Ukraina och när hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem personer

 

Rubrikerna på den gemensamma framsidan på såväl Norrskensflamman som Ny Dag redan den 4 mars 1940. Inget kunde stoppa Norrskensflammans utgivning.




När hetsen bakom ”Finlands sak är vår” sprängde Norrskensflamman och mördade fem personer

Av Dick Emanuelsson

TEGCUCIGALPA / 2022-03-02 / 1936 tog sig svenska frivilliga sig på hemliga vägar till Spanien för att med geväret i hand försvara den spanska demokratin och Republiken. 173 av de nästan 700 frivilliga, den förkrossande majoriteten från Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund och parti, men även ett antal socialdemokrater och syndikalister samt några partilösa begravdes i spansk jord, älskade av det spanska folket.

Nu, 2022 har ”Ukrainas sak [också] blivit vår”, och Sveriges riksdagspartier, inklusive vänsterpartiet, säger Ja till att SKICKA VAPEN till Ukraina. Moderatledaren vill också krydda på med kravet på att vi ska öppna gränserna för ”vita kristna”, som polackerna säger om flyktingarna från Ukraina men inte från resten av den fattiga världen.

Jag undrar hur nu vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och hennes partistyrelse nu känner sig när de rent objektivt sett gör gemensam sak med svenska fascistiska element från Svenskarnas parti och Nordisk Ungdom. Det är två organisationer som 2014 deltog i den ”Högra Sektorns” och Svobodanazisterna väpnade kamp när de störtade den dåtida folkvalda regeringen i Kiev den 22 februari 2014. [1]. Pressrapporter gör nu gällande att precis som 1939-1940 vill hundratals svenskar gå in i kriget som frivilliga [2] i ett Ukraina där just de två nämnda fascistiska grupperna har brutit upp vapenförråd och delat ut tusentals automatkarbiner till ”civila”. En yrkesmilitär vet att det kan utvecklas till en mänsklig katastrof.

 

En sovjetisk spionubåt

Jag ska inte påstå att jag känner av hetsen här i Honduras från dem som i dag i Sverige och Europa indigneras och gör uttalanden och påståenden baserade och påverkade av en massmedial hysteri. Från de här breddgraderna i Centralamerika finns det erfarenhet av hur den psykologiska krigföringens stenar från Imperiets olika agenturer slipas. Mexiko och till och med Bolsonaro i Brasilien deltar inte i de rekommenderade restriktionerna. Här finns RT på alla teve-kabelbolags program.

Vad vi bör göra är att se tillbaka i historiens backspegel. Jag arbetade i 34 år på Norrskensflamman, såväl under dagstidningsperioden som under veckotidningen (fr.o.m. 1990). Många gånger fick vi brev och direkta hotelser som utpekade oss som en Moskvaagentur.

När den stora otympliga sovjetiska ubåten från 1950-talet, som vanligtvis gick på Atlantens djup, gick på grund i den 1-3 meter djupa skärgården utanför Karlskrona, igångsattes ett obegripligt drev från våra kollegor som stod och spanade som byfånar över Stockholms skärgård efter att någon jeppe hos Kustartilleriet hade bandat ett djur i djupet, fråga mig inte vad för slags djur och Drevet drog igång, dygnet runt.

Det var tragikomiskt värre vilket fick Hamnarbetarförbundets stridbare dåvarande ordförande Gunnar Norberg att lova ”äta upp min hatt om de hittar en sovjetisk ubåt” i Stockholm. Flamman, och framför allt dess kolugne chefredaktör ALF LÖVENBORG utsattes för en hetskampanj som tog sig många lustiga uttryck. Hans principiella ideologiska ståndpunkt gick inte att rubba på, ”Flamman stod rätt”, som i de flesta fall.

 

Redaktions- och tidningshuset innan mordbranden.

Bomben mot Flamman

Men värre var hetsen, berättade våra då äldre kollegor under förkrigstiden i slutet av 1930-talet.

Den 3 mars 1940 exploderade en brandbomb utplacerad av fascistiska krafter i Luleå. Såväl stadens polischef som två infanteriofficerare samt två journalister på högerpartiets Norrbottens-Kuriren dömdes som de skyldiga, men inte för mordbrand. Fem människor, varav två barn 8 och tolv år gamla brändes inne i lågorna.

Bakgrunden till detta i dåtida Sveriges värsta terroristdåd var hetsen mot Flamman för dess inställning till ”Finlandskriget”, för en fredlig lösning och Nej till Svensk Militär Uppslutning bakom det fascistoida Finlands vägran att finna en förhandlingslösning med Sovjetunionen.




Tyskvänliga Finland

Finland var ”tyskvänligt”, sedan Kaisern 1918 hade skickat fem tusen elitsoldater till Finland för att slå ned den unga Arbetar- och Bonderepubliken som hade tre månader på nacken. Ett av Lenins första dekret efter att den Ryska Revolutionen hade segrat i oktober 1917 var att ge Finland sin självständighet. Arbetare och bönder reste sig mot den vita borgarklassen, nästan hela den svenskspråkiga gruppen och tog makten.

Men kontrarevolutionen blev fruktansvärd med militär tysk uppbackning av Kaiserns elittrupper och siffror talar om att så många som 30,000 finländare avrättades eller svalt och frös ihjäl i fånglägren som upprättades.

General Mannheimer var ”Finlands Starke Man” och Lappofascisterna, som 1932 blev förbjudna var en paramilitär gruppering som fortsatte att ha ett stort inflytande i regeringen 1940 som var allierad med tyskarna. Därför visste den sovjetiska militära ledningen att på Finland gick det inte att lita på.

Därför föreslog ryssarna den finska motparten ett landområde som var 3-4 gånger så stort som ett område som ryssarna begärde i utbyte i Karelen. Motivet var att undvika de tyska långskjutande kanonerna, som ryssarna visste skulle komma förr eller senare, som med lätthet skulle kunna nå Leningrads stadskärna som låg nära gränsen.

Men finnarna sa nej. Utan tvekan hade de både band men även tyska påtryckningar i ryggen att ta hänsyn till.

Dagen efter branden samlades över tio tusen människor i en tyst demonstration i ett iskallt Luleå mot det fascistiska attentatet. Domarna mot de fem är en för alltid skam registrerad i svensk justitiekorruption.


Skålade i champagne, 3 mars 1940 och 28 februari 1986

Det var denna situation som Norrskensflamman beskrev i sina spalter och som inte föll det svenska politiska och militära etablissemanget i smaken. Till den grad att den grupp av fascister som natten den 3 mars placerade ut brandbomben i tidningens tryckeri efter illdådet skålade i champagne, något som vi den 28 februari 1986 också kunde registrera lite senare när fascistiska stockholmspoliser skålade i champagne i en restaurang i Gamla Stan efter mordet på Olof Palme.

Det är denna hets och politiska och mentala besatthet som kan förmå människor att begå handlingar som de förmodligen längre fram i livet, när den psykologiska krigföringens dimma har skingrats kan komma att ångra. I världen lades rysshetsen efter slaget i Stalingrad 1943, då krigslyckan vände för den tyska militärmakten.

I dag talar inte medierna om de åtta år av folkmord i östra Ukraina mot den rysktalande befolkningen som faktiskt utgör 17 procent av befolkningen i Ukraina som har begravt 14,000 människor. Nu är det en total demonisering av ryssen, då, 1939-1940, som nu, 2022. Till och med Henry Kissinger talade den 5 mars i en krönika ni Washington Post om att Ukraina måste förbli neutralt och INTE bli medlem i Nato. I dag är det Natovärvarna som med hysterin som vapen värvar nya anhängare till en organisation som bombade sönder och samman Serbien och Libyen.

Nedan ett stycke av författaren Uld Oldberg och hans numera legendariska bok om ”Attentatet mot Norrskensflamman” som egentligen borde vara kursmaterial på den historiska institutionen på alla universitet i Sverige.

Men i stället vill liberaler och andra högerelement förbjuda all form av ”kommunism” medan USA och Ukraina, som enda länder i FN:s Generalförsamling röstade NEJ till förslaget att förbjuda glorifieringen av nazism och rasism i världen. 134 länder röstade för den ryska motionen som lades fram den 21 december 2021.

D.E.

. . . . . . .

Attentatet mot norrskensflamman 3 mars 1940 [3]

Av Ulf Oldberg

Finlandsstämningarna i Sverige vintern 1940 kan framstå som osannolika för dem som inte var med om dem. De som gick ut som frivilliga i spanska inbördeskriget hade tagit sig till Spanien illegalt; de fick smyga sig över gränserna. Men de finlandsfrivilliga stöddes av en mäktig opinionsvåg – av hela etablissemanget. Stabschefen för de svenska styrkorna i Norrbotten, ARCHIBALD DOUGLAS, hade utarbetat en plan för en svensk intervention. Politiserande officerare propagerade öppet inför sina trupper och uppmanade dem att mangrant tåga över gränsen mot fienden i öster. Författare reste runt och värvade frivilliga. Insamlingarna, de statliga krediterna och krigsmaterielen nådde ett värde av uppåt 500 miljoner kronor.

Hetsen var enorm mot dem som vägrade säga ja till Finlandskommitténs paroll ”Finlands sak är vår”. Det diskuterades hur man skulle få tyst på kommunisternas och deras fredspropaganda. Till varje pris ville man tysta Norrskensflamman, norrbottenkommunisternas tidning. Man diskuterade att rekvirera pressen för militära ändamål, att stoppa pappersleveranserna; några ur personalen sattes i arbetsläger och högertidningen Norrbottens-Kuriren började antyda att bästa vägen vore att ”oskadliggöra de kommunistiska ledarna däruppe”.

De män som dömdes för attentatet – kapten Svanbom, fänrikarna Nordström, Krendel och Borgström, stadsfiskalen Hallberg i Luleå, journalisten Hedenström och värnpliktige Palmqvist – var inga ensamma fanatiker. De hade täta kontakter med general Douglas stab och fick flera gånger pengar från Finlandskommittén. De var redskapen.

Straffet för brotten blev i lägsta instans extremt lindriga. Attentatsmännen fälldes aldrig för mordbrand. Istället lade man fram den orimliga teorin att sprängningen av pressarna och mordbranden orsakats av olika personer – det så kallade ”parallellattentatet”.

 

[1] Svenska nynazister i Ukraina som frivilliga
https://sverigesradio.se/artikel/5799456

[2] Hundratals svenska frivilliga till Ukraina
https://www.ttela.se/nyheter/sverige/hundratals-svenska-frivilliga-till-ukraina-1.66952370

[3] Attentatet mot norrskensflamman 3 mars 1940. Av Ulf Oldberg.
https://www.luleabiennial.se/sv/journalen/nr-1/attentatet-mot-norrskensflamman

 


torsdag 19 februari 2015

Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

Fascister i tjänst hos den ukrainska armén. Svenska nazister deltar på Kievs sida som stöds av USA, Sverige och EU.



Svenska fascister deltog i striderna i Debaltseve

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-02-19 / Den latinamerikanska tevekanalen Telesur intervjuade för några timmar sedan en ukrainsk soldat som berättade att i striderna i och kring staden Debaltseve fanns flera utlänningar. De enda utlänningar som den ukrainske soldaten nämnde var “svenskar”.

Enligt rapporter från Euro-News stupade 13 ukrainska soldater medan 82 är försvunna. Om det bland dessa finns svenskar nämnde inte nyhetsbyrån.

Svenska medier har medvetet tonat ner betydelsen av att svenskar med fascistiska sympatier och anknytning till svenska nazistpartier deltar aktivt i striderna på Kievs sida mot den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina. Men internationella medier har gett en mycket mer seriös och korrekt bild av temat Ukraina.

Stridsmoralen bland de ukrainska soldaterna är också på nollpunkten, intygade den ukrainske soldaten till Telesur.

Och efter Debaltseves´ fall kommer deserteringarna med all sannolikhet att öka dramatiskt. För kuppresidenten Petro Porosjenko återstår det egentligen bara USA:s och EU:s militära och ekonomiska stöd.

USA inte bara opererade aktivt för att “deras man” skulle ta över Ukraina i februari 2014. Det är en offentlig hemlighet bland reportrar och bedömare av Ukraina att CIA-officerare förfogar över hela våningsplan på Försvarsministeriet i Kiev. Där planerar och fortbildar ukrainska officerare och krigsoperationer. Trots det är det rebellerna i öst som segrar i striderna.